Risk för svag budgetpolitik

Frestelsen blir desto större för en budget som gäller ett valår, som 2018.

Den rimliga övergången till ett lägre överskottsmål har inte ändrat grundprincipen att finanspolitiken ska motverka och utjämna konjunktursvängningar. Statsfinanser som stärks av en god konjunktur ger därför inte i sig upphov till ett utrymme för permanenta utgiftsreformer.

Konjunkturinstitutet förutspår utgiftsökningar i statens budget på elva miljarder kronor och skattehöjningar på sju miljarder. Regeringen skulle då försvaga budgeten med fyra miljarder kronor.

Det är en uppenbar risk att regeringen inte kommer att nöja sig med detta. Utan att de på olika sätt kommer att försöka skaffa sig ett ännu större reformutrymme.

Ett sätt att få utrymmet att se större ut än det är, är att göra optimistiska bedömningar av de framtida statsfinanserna. Finansministern har inte varit sen att referera till höga skatteintäkter som ett positivt tecken. Men vad är permanent av detta? Bara för att nämna en osäkerhetsfaktor, uppskattar Riksgälden att överinsättningar på skattekontot uppgår till 50 miljarder kronor. Dessa pengar kan inte användas för statsutgifter eftersom de tillhör insättarna.

Ett annat sätt är att föra in medel i statsfinanserna, som inte hör hemma där. För att minska riskerna i det finansiella systemet har EU-länderna infört en bankavgift som ska fonderas för att användas vid en bankkris. Tills skillnad från andra länder har Sverige valt att dessa pengar ska ingå i det offentliga saldot istället för i en separat fond. Resultatet blir att pengarna används upp i samma takt som de samlas in. Vid en framtida kris, saknas följdriktigt denna separata buffert och det finansiella sparandet riskerar då att drabbas snabbt och hårt.

Ett tredje knep är att blunda för eller förminska negativa dynamiska effekter. Höjda marginalskatter är negativt för arbetsutbudet, höjd entreprenörsskatt minskar viljan att starta företag, urholkningen av jobbskatteavdraget gör det mindre lönsamt att gå från bidrag till jobb. Statiska beräkningar i dessa fall riskerar att försköna de statsfinansiella effekterna.

Den 18:e april presenteras vårpropositionen och därefter fortsätter budgetprocessen i regeringskansliet. Risken är att regeringen överskattar sitt handlingsutrymme och använder upp mer resurser än vad som är långsiktigt motiverat.