LAS, nej tack, när politikern själv får välja

Jag syftar här på de politiska sekreterarna, en typ av tjänstemän som arbetar med att hjälpa ett parti eller politiker i någon av landets kommuner eller landsting. De har funnits länge men är en växande grupp. Bara sedan valet har de ökat från 400 stycken till 700 stycken i Sverige. Bara i Region Skåne jobbar ett trettiotal och ännu fler finns ute i de skånska kommunerna.

Praktiskt nog för politikerna är denna yrkesgrupp helt undantagen från lagen om anställningsskydd, och partierna behöver inte bry sig om sådant som turordningsregler, återanställningsrätt eller krav på saklig grund vid uppsägning. De behöver därför inte tampas med de problem som många företagare vittnar om:

• Att principen om sist in-först ut gör det svårt att behålla rätt kompetens vid neddragningar.
• Att kraven på saklig grund för uppsägning är så strikta att man kan tvingas behålla olämpliga medarbetare.
• Att många anställda tvekar att byta arbete eftersom man då hamnar längst fram på turordningslistan vid neddragningar.

Visst förstår man att partierna inte vill sitta fast i ett så stelt regelverk. Politiken är trots allt en speciell bransch och många politiker är beroende av att ha politiska sekreterare som gör ett bra jobb och som de har ett förtroende för. Att tvingas bli fast med en person som man inte litar på vore katastrof.

Men liknande problem uppstår naturligtvis även i företag. Politiken är inte det enda stället där man behöver ha förtroendefulla anställningar eller har ett behov av att ständigt utvecklas. Och visst vore det märkligt om den där lagen om anställningsskydd passade perfekt för nästan alla branscher, utom just för politiken.

Om partierna tycker att lagen är för krånglig och dålig för att gälla dem själva, så ska den nog inte gälla för andra heller. Dags att arbeta om!