Sundsvallsbutik bepansrar skyltfönstret och låser dörren

– Själv är jag luttrad efter flera rån i butiken. Men när min dotter jobbade här och utsattes för ett rån av flera hotfulla personer så kokade det över för mig, säger Per-Erik Christensen

Sedan tidigare har butiken kameror installerade vid butiken så att det ska finnas möjlighet att identifiera personer som har rånat eller stulit från butiken. Men i rättsliga sammanhang har detta oftast inte hjälpt. Bland de 40 brott som har begåtts mot butiken har endast en bråkdel blivit uppklarade.

– Många tror möjligen att detta bara händer i Rosengård, Husby eller Rinkeby. Men det är vardagsmat för oss även på landsbygden. Jag har många branschkollegor runt om i Sverige som kan vittna om samma sak, säger Per-Erik Christensen.

Han ser inbrotten och rånen som ett tecken i tiden. I takt med ett allt större tryck på rättsväsende och polis så minska möjligheterna att förebygga och åtgärda brott som faller längre ner på prioriteringslistan.

– Polis och rättsväsende ägnar mindre och mindre uppmärksamhet åt oss. Man prioriterar vålds- och narkotikabrott. Inbrott, rån och stölder får lägre prioritet. Majoriteten av de brott jag har utsatts för har aldrig klarats upp.

Per-Erik Christensen tror att det ökade antalet butiksstölder mycket har att göra med den allmänna barrikaderingen i samhället. Sedan flera år tillbaka har bankerna slutat med kontanthantering. Myndigheterna har låst sina dörrar. I butiker med värdesaker visas endast attrapper. På skolor har alla elever numera nyckeltagg. Bensinstationer har fjärrlås.

– Klädbutiker är en av de sista instanserna där rånare fortfarande kan komma över något av värde. Här har vi både kontanthantering och värdefulla varor, lätta för missbrukare att avyttra, säger Per-Erik Christensen.

Han har flera anekdoter att berätta om hur han, hans butik och hans personal har blivit utsatta. Både hur rättsapparaten brister och hur brottssituationer har påverkat dem rent påtagligt.

– Jag hade ett inbrott förra året där en 17-årig ökänd kille gjorde inbrott med glaskrossning och varustölder till ett sammanlagt värde av en halv miljon. Han är en av få där vi tagit det hela vägen till domstol. Men det enda straff han fick var att han skulle lämna tillbaka en kostym – den enda vara som han kunde bevisas ha tagit, säger Per-Erik Christensen.

Han har också fall där brottet har helt andra bevekelsegrunder – människor gör inbrott helt öppet och inför allas åsyn. Ingen vågar ingripa och de kan ta för sig hur de vill.

– Jag hade ett fall där två typer kom in och plockade på sig allt de såg av värde, helt utan att försöka dölja det för mig och besökarna. Sedan gick de lugnt ut ur butiken. Skälet till inbrottet var att de faktiskt ville bli häktade. En polis berättade för mig att häktade personer som blir släppta kan få ersättning för lidande på cirka 1 000 kronor per dygn samt blir serverade bra måltider. Och i de flesta fallen blir de släppta , säger Per-Erik Christensen.

Per Geijer är säkerhetschef på Svenskt Handel är medveten om problemet och mycket bekymrad över utvecklingen där butiksägare börjar låsa om sig, eller helt stänger sina verksamheter.

– Det är fullkomligt barockt att det har gått så långt att butiksägare ska behöva låsa dörren. Att problemen har funnits många socialt utsatta områden har varit känt länge, men att det nu ökar även på landsbygden är mycket oroande, säger Per Geijer.

Han ser en utveckling där brottsligheten blir alltmer raffinerad. Rånarligor är i dag väldigt välorganiserade och har ofta ett väl utarbetat logistikflöde. Stöldgodset är ofta sålt redan innan brottet begås.

– Många anställda i branschen vågar inte jobba kvar av ren rädsla eller oro. Men butiksägare har en annan låsning till sin arbetsplats och vissa klarar inte av att fortsätta. Därmed ser vi en utveckling där många varumärken undviker att etablera sig i socialt utsatta områden vilket påskyndar problemen i dessa orter, säger Per Geijer.

Varför har problemen krupit ut på landsbygden?

– Polisens omorganisation och den stora polisbristen har gjort att man måste fördela resurserna till de extra hårt utsatta områdena. Man måste ta poliser från de områden som anses vara problemfria, vilket gör att brottsligheten blossar upp just där. Men det är lätt att låta polisen vara måltavla. Ett annat problem är hur domstolarna dömer. När brottslingar inte får tillräcklig påföljd skickas signaler till både allmänheten och brottslingarna att det verkar vara relativt riskfritt att begå brott i Sverige.

Varför får man inte bukt med problemet?

– Min bestämda uppfattning är att vi måste undvika straffrabatterna som återfallsförbrytare åtnjuter. Om du begår tio stölder och sedan begår ett narkotikabrott så väljer man att lägga ner utredningen av de tio tidigare brotten. Det grövre brottet konsumerar de mindre. Sedan måste man se över påföljderna. Det är meningslöst att ge böter till någon som inte har möjlighet att betala sina böter under överskådlig tid. Incitamenten för en sådan brottsling att skaffa sig ett vanligt jobb minskar när de ska behöva redovisa sin inkomst, vilken kommer gå till böter. Man måste ha möjligheter att ge återfallsförbrytare hårdare straff än vad som är möjligt enligt dagens lagstiftning.