Så får fler i Göteborgs utsatta förorter jobb

Sverige har näst högst skillnad i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda i hela Europa och det tar längre tid för nyanlända flyktingar att få jobb i Sverige än i våra grannländer – åtta år innan hälften av flyktingarna har ett arbete, för kvinnorna tar det ännu längre tid.

I rapporten har Almega, tillsammans med Statistiska Centralbyrån (SCB), tagit fram statistik som visar på vilka yrken som är vanligast bland de boende i Göteborgs särskilt utsatta områden där majoriteten av de boende är födda utomlands. Majoriteten av de yrken man fann i statistiken var jobb inom den privata tjänstesektorn, så som städyrken och restaurangyrken. Enligt Almega är det också inom denna bransch stor brist på arbetskraft och framförallt behövs det personal med kompetens.

Almega menar i rapporten att integrationspolitiken måste sätta större fokus på villkoren för de yrken och de företag som skapar jobb åt utrikes födda. Kunskap om vilka yrken som är dominerande bland personer i särskilt utsatta områden borde ligga till grund för vilka reformer som ska tas fram för att ännu fler ska kunna få ett jobb. För att dessutom kunna säkerställa den kompetensförsörjning som krävs för tjänstebranschen måste fler personer som bor i särskilt utsatta områden gå från ingångsjobb till yrken som kräver utbildning. Vidareutbildning och kompetensutveckling är således avgörande.

I rapporten har Almega tagit fram fem förslag för att fler ska få jobb i de särskilt utsatta områdena. Patrick Joyce, chefsekonom hos branchorganisationen berättar mer om ett av förslagen, kompetensavdraget.

— Kompetensavdraget är viktigt för att ge människor möjlighet att utvecklas i sitt arbete. Exempelvis kan det vara en person som fått en anställning som städare som får möjlighet att utbilda sig till arbetsledare på arbetsplatsen.

Patrick Joyce beskriver vidare vad han ser som extra viktigt i kommande avtalsrörelse, för att fler ska kunna fortsätta komma i arbete.

— Vissa branscher anställer fler nyanlända än andra och städföretag, transportföretag och bemanningsföretag är extra bra på det. Jag tror därför det är extra viktigt att inte höja ingångslönerna i dessa branscher. Med högre ingångslöner kommer personer som inte ännu etablerat sig på arbetsmarknaden ha ännu svårare att hitta ett jobb.

I rapportens avslutande rader står det ”När det finns ett mångfacetterat och varierat näringsliv i regionen ökar sysselsättningen. Tjänstesektorn behöver tillverkningsindustrin samtidigt som det omvända är lika sant”. Och visst är det så – för med fler fabriker krävs fler städare och med fler industriarbetare behövs fler personer som lagar lunch. Man växer tillsammans och ju bättre företagsklimatet mår i helhet, desto fler har möjlighet att arbeta. Man måste bara få chansen.

Text: Mathilda Ohlsson Larsson