Ska vi inte ens få spara till en ny gunga?

Nu är jag alltså huvudman för Profilförskolan Excel som startade i januari 2016, rektor för Profilskolan Excel som startar hösten 2017 och läser rektorsprogrammet på Mitt universitet. Det som jag tidigare trodde var omöjligt är nu verklighet.

Det är av avgörande betydelse på vilket sätt vi väljer att se på våra medmänniskor, vad vi tänker om varandra och hur vi tilltalar varandra. Vi har alla, i olika sammanhang, en avgörande betydelse för någon eller några i vår omgivning. Jag skulle vilja uppmana dig att anta utmaningen, ta dig själv på större allvar, se din betydelse och var med och öppna dörrar till nya möjligheter för dina medmänniskor.

Min fru och jag valde att starta skolan i en bolagsform med särskild vinstutdelningsbegränsning. Anledningen till valet av bolagsform var den politiska turbulensen, att varudeklarera och säkerställa att ingen skulle kunna kladda ner skolan med en stämpel som säger att vi bara är ute efter vinster och att tjäna pengar på andras barn. Det är beklagligt att vi lever i den myllan, med den Jante mentaliteten, men vi ville ta den oro som finns på allvar och gjorde därför ett aktivt val. Jag tror inte att kvalitén i vår skola påverkas positivt av bolagsformen, kvalité handlar om annat än bolagsform.

Bolagsformen hindrar oss att sälja företaget för mer än 50 000 kronor samt att ta ut vinster ut ur bolaget med mer än 2 % av insatt kapital. Det betyder att vi i bästa fall får tillbaka våra pengar om 50 år. Vi tycker 50 år är lång tid men det räcker inte för Malmös tidigare kommunalråd Ilmar Reepalu som nu lagt fram sin utredning till Sveriges regering angående vinster i välfärden.

Om förslaget skulle vara lag så hade vår förskola tvingats göra förlust under 2016 för att kunna få fortsätta sin verksamhet 2017. Med förslaget är vi tillbaka till år 1976 då Astrid Lindgren betalade 102 % i skatt och som Astrid själv uttryckte det – ”så många procent finns ju inte”.

Enligt förslaget skulle förskolan inte heller kunna spara pengar från ett år till ett annat för att exempelvis kunna köpa en gungställning. Pengarna skulle istället betalas till staten i extra skatt för ”otillåten vinst”. Kom ihåg att vi nu inte talar om vinst som plockas ut ur ett företag av dess ägare utan ett överskott som förskolan inte får flytta från ett år till nästa. Förslaget tvingar på detta sätt förskolan att sätta sig i skuld för att köpa en gunga, orimligt tycker vi. Som en tidigare socialdemokratisk statsminister sa: ”Den som är satt i skuld är icke fri.”

Vi har makten i vår hand varje dag, antingen väljer vi att ge näring så att liv sjuder eller så väljer vi att kväva livet med vårt sätt att tala och agera. Jag tror på framtiden, på människor och myndigheter som öppnar dörrar till en värld där det omöjliga kan bli möjligt. Reepalus förslag kväver mer än vad det ger näring, för vår del innebär det att staten skulle lägga en våt filt över vår energi och vår skaparanda, därför ber jag regeringen att tänka om.

I min nästa krönika skriver jag mer om att bygga lag, bilda team som väljer att se varandras styrkor och på så sätt når längre.

Sakarias Winberg, Profilskolan Excel