Pandemier är i väldigt liten utsträckning försäkringsbara. Därför har staten rollen som den sista linjens försäkringsbolag. Det är ju till staten som företagen i alla år har betalat in sina skatter, skriver Jonas Frycklund, biträdande chefekonom.
Det hade varit bra om företagen hade haft avbrottsförsäkringar som hade täckt de förluster som uppstår under coronakrisen.
Företagen hade då kunnat begära ut ersättning från sina försäkringsbolag för att täcka upp de intäktsförluster som de gör under den tid som efterfrågan faller bort eller verksamheten tvingas stänga på grund av brist på insatsvaror.
Det hade varit bra. Men det funkar inte så. De avbrottsförsäkringar som finns på marknaden täcker bara in vissa typer av avbrott och i de allra flesta fall kommer inte pandemins effekter för företagen att täckas av försäkringslösningar. Det är ingen slump. Pandemier är i väldigt liten utsträckning försäkringsbara. När pandemin slår till orsakar den skada för väldigt många samtidigt. Det blir svårt att finansiera försäkringsskador med premier, när nästan alla försäkringstagare ska ha ut ersättning samtidigt.
Man kan alltid säga att vi borde ha varit bättre förberedda på pandemier. Men är det i första hand en fråga för företagen? Är det inte snarare en fråga för staten? Det är hur som helst knappast något som de många småföretagen kan lastas för. Varför skulle de ha varit bättre förberedda än staten med alla sina experter och myndigheter?
Sanningen är att väldigt få, om ens någon var förberedd på det som kom att hända. Stora industriföretag är till viss del beredda på exportrelaterade kriser eller störningar i distributionskedjor. Banker är till viss del beredda på finanskriser. Men pandemikrisens natur att slå hårt mot inhemska tjänsteföretag är något nytt.
Den här krisen kan inte heller beskrivas som självförvållad av de många drabbade. Krisen har inte uppstått på grund av riskfullt beteende på finansmarknaden. Den har heller inte uppstått på grund av strukturella svagheter i näringslivet.
Tvärtom visar räkenskapsdata att företagens soliditet successivt har förbättrats sedan år 2000. För tjänsteföretagen handlar det om att den genomsnittliga soliditeten har ökat från 33 till 41 procent.
Man var alltså bättre ekonomiskt rustade den här gången jämfört med vid tidigare kriser. Men med krisens överraskande snabba förlopp räcker den krockkudden ändå inte långt.
Vid externa chocker, med omfattande skador som inte är försäkringsbara, är det vår stat som har rollen som sista linjens försäkringsbolag. Just den stat som företagen i alla år har betalat in sina skatter till.
Corona och covid-19Svenskt Näringsliv