Europa är ett mer optimalt valutaområde än Sverige

NYHET Publicerad

Får inte Sverige problem om vi har euron som valuta och avviker ekonomiskt från de andra euroländerna? Med euron skulle vi inte längre ha en nationell valuta och ränta som tillfälligt kan anpassas efter det svenska läget. Risken för detta anses finnas om euroområdet inte är ett så kallat optimalt valutaområde. Då kan delar av detta område gå i otakt ekonomiskt. Denna risk är ofta eurodebattens kärna.

Grunden för resonemanget är en teoribildning om optimala valutaområden. Professor Robert Mundell fick Nobelpriset i ekonomi för denna teori. Mundell själv är dock en varm anhängare av euron, vilket framgick av ett anförande i Stockholm den 7 april. Han rekommenderar starkt svenskarna att säga ja den 14 september. Hur hänger detta ihop?

Mundell formulerade sin teori om optimala valutaområden 1961. Den innehåller ett antal kriterier som bör vara uppfyllda för att det ska vara lämpligt att ha samma valuta i ett större område. Mundell förespråkade redan 1965 skapandet av en gemensam europeisk valuta, och från slutet av 1960-talet har han publicerat, och deltagit i, ett antal arbeten i detta ämne. Ett skäl som han anger för att inte kritisera euron utifrån hans teori är att de positiva effekterna för tillväxt är underskattade. Ett annat skäl är att Mundell menar att den gemensamma valutan knyter samman ekonomierna så att kravet på en likartad ekonomisk struktur uppfylls.

Mycket talar för att Mundell har rätt. En gemensam valuta betyder, för det första, mycket för näringslivet, inte minst för småföretag som får tillgång till en större marknad. Där råder fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor. Valutariskerna är borta, vilket gör att företag vågar investera och handla. Transparensen är klar. Med en stor valuta finns en bättre kapitalmarknad, vilket underlättar möjligheterna att få riskkapital. Ett tiotal olika forskare har de senare åren dragit slutsatsen att en gemensam valuta underlättar handel och tillväxt. Denna utveckling har inletts med en kraftig ökning av handeln i euroländerna. Sverige står tyvärr utanför denna begynnande positiva utveckling.

Men skiljer den svenska ekonomin sig inte för mycket från euroländernas? Det skulle vara ett argument för Sverige att behålla en egen valuta och ränta. De studier som har gjorts pekar på att svensk ekonomi går i takt med euroländernas genomsnitt. Sedan 1999, då euron infördes, har den svenska riksbanken i samtliga fall utom ett följt de räntebeslut som den europeiska centralbanken, ECB, har fattat. Det svenska beroendet av utvecklingen i Europa förefaller vara betydligt större än behovet av att föra en självständig penningpolitik. Skillnaden är att vi idag inte kan påverka den gemensamma europeiska penningpolitiken och vår ränta ligger högre – en premie för utanförskapet.

Denna så kallade stabiliseringspolitiska risk är således överskattad. Euron medför rentav även i detta avseende flera fördelar. Skulle ett land som är med i euron ensamt drabbas av ekonomiska problem har det ingen egen valuta som faller och gör landet fattigare. Att en stor valuta bidrar till att sprida riskerna är en fördel. Eftersom euron bygger på regler om ordning i ekonomin – låg inflation, oberoende centralbank, små underskott – minimeras också risken för stora kriser och nedgångar. Således har den nuvarande lågkonjunkturen varit mild – ingen negativ tillväxt, valutakaos eller kraftigt ökad arbetslöshet. Nu börjar utvecklingen i euroländerna vända uppåt. Eftersom de globala kapitalrörelserna är så mycket större nu än 1961 är, slutligen, Europa ett mer optimalt valutaområde än Sverige.

Robert Mundells slutsats är klar: De ekonomiska vinsterna med euron är hittills kraftigt underskattade. Farhågorna – ofta grundade i hans teori – är klart överdrivna. Svensk eurodebatt har hittills mest fokuserat på de ekonomiska riskerna. Att upphovsmannen har förtydligat hur teorin bör tolkas och klargjort valet bör ha en betydande inverkan på diskussionen om för- och nackdelar. För alla som vill ha ett Sverige med fler och växande företag, fler jobb och bättre välstånd är argumenten för ett ja mycket starka.