Till våra riksdagspolitiker: Glöm inte bort industrin

Den privata ekonomin skapar förutom tryggheten för familjen även kommunal service och ett fungerande samhälle. Individen har igenom detta även en meningsfull fritid som kan delas med arbetskamrater och andra vänner där man har gemensamma intressen som kan vara kultur eller idrott.

Med det sagt så är det många i vårt samhälle som står och faller med den tillverkande industrin. Först kommer fabriken byggas, sedan måste de anställda ha någonstans att bo så det skapas jobb inom byggsektorerna. När familjer börjar flytta in så behövs matbutiker, bensinstationer och frisörer för att nämna några. Det behövs även närhet till sjukvård, skolor och annan omsorg.

För oss som koncern började 2020 bättre än någonsin. I början av mars månad hade vi en orderbok på 40 miljoner kronor och offerter ute för motsvarande 80 miljoner kronor. Lovande men som världen utvecklats sig efter det så har förutsättningarna minst sagt ställts på ända. Med anledning av covid-19 krisen som vi nu genomgår så försöker många instanser att underlätta för företagen. Det är bra men tyvärr finns det för många luckor i åtgärderna.

Först vill jag lyfta möjligheten till korttidspermittering som rullats ut från staten som har fungerat bra och blivit ändamålsenligt. Nu till det som inte riktigt lirar med hur verkligheten ser ut.

Kring den 12 mars uppmanade statsministern tillsammans med Folkhälsomyndigheten att alla som visade minsta symptom på sjukdom skulle stanna hemma. Det innebar för vår verksamhet att vi hade uppåt 30 procent i sjukfrånvaro samt VAB sista tre veckorna i mars. Staten tog inte sjuklöneansvaret förrän 1 april. Mycket beroende på detta så lyckades vi bara fakturera 8,5 miljoner kronor istället för 12 miljoner kronor som vi gjorde i mars förra året. Att man tar över ansvaret är bra, men man måste göra det från den dag man uppmanade att folk ska vara hemma. Samtidigt så vet vi inte riktigt vad som gäller. Har du förskottslön, som hos oss, så betalar du ut normal lön i mars även om de varit sjuka och ändringar och tillägg betalas ut den 25 april och redovisas på arbetsgivaredeklarationen som regleras 12 maj. Men har man efterskottslön, så får du ju inget för mars, för det redovisas i april. Här går det även att uppmärksamma karensdagen, men det har så många andra gjort.

Sänkta sociala avgifter för 30 anställda per företag med 5 300 kronor per anställd och månad hjälper, vilket är tillämpbart på anställda med upp till 25 000 kronor i lön. Men som industriföretag, där snittlönen ligger på ca 35 000 kronor så återstår ändå en stor del av kostnaden som vi som arbetsgivare måste står för och klara av att bära i dessa tider. Dessutom så slår det här snett. Om en koncern har tio bolag med 30 anställda i vart och ett av dem så får de för alla 300 anställda, men om du istället har 300 anställda i ett bolag så får du för 30 anställda.

Tillfällig rabatt för hyreskostnader. Tillämpbart från första april till sista juni där vissa branscher kan söka stöd för att kompensera del av nedsättningen. Det är såklart bra men i nästa läge så kompletterades detta med SNI koder och då kunde man se att det innebar att det var detaljhandel, hotell och restaurang. Det innebär att alla övriga idag inte omfattas och då inte vi inom tillverkningsindustrin. Här måste vi få stöd, något som kanske det nyligen beslutade stödet för omsättningsförlust kan hjälpa till med.

Stöd baserat på tapp i omsättning. För att vara kvalificerad så ska man ha tappat mer än 30 procent. Sen ska det träda i kraft den 1 juli. Detta innebär att massor av företag inte är kvalificerade då de låt säga tappat 25 procent, och att följden blir att många företag kommer att vara på obestånd före datumet det börjar att gälla. Vi ligger någonstans på ett tapp mellan 25–30 procent för koncernen och det är en mycket besvärlig situation. Vi kan klara nog oss till sommaren, men sedan skall semestern genomföras och det innebär att det inte kommer produceras något men att samma kostnader finns kvar. Ett normalt år hanteras detta genom att det har varit bra fart i ett halvår före, men nu riskerar det att vara tomt på kontot i augusti.

Sedan flyttar massor av industrierna sina vår-stopp till hösten vilket innebär ännu sämre intäkter för maj och juni för att hjälpa upp denna extrema situation som peakar rent ekonomiskt i juli. Så det kommer vara hyggliga tider för de företag som överlever, för jobben kommer finnas. Men hur många klarar sig finansiellt? Jag har massor av kollegor i branschen som befinner sig i samma läge eller värre.

Anstånd med skatter hjälper likviditeten kortsiktigt, så också lån. Men detta skall ju betalas tillbaka och i lågmarginalbranscher så kommer detta i princip vara omöjligt med det tapp som kommer av covid-19 krisen.

Så till er riksdagspolitiker, det behövs mer konkret stöd. Skickar här fyra konkreta förslag som jag hoppas ni tar vidare i era beslutsprocesser framåt för att kunna se till att så många företag som möjligt överlever den här krisen. För hur skulle samhället se ut utan industrin?

1. 1.
   Sjuklöneansvar från mars.
2. 2.
   Sänkning av sociala avgifter för löner upp till 35 tusen kronor.
3. 3.
   Hyresbidrag på 50 procent från staten.
4. 4.
   Omsättningsstöd när man tappat mer än 15 procent. För etapp 1 perioden mars till juni och sedan ett ny översyn för etapp 2. Om hyresbidraget ändras så kanske man kan gå till 20 procent här.

Med vänliga hälsningar

Pär Melin, vd Pichano Holding AB