Dubbla signaler om svensk elförsörjning

Ytterligare steg i genomförandet av Energiöverenskommelsen som slöts i juni förra året har nu tagits. I det som aviserats har man kommit överens om att utöka placeringsreglementet för Kärnavfallsfonden så att placeringar kan göras även i aktier, något som inte varit möjligt hittills. Det nuvarande placeringsreglementet har varit mycket restriktivt och i princip inte möjliggjort någon tillväxt hos det redan befintliga kapitalet. Förhoppningen är nu att kunna få en positiv tillväxt för kapitalet. Man har också beslutat att, i enlighet med de livslängder som planeras för resterande kärnkraftverk, ändra inbetalningstiden för fonden till 50 år istället för som hittills 40 år. Detta gör att de årliga inbetalningarna blir lägre när de slås ut över en längre tidsperiod.

Besluten som rör kärnkraften är viktiga och bra för att trygga den långsiktiga elförsörjningen för Sverige. Besluten påverkar kärnkraftens rörliga kostnader och ökar möjligheterna till att de investeringsbeslut som behövs för fortsatt drift efter 2020 kan fattas för alla de sex yngsta reaktorerna.

Mindre bra är beslutet att kvotkurvan för elcertifikatsystemet ska vara ”rak” istället för ”baktung”. Svenskt Näringsliv har sen tidigare ifrågasatt att man väljer att gå vidare med att subventionera in 18 TWh ny elproduktion efter 2020 av flera skäl. Sverige kommer i perioden 2020-2035 kommer att ha en mycket god försörjningssituation av el. Samhällsekonomiskt riskerar politiken att bli dyr då produktion som inte efterfrågas av marknaden subventioneras in. Dessutom ökar risken för utslagning av planerbara kraftverk genom subventionernas påverkan på marknaden och elpriset. Analyser gjorda av Energikommissionen pekar samtidigt på att landbaserad vindkraft har bland de lägsta kostnaderna för ny elproduktion, och därmed är konkurrenskraftig jämfört med andra investeringar i ny elproduktion. Behovet av fortsatt stöd kan därmed ifrågasättas.

Givet att politiken kommit överens om ett fortsatt stödsystem så är det viktigt att detta anpassas så att det stör elmarknaden så lite som möjligt. Det gäller både vilken typ av produktion som får stöd, och när i tiden den kommer in. Att då välja en ”rak” kurva istället för en ”baktung”, där mer kraft skulle komma in närmre 2030 är därför fel väg att gå.