Regelkrångel slår hårt mot privata förskolor – ”man tappar sugen”

Dubbla kontroller, motstridiga krav och förelägganden för småsaker. Förskoleägaren Maria-Pia Karlsson ser hur regelkrångel tar tid och kraft från det som egentligen borde stå i centrum – barnen.

Att driva förskola borde handla om barn, pedagogik och trygghet. Men för Maria-Pia Karlsson, ägare till Solberga Förskolor med verksamhet i flera kommuner i Örebro län, handlar en allt större del av arbetet om administration, inspektioner och överklaganden.

– Vi ska inte tvingas lägga mer tid på papper och kontroller än på barnen, säger hon.

Solberga Förskolor driver i dag fyra enheter med omkring 130 barn och 50 anställda. Sedan starten har verksamheten vuxit stadigt, men växtvärken har inte handlat om pedagogik eller personal, utan om regelbördan.

Dubbelarbete och motstridiga krav

En återkommande utmaning är att olika kommuner tolkar regler på olika sätt och ibland kontrollerar sådant som redan är inspekterat av andra myndigheter.

– Vi får till exempel dubbla brandskyddsinspektioner. Brandkåren, som är utbildad för det, gör sin kontroll. Men sedan kommer kommunen och gör en egen, trots att det redan är godkänt. De har till och med haft andra åsikter än brandkåren, berättar Maria-Pia.

Samma sak gäller städning och egenkontroller. Kommunens tjänstemän, som egentligen ska granska det pedagogiska, kräver in dokument och bedömer sådant som egentligen ligger under miljö- och hälsoskydd.

– De petar i områden som inte är deras profession. Jag får lägga timmar på att skicka in dokument som jag inte ens vet om någon läser, säger hon.

Föreläggande för en boll på toaletten

I Lekebergs kommun har regelkrånglet gått ännu längre. Efter en oanmäld inspektion fick Solberga Förskolor ett föreläggande med löpande vite, för att en liten boll och ett pyssel låg inne på toaletten.

– Det handlar inte om ett bollhav, utan om att barn ibland tar med sig något när de går på toaletten. Det är en trygghetsgrej, särskilt när man pott tränar. Nu har vi totalförbud mot leksaker på toaletten, vilket är helt orimligt, säger Maria-Pia.

Hon berättar att beslutet har överklagats till mark- och miljödomstolen, och att flera andra förskolor hört av sig i stöd.

– Det här kostar oss både tid och pengar men det handlar om barns behov och vardag. Att vi ska hotas med vite för en boll på toaletten känns absurt.

Skillnader mellan kommuner

Att regler tolkas olika mellan kommuner skapar både osäkerhet och ineffektivitet. Ett exempel är hanteringen av tilläggsbelopp för barn i behov av extra stöd.

– I vissa kommuner får vi beslut snabbt. I andra väntar vi i nästan ett år, trots att vi redan satt in resurser. Det är samma lagstiftning men helt olika tillämpning, säger hon.

Den ojämlika hanteringen slår särskilt hårt mot mindre verksamheter.

– Kommunala förskolor kan gå med minus, men det kan inte vi. Vi måste få det att gå runt.

“Man tappar sugen att växa”

Trots en vilja att utvecklas vidare tvekar Maria-Pia inför att expandera.

– Det är inte ett direkt hinder, men man tappar sugen. Det tar för mycket tid och energi att hantera all administration, säger hon.

Vill se samordning och dialog

På frågan vad som skulle underlätta mest för företagare i branschen, har Maria-Pia flera konkreta förslag.

– I den bästa av världar skulle olika inspektörer kunna träffas samtidigt. Då kan de prata ihop sig och förstå varandras krav. I dag kan jag få anmärkningar som motsäger varandra, brand säger en sak och miljö en annan, säger hon.

Hon efterlyser också en större vilja till dialog.

– Om man fick chans att prata innan ett föreläggande så skulle mycket kunna lösas. Många problem handlar inte om lagar, utan om attityder och brist på kommunikation.

Alla inspektörer är inte krångliga. Brandkåren får beröm, liksom miljöförvaltningen i Lindesberg.

– Där kan man resonera. De lyssnar, vi hittar lösningar. Det handlar om dialog och respekt. Tyvärr är det ofta personbundet, säger Maria-Pia.

Till politiker och beslutsfattare har hon ett enkelt budskap:

– Prata med oss. Prata med varandra. Inspektionerna finns för barnens skull, både vi och myndigheterna vill deras bästa. Men då måste vi samarbeta – inte motarbeta.