Vin(s)ter i välfärden?

– Samtidigt har vi ett samhälle med ökande behov inom både skola och omsorg, där det offentliga inte klarar av allt själv. De kommuner som förstår detta inser, att det blir kaos om de ska ta hand om allt själva och det blir inte billigare för skattebetalarna, menar han.

Bromander och kollegan Thomas Denward driver inom ramen för sitt bolag DenBro AB både skolan och omsorgsverksamhet på tre ställen i Växjö kommun.

– I Värends Nöbbele startade vi på tre månader ett särskilt boende, när flyktingkrisen var som värst. Det var efter en direkt fråga från kommunen. Vi har ett bra växelspel med den.

– När nyanlända ungdomar skulle ges plats på förberedelseklass eller språkintroduktion gick man ut med en fråga till alla friskolor i kommunen. Vi kunde ta 81 ungdomar på språkintroduktion som inte hade fått plats annars. Det var fullt i kommunens skolor.

Claes Bromander kan dra exempel efter exempel på vilken betydelse friskolorna har i samhället, inte bara i Växjö kommun. Han har överblick över landet via sin position i Friskolornas Riksförbund, där han för närvarande är ordförande i valberedningen.

– Nu ser det ut som att Riksdagen inte tar Reepalus förslag, men vi får inte tro att faran är över. Skulle det bli ett vinstförbud så stryps våra möjligheter att finansiera nysatsningar.

Bromander menar att utredningsförslaget har rent ideologiska förtecken. Förankringen i verklighetens förhållanden är mycket svag.

– Jag har alltid hävdat att det inte är huvudmannaskapet, utan innehåll och kvalitet som borde vara avgörande. Vi ser gärna att man skärper kraven, men de ska vara lika för alla aktörer.

Om Reepalus förslag att maximera vinsten till statslåneräntan + 7 procent på ”operativt kapital” skulle antas av Riksdagen, så innebär det för DenBro AB en vinstbegränsning till c:a en kvarts miljon kronor. Räknat på omsättningen är det mindre än 0,4 procent! Med så liten marginal löper vilket företag som helst stora risker att gå under, när tiderna blir sämre.

Vinstbegränsningen slår helt olika, beroende på hur företaget har finansierats. Ett företag som har byggt upp sitt kapital successivt med egna rörelsevinster, har ofta inga större synliga tillgångar i balansräkningen. Detta gäller särskilt företag i personalintensiva branscher, som skola, vård och omsorg. Det ”operativa kapitalet” utgörs främst av personalens numerär och kunnande, och för sådant finns inga siffror i balansräkningen.

– Om vi till exempel skulle vilja satsa också på en grundskola om några år, så skulle vi inte kunna tjäna ihop till den investeringen. Möjligheten att låna, eller få in nytt riskkapital, blir nog helt omöjligt med en sådan vinstbegränsning, säger Claes Bromander.

– Jag vet inte riktigt hur de tänker sig att man ska begränsa sin vinst i praktiken? Allt företagande går ju ut på att göra så bra resultat som möjligt, effektivisera och spara. Att tänka tvärtom, och begränsa företagets effektivitet för att inte riskera ”för stor” vinst, är ju helt bakvänt.

I friskolebranschen anser företagen att förslaget om vinstbegränsning är ett lika stort ingrepp som löntagarfonderna på sin tid hotade att bli.

– Vi borde mobilisera på samma sätt i dag, funderar Claes Bromander och det är kanske också denna gång, vi smålänningar som ska göra det.

Myter om välfärdsföretagen vs. Claes Bromanders syn

1. Friskolorna gör vinst på att hålla nere lärarlönerna

– Skillnaderna är små, men att lönerna ligger lite lägre i friskolorna beror ofta på att vi har lite yngre lärare. Men lönenivån är inte ”fel” för i så fall skulle fler lärare sluta hos oss. Sedan starten 2001 är det bara två som har gått över till kommunala skolor.

2. Friskolorna tjänar på en lägre lärartäthet

– Tätheten varierar år från år, beroende på klassernas storlek. Den blir så klart olika om man har 20 eller 33 elever i klassen. Där ligger vårt spann för närvarande. Det viktiga är att eleverna får den undervisning de ska ha och det får de. Och vi har satsat mycket på speciallärare, bland annat en som jobbar med särskilt stöd.

3. Friskolorna slipper/väljer bort elever från socialt utsatta områden

– Det stämmer inte alls. Vi, och andra jag vet, har till exempel relativt många elever med utländsk bakgrund. En (s)-kommun som Botkyrka, med stora sociala problem, månar t.ex. mycket om det fria skolvalet. Fördelningen av elever beror lite grann av skolans inriktning. Yrkesinriktade linjer har inte samma elevkategorier som teoretiska linjer.

4. Friskolorna trissar upp betygen för att få fler sökande

– Det saknas belägg för detta också. Vi har ju tillsyn av Skolinspektionen och de tittar på detta också, Växjö Fria var för övrigt en av blott fyra gymnasieskolor i landet (privata såväl som kommunala) som helt saknade anmärkningar vid förra inspektionen. Ska man komma ifrån risken för fel i betygsättningen, så borde man komplettera de centrala proven med central rättning.

5. Friskolorna skickar miljoner i utdelning till skatteparadis

– Vi har tagit aktieutdelning, men inte särskilt mycket. Men å andra sidan – i början fick man jobba hårt. Under långa perioder har vi inte kunnat ta ut marknadsmässig lön. I vår koncern har vi kunnat täcka förluster i ena delen med överskott från den andra. Sådana möjligheter försvinner med Reepalus förslag.

(Kommentar: Det samlade överskottet hos välfärdsföretagen utgör högt räknat 0,6 procent av landstingens och kommunernas kostnader för vård, skola och omsorg (4,5 miljarder av 731 miljarder – källa SCB).

Text: Olle Termén