Hur tar vi oss ur matchningsproblematiken?

Detta i kombination med att samhället inte tydligt pekar ut möjligheten till arbete för de som går ut skolan, har gjort att färre och färre väljer en yrkesutbildning. Tar vi dessutom och lägger till en stor invandring med en mycket lång handläggningstid för uppehållstillstånd och arbetstillstånd så får vi inte heller där tillgång till kompetens i bristyrken. Dessutom en reglering av arbetskostnaden som gör att de allra enklaste jobben såsom montering, packning mm inte blir lönsamma tar även det bort möjligheten för de utan utbildning och speciell kompetens att få arbete.

Sverige har nog aldrig stått för större matchningsproblem än just nu. En rejäl tillgång på arbetskraft i form av invandring som inte får arbeta eller inte är validerad ännu, och en stor del ”felutbildade” ungdomar som har bra kompetenser men inte i bristyrken. Dessutom en tillgång på okvalificerad arbetskraft som inte på grund av arbetskraftskostnaden kan anställas.

Vad är då möjligheterna för att ta oss ur detta? För det första tror jag att lokala avtal, diskussioner och överenskommelser i kommuner där närheten till både företagen och arbetskraften kan hjälpa. Att se matchningsproblemet och våga utmana med andra lösningar där företag, kommun, Arbetsförmedlingen och Migrationsmyndigheten m.fl. hittar genvägar. Att hitta de enkla jobben och fylla bristerna på kvalificerade yrkesarbetare skulle vara en injektion för Sverige som rejält skulle bidra till en positiv samhällsekonomisk utveckling.

På riksplan skulle en grundläggande lösning vara att sänka arbetskraftskostnaden och ekonomiskt stödja omskolningskostnader.

Att sänka arbetskraftskostnaden är relativt enkelt utan att för den delen sänka disponibel inkomst efter skatt. Det kan och bör göras via lägre arbetsgivaravgifter och inkomstbeskattning. Ett enkelt räkneexempel: att tjäna 25 000 kronor i månaden med 30 procent inkomstskatt och 30 procent arbetsgivaravgift, är lika mycket värt i inkomst som att tjäna 20 000 kronor i månaden med 10 procent inkomstskatt och 10 procent i arbetsgivaravgift. Men ger en skillnad på 10 000 kronor i lägre arbetskraftskostnad. Det skulle skapa och behålla fler enkla arbeten i Sverige. Detta kan ju ställas mot bidrag, utanförskap och arbetslöshet, men även flytt av svenska arbeten ut i Europa.

Att stödja omskolningskostnader genom fler yrkespraktiker och även här sänka kostnaderna så att det kan tillåtas vara mindre effektivt under omskolning och upplärning. Därmed få företag att även här våga pröva icke kvalificerad arbetskraft och delvis själv utveckla den till kvalificerad arbetskraft.

Det finns många möjligheter att företag och kommuner gärna skulle anta dessa utmaningar om rätt incitament finns. Idag måste det sökas genvägar och problematiken är för stor för att företag och arbetssökande ska kunna blomma ut i lokala lösningar.

Det behövs en högljudd debatt om helheten kring matchningsproblematiken och arbetskraftskostnaden om vi inte skall se en fortsatt ökad skillnad mellan de som har arbete och de som står utanför. Dessutom en strid ström av utflyttning av svenska företag till Europa. Vi har en unik möjlighet av tillgång på arbetskraft som vi inte får missa.

Mats Hansson, VD OnePartnerGroup