Tandlös klimatlag enbart symbolpolitik

2 februari presenterade statsminister Stefan Löven och klimat- och biståndsminister Isabella Lövin regeringens förslag till klimatpolitiskt ramverk med tillhörande klimatlag. Lagen påstods vara historisk och ska tillsammans med nya klimatmål ”ge Sverige en ambitiös, långsiktig och stabil klimatpolitik”.

Nu har lagrådet yttrat sig om lagen och avstyrker den. Det är knappast förvånande.

Lagen består av fem paragrafer och ger, enligt den första paragrafen, instruktioner till regeringen i dess klimatpolitiska arbete, vad arbetet ska syfta till och hur det ska bedrivas. Den inledande paragrafen utlovar dock mer än vad lagen faktiskt innehåller.

Det finns nämligen inga bindande bestämmelser i lagen annat än en skyldighet för regeringen att utgå från mål som riksdagen beslutat om samt en skyldighet att redovisa utveckling, effekter och åtgärder av klimatarbetet för riksdagen. Denna redovisning ska ske med tidsintervaller dels om ett år, dels i samband med riksdagsval.

Lagrådet anser i sin granskning att det kan betvivlas att lagen kommer att kunna uppfylla de syften som angetts och anför:

"Något rättsligt ansvar i egentlig mening synes alltså inte vara avsett. Under föredragningen har förklarats att det blir fråga om att pröva regeringens handlande i politisk ordning. En sådan prövning förekommer dock på alla politikområden. Hur detta ska gå till är redan reglerat; någon särskild lag behövs inte för det ändamålet."

Talet om att det skulle vara olagligt att prioritera bort klimatet eller, som framförts i bland annat sociala media, att det blir förbjudet att släppa ut växthusgaser eller olagligt att inte nå riksdagens mål, är med andra ord fel. Det finns inte ens sanktioner i lagen för det fall regeringen anses ha brutit mot sin redovisningsskyldighet.

Regeringen hävdade också vid presskonferensen att man nu skapat förutsättningar för en långsiktig planering i samhället. Lagrådet konstaterade dock att:

"Att en lagreglering av detta slag skulle öka förutsättningarna för att det klimatpolitiska arbetet kan bedrivas på ett långsiktigt och kontinuerligt sätt är inte givet. En ny riksdagsmajoritet kan ändra lagen eller upphäva den."

Påståenden om att riksdagen eller regeringar i framtiden måste anta vissa regler eller avstå från andra åtgärder på grund av den föreslagna klimatlagen finns det inte heller något stöd för. För det är lagens bestämmelser som är för allmänt hållna. Inte ens regeringens åligganden är särskilt konkret beskrivna.

Vilka åtgärder som ska vidtas kommer därför sannolikt även fortsättningsvis vara föremål för politiska stridigheter. Precis som lagrådet anför är det ”lätt att föreställa sig situationer där det kan råda delade meningar om regeringen har fullgjort sina åligganden enligt lagen”.