I huvudet på en småföretagare

Men så hör man kommentarer och får frågor som får en att tänka; ”Men hallå! Hur tänker du nu? Varför tror du så?”

Kanske är inte småföretagandets värld så självklar ändå? Och eftersom jag är en mycket pedagogisk småföretagare, kan jag inte låta bli att försöka beskriva den. Ja, hur min småföretagarverklighet ser ut alltså. Så jag har valt några frågor och påståenden som jag har fått eller hört och utgår från dem.

"Tänk så bra att vara företagare och kunna ta ut precis så mycket man vill i lön!"

Ja, det kan man ju förstås. Men om jag inte först har betalt varor, hyror, skatter, försäkringar och alla andra räkningar som företaget har fått, blir inte mitt företag speciellt långlivat. Och har jag anställda, så måste jag ju betala deras löner först. Annars är det inte så troligt att de vill vara anställda hos mig. Kanske har jag också större investeringar i t ex maskiner som jag måste spara till. Men sedan kan jag titta ner i kassakistan och kolla om det finns något kvar. Och har jag tur, finns det lite kvar där på botten som jag kan få ut i lön. Det kanske inte blir precis den 25:e varje månad, men ibland så.

"Och här sitter ni som ska bli företagare och tjäna en massa pengar!"

Det här påståendet hörde jag faktiskt på en ”Starta Eget”-kurs som jag var med på. Och det var läraren som sa det. Jag kommer ihåg att jag funderade på vad vår lärare hade för erfarenhet av småföretagare. För inte är det i första hand pengarna som är drivkraften när man startar eget (och tur är väl det). Nej, många blir företagare för att få jobba med det som man är mest intresserad av. Någon tar över efter sina föräldrar. Några andra kanske väljer att starta företag för att få jobba tillsammans. Den enda anledningen som jag inte har sett någon lyckas med är de som startar företag för att få mer ledig tid.

"Om man inte får något jobb, kan man alltid starta företag!"

Det här är en åsikt som framför allt många politiker verkar ha. Och visst vore det bra. Sverige behöver verkligen fler livskraftiga företag. Men man glömmer att det inte räcker att vara bra på det som man ska sälja. Gärna bäst så att man får många kunder. Man är ju också sin egen ekonomiavdelning, personalavdelning, utvecklingsavdelning och marknadsavdelning. Visst finns dessa tjänster att köpa, men om det ska bli någon slant kvar att försörja sig på, får man nog räkna med att göra det mesta själv, i alla fall de första åren.

"Jag förstår inte varför hon inte anställer någon mer! Hon bara tänker på pengar!"

Att anställa sin första medarbetare är ett stort steg i en företagares liv. Ansvaret kan kännas enormt. Som företagare förväntas man kunna allt som står i lagar och avtal. Det gäller både om man är ett litet företag med en anställd eller om man har flera hundra anställda och hjälp av en kunnig personalavdelning.

När man trots allt vågat ta steget, måste man vara helt säker på att man har fått tag i rätt person. Den förste anställde är ju halva företaget. Då vill det till att man jobbar bra tillsammans och drar åt samma håll.

Pengarna då? Ja, den anställde vill säkert ha lön. Gärna varje månad den 25:e. Det uppskattas förmodligen inte om man säger; ”Vi har tomt i kassakistan för tillfället. Du får din lön om tre veckor istället.” Så att ha pengar så att det räcker är helt nödvändigt för att man ska kunna anställa.

"Men varför i hela friden valde du att bli företagare om det är så jobbigt och riskfyllt?"

För att det är så roligt förstås! Jag hade en dröm om att få driva den perfekta delikatessbutiken. Full med sådant som jag tycker är riktigt, riktigt gott. Och få samverka med härliga kunder, medarbetare och leverantörer som har samma intresse. Nu tycker jag att jag har det.

Jag kanske inte blir så rik. Men lycklig.

Elisabeth Moglia
Elisabeths Ost och Delikatesser i Enköping