Offentlig upphandling – ett ständigt aktuellt ämne

Många och långa artiklar har exempelvis skrivits om NKS-upphandlingen, Arbetsförmedlingens upphandlingar av yrkesutbildningar och polisens passupphandling där personal lät sig bjudas på diverse trevligheter.

Offentlig upphandling har också, på gott och ont, öppnats upp för politiska utspel, exempelvis gick vår försvarsminister ut i media och deklarerade att alla entreprenadupphandlingar i Dalarna ska innehålla krav på kollektivavtal, trots att detta både strider mot svensk lag och EU-rätt. Vår upphandlingsminister anser att företag ska tvingas att sysselsätta personer som står långt från arbetsmarknaden när de utför upphandlade kontrakt. Sysselsättningskrav, krav på arbetsrättsliga villkor för arbetstagare, krav på att underlätta för ideella organisationer att delta i offentliga upphandlingar, krav på att endast icke-vinstdrivande företag ska få delta i välfärdsupphandlingar (Reepalu-utredningen), krav på ägar- och ledningsprövning hos företag som deltar i offentliga upphandlingar (som är andra än de som finns i LOU), miljökrav, krav på giftfri miljö, krav på ekologisk mat, krav på närproducerad mat, krav på Fairtrade-märkning, krav på fossilfria drivmedel och krav som gynnar små- och medelstora företag (vilket är 99 % av alla företag). Kraven är många, krockar ibland och är oftast politiskt styrda. Att vara upphandlare i offentlig sektor är sannerligen inte lätt med så många olika politiska önskemål att ta hänsyn till och samtidigt ha en begränsad budget. Vi har, för att väcka debatt, under våren tagit fram en guide om proportionella krav som finns att hämta på vår hemsida.

I mitten av juni överlämnades ännu en utredning på upphandlingsområdet sitt betänkande till ansvarig minister. Utredningen föreslår bland annat en avgift för ansökan om överprövning hos förvaltningsrätten och att förlorande part kan tvingas att betala rättegångskostnaderna i en överprövningsprocess. Vår upphandlingsminister, Ardalan Shekarabi, vill nämligen få ner antalet överprövningar, från dagens nivå på ca 1200-1300 st. Om detta skulle bli verklighet, vilket en ny regering efter valet har att ta ställning till, kommer våra minsta företag aldrig ha råd att processa mot en upphandlande myndighet, även om de uppfattar att myndigheten gjort fel. Att det finns andra, mycket enklare, sätt att få ner antalet överprövningar nämns inte av regeringen. Till exempel att ställa relevanta, uppföljningsbara och tydliga krav. Att alltid ringa upp förlorande leverantör efter tilldelningsbeslut och att aktivt arbeta med avtalsuppföljning.

Att jobba med offentlig upphandling på Svenskt Näringsliv handlar, tyvärr, ofta om att vara kritisk, att vara nej-sägare, och att påtala inkonsekvenser. Offentlig upphandling är dessutom det område som får sämst betyg av företagen i mätningen av de lokala företagsklimatet (LFK). Företagare har under de senaste tio åren gett kommunernas upphandlingar allt sämre betyg, i år hamnade betyget på 2,71 på en sexgradig skala.

Jag skulle i högre grad vilja se politiker som i valdebatten pratar om inköpsmogna organisationer, som jobbar proaktivt med dialog och som ser företagen som potentiella samarbetspartners och inte motståndare. Jag vill se myndigheter som ställer väl avvägda krav som medför att fler nya, kanske innovativa, företag kan finna den offentliga marknaden, som uppgår till 642 miljarder kronor, intressant. Jag vill se en större efterfrågan av helt nya lösningar till gagn för medborgarna och skattebetalarna. Jag önskar att vi kunde skapa en arena för våra start-up bolag som ofta har geniala lösningar men som ingen i offentlig sektor efterfrågar. Jag hoppas att politiker och ledande tjänstemän i våra myndigheter förstår betydelsen av strategiska inköpsstrukturer och skapar förutsättningar för att tjänstemännen på upphandlingsavdelningen ska kunna göra ett bra jobb.

Jag hoppas också att ni alla får njuta av en skön sommar i solen!