Gamla handelsmönster håller än

Översatt till hela EU är den transatlantiska handeln och investeringarna överlägset viktigast. Så lär det förbli många år framöver. Bara under första halvåret 2006 flödade 6¹ miljarder dollar i direktinvesteringar från EU till USA. Vice versa strömmade 51 miljarder dollar in i EU från USA. 1

Det är därför som förbundskansler Merkels initiativ till regelförenklingar avseende vårt handelsutbyte med USA är särskilt glädjande. Idag kompliceras utbytet av snåriga regelverk för såväl redovisning, produktgodkännanden och standarder. Vi skulle ha mycket att vinna på färre särlösningar och mer ömsesidigt godkännande.

OECD har beräknat att ett avlägsnande av bland annat handelshinder och en harmonisering av standarder skulle medföra ett BNP-lyft på cirka 3,5 procent i EU och 3 procent i USA. Men bortsett från den rent ekonomiska vinsten måste vi också betänka fördelarna med att söka ännu närmare förbindelser och bilda allianser med handelsområden som, liksom vi själva, bejakar marknadsekonomi och visar en vilja att följa sina internationella avtalsåtaganden.

Det innebär inte att stora och folkrika utvecklingsländer som till exempel Kina eller Indien är oviktiga. De är betydelsefulla, särskilt vad avser så kallade outsourcad produktion, etableringsmöjligheter och framtida marknadspotential. Men utvecklingen avseende utrikeshandeln för svenskt vidkommande lär inte bli lika snabb som många tror, eller befarar. Farhågorna för globaliseringens effekter på oss i handelsavseende är starkt överdrivna, så till exempel står Kina fortfarande för endast 3,1 procent av vår import, 4 procent om man lägger till Hongkong. Exporten till Kina och Hongkong var 2,2 procent. I själva verket sker Kinas utrikeshandel i mycket större omfattning än vad många tror med andra utvecklingsländer i Sydostasien.

Kommerskollegium kom nyligen med statistiken för svensk utrikeshandel under 2006. Den visar att de gamla handelsmönstren består. Det är inom Europa, särskilt inom EU, som vår stora marknad ligger. 60 procent av exporten och 70 procent av importen sker med EU-länder.

Lägger vi till EES/EFTA-området stiger dessa tal till 70 respektive 80 procent. I volym räknat var våra största handelspartner 2006 Tyskland, Norge och Danmark, därnäst följde Storbritannien och USA. Stora länder som Kina, Ryssland och Japan hade en handelsvolym med Sverige som sammanlagt bara motsvarade USA:s, vår femte största partner.

Handelsbalansen, det vill säga varuhandeln, förbättrades till ett nettoöverskott på 158,3 miljarder kronor, medan tjänstebalansen ökade sitt netto till 77,8 miljarder kronor.

För varuhandeln är det som vanligt verkstadsprodukterna, inklusive fordon, som står för den största exportandelen, nu med nära 50 procent. Kemi, mineral och skog stod för mellan 10 och 12 procent vardera. Men exporten kan inte fungera väl utan en friktionsfri import, och mycket riktigt motsvarades till exempel verkstadsexporten av en importandel på drygt 44 procent. För tjänster kan det noteras att de, efter en skakig färd under ett antal år, sedan 2 000 visar en obrutet uppåtgående trend.

Bilden av Sverige som en extremt handelsberoende nation förstärks. Smidig export och import är helt avgörande för vår ekonomi och våra möjligheter till välståndsutveckling. Ett fullföljande av den så kallade Doha-rundan är därför viktigt, inte bara för oss utan i ännu högre utsträckning för utvecklingsländerna. Utan lättnader i våra restriktioner för deras jordbruksprodukter, och utan lättnader i vissa av deras restriktioner för våra exportvaror, kommer stora välfärdsvinster att förloras.

Svensk utrikeshandel ser ut att vara i fin form. Vi får hoppas att den förblir så, och att de protektionistiska strömningar som kan märkas både inom EU och i USA inte får alltför stort genomslag. En återgång till någon sorts merkantilistisk självhushållningspolitik är vare sig möjlig eller önskvärd.

¹ Under 2005 investerade USA bara i Italien för 26 mdr dollar, medan de sammanlagda investeringarna i Kina och Indien det året uppgick till 25,4 mdr dollar.