Svar från länets riksdagspolitiker (S): Om stödpaketet

Låt mig inledningsvis slå fast att vi socialdemokratiska riksdagsledamöter från Västernorrland aldrig glömmer bort industrin! Om man bor och verkar i vårt vackra län med sin historia så är industrin och dess betydelse ständigt närvarande, på olika sätt. (För egen del har jag också min yrkesbakgrund inom industrin)

Den situation vi just nu upplever är för oss alla unik. Effekterna, såväl rent medicinska och hälsomässiga som ekonomiska, både omedelbara och långsiktiga, är naturligtvis skiftande beroende på vem man är, var man lever och bor, vad man arbetar med, i vilken ålder man är och om man tillhör någon riskgrupp. Det kan sammanfattas med att det är komplext och komplicerat.

Vilka insatser och åtgärder som behövs finns det av naturliga skäl många olika åsikter om. Sällan har väl så många experter av olika slag haft så mycket att säga som nu. Utmaningen är naturligtvis att hitta effektiva åtgärder som snabbt kan komma på plats, som är rimligt enkla att tillämpa och som når önskade målgrupper. Dessutom krävs så klart en ekonomisk analys av åtgärderna också.

Regeringens och riksdagsmajoritetens prioriteringsordning har sett ut på följande sätt tidsmässigt:

1. 1.
   Åtgärder för att stoppa smittspridningen
2. 2.
   Insatser för att trygga svenska jobb och företag
3. 3.
   Trygghet och omställning för den som blir arbetslös
4. 4.
   Stötta insatser för återhämtning och fortsatt kamp mot samhällsproblem

Under punkt 1 ryms bl.a. kraftigt ökade resurser till kommuner- och regioner. 20 Mdkr för 2020. Av denna ökning är 12,5 Mdkr permanenta höjningar för åren framöver. Vidare höjt anslag för smittbärarpenning, slopad karensdag i sjukförsäkringen, slopat läkarintyg fr.o.m. dag 8, anslagsökningar till berörda myndigheter och ökad frihet för regionerna att använda de s.k. kömiljarderna.

Under punkt 2 finns merparten av de insatser som berör dig och ditt/ert företag och jobben. Insatser för kostnadsminskningar, korttidspermitteringar (i två steg, 60 - 80 %), tillfällig sänkning av socialavgifterna, övertagandet av sjuklöneansvaret, statligt stöd för hyresrabatter.

Olika insatser för likviditetsförstärkning, som omställningsstödet, anstånd med skatteinbetalningar inkl. moms.

Dessutom insatser för att skapa tillgång till lånekapital, genom ökade resurser till Almi, SEK och EKN. Vi har inrättat den s.k. företagsakuten i form av 100 Mdkr som Riksgälden hanterar och där staten riskdelar lån med affärsbankerna, i första hand inriktat mot små- och medelstora företag. (det förtjänar kanske att kommas ihåg att Riksbanken ställt sammantaget 500 Mdkr till bankernas förfogande).

Punkt 3 handlar om trygghet i omställning för den som blir arbetslös. Trots alla insatser så kommer företag dessvärre att gå under, gå i konkurs som en konsekvens av Coronapandemin. Då är det viktigt att stärka tryggheten för de löntagare som drabbas. Förstärkning av arbetslöshetsförsäkringen, resurser till arbetsmarknadspolitiska insatser, ökade utbildningsplatser inom bl.a. yrkesvux, YH-utbildning m.m. har gjorts.

Under punkt 4 har vi väl bara börjat. Det är ändå viktigt att vi både talar om återhämtning och ser till att det finns resurser kvar hos staten för att bidra till och stimulera den. Det är också viktigt att vi visar på att flertalet av de samhällsutmaningar vi talad om före Corona finns kvar. Därför har resurser också tillförts till bl.a. rättsväsendet.

Det finns en lång rad utmaningar i den nuvarande situationen på det medicinska området. Det är ett nytt virus, ingen vet hur det kommer att agera och utvecklas. Inte heller när mediciner för behandling eller när så småningom ett vaccin kommer att finnas. Det betyder att frågan om hur länge de restriktioner som nu finns måste fortsätta är oerhört svår men också extremt viktig.

Sak samma när det gäller insatser för att rädda jobb och företag. Tidsfaktorn är den absolut svåraste att bedöma, både vad gäller insatsernas art liksom kostnaderna. Precis som ditt inlägg visar så är det sannolikt omöjligt att snabbt hitta lösningar som passar alla branscher, olika typer av företag, olika stora företag, i olika delar av landet. Gränsdragningsproblem är ofrånkomliga.

Våra offentliga finanser är inte heller obegränsade. Det synsätt som en del för fram, att staten ska fungera som ett försäkringsbolag är inte hållbart. De insatser som nu görs innebär att staten måste öka sin upplåning högst avsevärt och det skapar ett gemensamt åtagande för oss alla framöver. Ett åtagande för att återställa de starka, sunda statsfinanser som så väl behövs för en situation som denna.

Om det finns något positivt i det som nu händer så är väl det i så fall att politiken förmått leverera ganska snabbt, i bred enighet, insatser som syftar till att så många jobb och företag som möjligt tar sig igenom krisen. Vi Socialdemokratiska riksdagsledamöter från Västernorrland lovar att fortsätt det arbetet och inte tappa bort industrin och dess viktiga roll. Vi ser fram emot att få chansen att besöka dig, dina medarbetare i verkligheten, så snart omvärlden tillåter!

För den Socialdemokratiska riksdagsgruppen från Västernorrland

Ingemar Nilsson