Vildriket visar hur företagande kan bära både jobb, kunskap och framtid

Vad händer när ett företag tar ansvar långt bortom den egna resultaträkningen – men samtidigt insisterar på att vara kommersiellt hållbart? I Järvsö finns ett ovanligt tydligt exempel. Vildriket är i dag en av Hälsinglands viktigaste turistekonomiska motorer, men också ett företag som rör sig mitt i några av vår tids mest näringspolitiska frågor: hållbarhet, kompetensförsörjning, regelbörda och småföretagens roll i omställningen.

– Vi har alltid haft två ben. Ett kommersiellt – vi måste tjäna pengar. Och ett där vi jobbar med bevarande, utbildning och forskning. Ju mer vi tjänar, desto mer kan vi göra på det andra benet, säger Jens Larsson, delägare och vd för Vildriket.

Från Järvzoo till Vildriket

När Järvzoo grundades 1992 var det ett resultat av Järvsölyftet – ett lokalt initiativ där föreningsliv och företagare samlades kring en gemensam ambition; ”Vi vill fortsätta bo, leva och verka här”. Besöksnäringen identifierades som drivkraften framåt.

Att anläggningen i dag heter Vildriket är ingen slump. Verksamheten arbetar forskningsnära, med bevarande av hotade arter, utbildning och internationella samarbeten. All djurdata delas i globala system och arbetet sker tillsammans med universitet, myndigheter och privata aktörer som Sveaskog.

Samtidigt är Vildriket ett litet företag i praktiken: 15 anställda året runt, cirka 30 under högsäsong, och ett ansvar för 60 hektar mark – som nyligen köpts loss för att stärka företagets långsiktiga finansiella stabilitet.

Kommersiellt – men inte cyniskt

EU:s djurparksdirektiv slår fast att verksamheten ska bidra till biologisk mångfald och utbildning. Men i praktiken är det företagen själva som måste bära kostnaderna.

– Vi får inte betalt för att skicka medarbetare på inventering av fjällräv åt Stockholms Universitet. Det gör vi ändå, för det är rätt sak att göra, konstaterar Jens Larsson.

Det här illustrerar en bredare näringspolitisk fråga: hur långt kan – och ska – ansvaret sträcka sig för små och medelstora företag som vill bidra till samhällsutvecklingen?

30 år av framgång – men inte färdiga

Efter 30 år av tillväxt och utveckling drog Vildriket en ovanlig slutsats: tidigare framgångar var ingen garanti för framtiden. Snarare tvärtom. Verksamheten stod inför frågan om den verkligen var rustad för de samhällsutmaningar som väntar – ekologiskt, ekonomiskt och kompetensmässigt. Svaret blev att det krävdes mer än justeringar på marginalen.

– Vi har varit framgångsrika i 30 år, men är vi ”fit for purpose” för de kommande 30 åren? Nej. Därför valde vi att bygga om båten, säger Jens Larsson.

Den nya strategin innebär att Vildriket ytterligare breddar sitt uppdrag utan att släppa det kommersiella kravet.

En av förskjutningarna ligger i relationen till näringslivet. Vildriket har gått från att vara mottagare av hållbarhetskrav till att aktivt stötta andra företag i omställningen. Genom guider, utbildningar och processledning hjälper man företag att förstå hur biologisk mångfald påverkar den egna affären – och varför detta inte är något som kan lösas genom enstaka åtgärder eller köpta certifieringar.

– Det här är inget företag kan köpa sig ur. Det krävs en större förändringsprocess i organisationen, säger Jens Larsson.

Småföretagen riskerar att hamna efter

Genom nätverket Hälsingeambassadörerna har Vildriket initierat en förstudie om hur små och medelstora företag ska kunna påbörja sin omställningsresa.

– Storbolagen har egna resurser. Små och medelstora företag har inte en chans. Det är en klyfta som håller på att växa fram, konstaterar Jens Larsson.

Dan Nygren från Svenskt Näringsliv Gävleborg bekräftar bilden.

– De flesta företag vill ställa om. Det handlar inte om greenwashing – man vill vara både kommersiell och göra bra saker.

Regelbörda och kompetens – konkreta tillväxthinder

Trots framgångarna pekar Vildriket tydligt ut hinder för fortsatt utveckling.

– Vi lägger sjukt mycket tid på att göra rätt enligt regelverket. Det är brutalt – och då är vi ändå en liten verksamhet. Regelbördorna skulle behöva ses över, säger Jens Larsson.

Kompetensförsörjningen är ett annat problem, särskilt inom hållbarhets- och näringslivsspåret.

– Jag jobbar med fler konsulter i Mälardalen än lokalt. Jag hittar inte kompetensen här.

Här finns tydliga politiska implikationer, menar flera av de medverkande riksdagsledamöterna. Lili André (KD) lyfte behovet av att statliga stöd i högre grad riktas mot faktisk hållbar omställning – inte bara digitalisering. Lars Beckman (M) pekade på vikten av att släppa fram entreprenörskap och låta politik och näringsliv arbeta tätare tillsammans.

– Järvsö är ett bra exempel på vad som händer när man släpper fram företagandet. Och när näringsliv och politik hittar en bra dialog med varandra, konstaterade han.

Ett företag – men också en modell

Vildriket är inte representativt för alla företag. Men det är illustrativt. Här finns jobb, lokal förankring, internationella samarbeten och en tydlig vilja att bidra till samhället – utan att abdikera från kravet på lönsamhet.

Kanske är det just därför Vildriket är intressant ur ett näringspolitiskt perspektiv. Inte som ett idealiserat undantag – utan som ett exempel på vad som är möjligt när företag ges rimliga villkor, långsiktighet och respekt för entreprenörskapets roll i samhällsutvecklingen.