Synkning kring lönemodeller underlättar
EIO och VVS Företagens avtal med Unionen som ger möjlighet till företagsnära lönebildning för tjänstemän underlättar betydligt för företagen, enligt Martina Höök, förhandlare på Installatörsföretagen. I årets avtal vill hon se ännu bättre möjligheter för små företag.

Installatörsföretagen har idag tjänstemannaavtal med fackförbunden Ledarna, Sveriges Ingenjörer och Unionen. Avtalen med Ledarna och Sveriges Ingenjörer bygger på lokal lönebildning med ett företagsnära och medarbetarnära perspektiv där chef och medarbetare ska ha en direkt dialog om lönen.
Men för tjänstemän inom Unionen var det bara centralt förhandlade löner som gällde – fram tills för tre år sedan. Då tecknade EIO och VVS Företagen inom Installatörsföretagen ett avtal med Unionen som gör företagsnära lönebildning möjlig, och som började gälla från 2015 års lönerevision.
Det är ett alternativt sifferlöst löneavtal som företag som känner sig mogna kan välja och därmed kan de ha samma process för alla sina tjänstemän oavsett facktillhörighet.
– Det underlättar betydligt för företagen. För dem är en tjänsteman en tjänsteman oavsett fackförbund. Arbetsgivarna vill behandla alla lika och det får de möjlighet till med det här avtalet, säger Martina Höök, förhandlare på Installatörsföretagen.
En stor skillnad för företag som går från centralt förhandlade avtal till medarbetar- och företagsnära avtal är att arbetet med löneprocessen och individuella samtal blir intensivare.
Men även om det initialt kräver mer jobb blir det för företag som inte jobbat så mycket med lönekriterier, utvecklingssamtal och lönesamtal tidigare, ofta en stor källa till inspiration, konstaterar hon.
– Det ger en kick för lönebildningen att få ett nytt fräscht avtal i handen där man genom lokalt samarbete ska hitta praktiska tillämpningar på individuella löner. De lär sig ett nytt sätt att se på lönebildningen.
Största vinsten är att komma ifrån pottfördelningen och att medarbetare i stället får lön utifrån sin egen prestation, och utifrån företagets ekonomi och marknadsmässiga förutsättningar, betonar hon.
– Att som medarbetare regelbundet få prata om vad man arbetar med, och se att utveckling lönar sig resultat- och lönemässigt, betyder mycket. Den egna prestationen och bidraget blir mycket mer tydligt.
Installatörsföretagen vet ännu inte hur många företag som har valt att jobba med lokal lönebildning via Unionens avtal. Störst har efterfrågan varit från större företag, som har en personalavdelning med anställda som jobbar med personalfrågor på heltid.
Även små företag är intresserade men för att avtalet ska bli ännu mer attraktivt för dem behöver klausulen om att det bara får användas av företag med en fackklubb tas bort, anser Martina Höök.
– Det handlar om att anpassa avtalet bättre till verkligheten. Många småföretag har bara en eller två tjänstemän och då diskuterar inte arbetsgivaren lönen med en regional fackrepresentant utan direkt med medarbetaren.
En nackdel med avtalet är att det i dagsläget är bundet till de allmänna villkoren, och att det därmed måste omförhandlas i varje avtalsrörelse, anser hon. Nästa steg för Installatörsföretagen är därför att försöka få till stånd ett tillsvidareavtal.
– Tills dess tvekar våra företag inför om de verkligen ska lägga ner en massa jobb på ett löneavtal som inte säkert fortsätter, säger Martina Höök.
Om avtalet
Avtalet gäller från 2015 och omfattar drygt 10 000 Unionen-medlemmar på företag som är medlemmar i EIO och VVS Företagen, som båda är en del av Installatörsföretagen.
Ytterligare fyra arbetsgivarorganisationer tecknade samma avtal med Unionen: Plåt & Ventföretagen (som då hette Plåtslageriernas Riksförbund), Måleriföretagen i Sverige, Glasbranschföreningen och Maskinentreprenörerna.







