Hemma på min gata i stan, som Stina i Saltkråkan brukar säga...

NYHET Publicerad

Den dagliga debatten beskriver arbetslöshet och utanförskap i procent och 100 000-tal blandat med miljarder i statsbudgeten och satsningar till höger och vänster. Siffrorna berör oss alla men är inte alltid så lätta att ta till sig. Och det är heller inte alldeles enkelt att förstå konsekvenserna av situationen landet Sverige befinner sig i. Så jag ska tänker göra ett försök att bryta ner siffrorna till något mer greppbart.

Min generation har växt upp med ”Vi på Saltkråkan” ett av de mest minnesvärda uttalanden som ständigt återkom var när Stina sa: Hemma på min gata i staaaaan…. Jag utgår ifrån Stinas gata i stan, låt oss säga att det bor 100 personer där, med andra ord ett miniatyr-Sverige. Hur ser det då ut på Stinas gata vad gäller ålder, könsfördelning, arbete, arbetslöshet, företagande?

36 av de 100 är barn och pensionärer. Därför finns behov av dagis, fritids, skola, äldreboende med mera. Resterande 64 personer i kvarteret är i arbetsför ålder, som i statistikens värld är när en person är mellan 16 och 64 år. Dessa 64 personer är de individer som har gatans uppdrag att säkerställa att tillräckligt med skatteintäkter flyter in till Örebro kommun. Sex av Stinas grannar är förtidspensionerade eller sjukskrivna. Ytterligare fem är öppet arbetslösa eller deltar i arbetsmarknadspolitiska program. Sex studerar och lika många står inte till arbetsmarknadens förfogande på grund av att de valt hemarbete eller liknande. Återstår gör 41 personer.

Med andra ord; 4 av 10 i grannskapet arbetar. Resten är för unga eller för gamla, arbetslösa, sjuka eller studerar. Det medför att varje person som jobbar i kvarteret ska försörja sig själv och ytterligare en och en halv person. 15 av de som går till jobbet har sin arbetsplats inom den offentliga sektorn, vilken finansieras av skatteintäkter.

I och med att allt för många är utan arbete står det klart att arbetsgivarbristen är stor. Det beror, i sin tur, på en allvarlig företagslöshet – endast sex av Stinas grannar driver företag. Vi måste komma tillrätta med företagslösheten och arbetsgivarbristen. Den kommande generationen ger oss dock lite hopp. Ett exempel är det Ung Företagsamhet gör för våra gymnasieelever – de erbjuds möjligheten att under sin skoltid driva ett utbildningsföretag. Statistik visar att 23 % av de ungdomar som drivit UF-företag sedan startar eget företag – att jämföra med rikssnittet på 13 %. Resultaten talar för sig själva, tidig kontakt med entreprenörskap ger också mersmak. Låt oss hoppas att alltfler tar den chansen.

Vi är alla måna om att våra familjer och grannar, nu och i framtiden, ska ge barnen en bra grund att stå på. Det kan vi göra om vi har en skola som levererar rätt och förväntad kunskap. Dessutom ska våra gamla få sina behov tillgodosedda med bra vård och omsorg. För att vara säker på att det blir så måste fler av Stinas grannar bli företagare och dem som idag är soloföretagare eller arbetsgivare måste våga anställa fler människor. Men det jag hör från många företagare är att de är oerhört försiktiga och oroade över att anställa. – Det är säkrast att låta bli, det är för stor risk att anställa som en av mina grannar som driver ett litet företag sa. Därmed missade en annan granne möjligheten att gå från arbetslöshet och utanförskap till arbete och möjlighet att stå på egna ben.

Jag önskar att Stinas gata kunde få blomma ut. Att alla som vill också tog steget att starta företag och att alla kunde få ett jobb hos dem som redan dragit igång. Tänk om alla på gatan hade flera valmöjligheter – att hitta ett jobb, att kunna byta jobb om det man nu har inte längre passar eller att ha möjligheten att starta företag. Tänk om de enda orsakerna till att en person inte gick till jobbet en vanlig dag vore semester, studier eller sjukdom. Tänk om Stinas gata i stan sedan kunde appliceras på alla Sveriges gator.