Begränsa inte antalet underleverantörer
Ett regelverk som begränsar antalet underleverantörsled skulle i praktiken slå sönder den moderna företagslogiken i industrin, byggsektorn och stora delar av tjänstesektorn. Resultaten vad avser handel, jobb och tillväxt skulle bli kostsamma, skriver David Johnsson, ansvarig för internationella arbetsgivarfrågor, på DI debatt.
I EU-parlamentet diskuteras just nu ett förslag som riskerar att kraftigt förändra spelreglerna för Europas företag. S & D-gruppen i parlamentet med Johan Danielsson i spetsen föreslår att EU-kommissionen ska införa regler som begränsar hur många underleverantörsled ett företag kan ha, som en åtgärd för att motverka bland annat brottslighet. I en ny rapport visar vi att ett sådant förslag inte bara skulle leda till sämre tillväxt och konkurrenskraft, det skulle även strida mot EU:s grundläggande regler om näringsfrihet. Dessutom är förslaget ineffektivt jämfört med andra åtgärder för att bekämpa arbetslivskriminalitet.
Det diskuterade förslaget riktades initialt mot byggsektorn men har därefter kommit att handla om näringslivet totalt, där ett antal sektorer speciellt pekas ut. Utöver byggsektorn är det jordbrukssektorn, tjänster i hushållen, transportnäringen, livsmedelsproduktion, städtjänster, besöksnäringen samt vårdtjänster. Förslaget verkar avse att begränsa antalet led till en huvudleverantör med max två led under sig (dvs tre led totalt sett), men skrivningarna är så oklara att det skulle kunna tolkas som att det maximala antalet entreprenörsled/leverantörsled blir två.
Förslaget är dåligt och den analys som ligger bakom ännu sämre. Givetvis ska vi fortsätta bekämpa kriminalitet i olika sektorer, fortsätta minska olyckorna och givetvis ska vi ha nolltolerans vad gäller att exploatera och missbruka arbetskraft. Här är vi helt överens med Johan Danielsson.
Men det förslag som nu diskuteras leder till sämre tillväxt, lägre konkurrenskraft, sämre statsfinanser, missgynnar de små företagen och är dessutom ineffektiva i kampen mot de kriminella företagen. Europa behöver tvärtom starkare ekonomier och statsfinanser, högre konkurrenskraft och bättre tillväxt med mer byggande. Detta behövs inte minst för att kunna finansiera ökade försvarsutgifter för att klara hotet från Ryssland.
Vår rapport visar att den ökade användningen av underleverantörer som kännetecknat näringslivet de senast decennierna, har varit positiv och lett till högre produktivitet, ökad konkurrenskraft och fler innovationer. Ett regelverk som inskränker möjligheterna till denna specialisering är därför negativt.
Att införa ett regelverk som maximerar antalet underleverantörsled till två skulle alltså medföra en rad negativa effekter, främst:
Sämre kapacitetsutnyttjande av maskiner och anställda
Sämre möjlighet utnyttja stordriftsfördelar.
Sämre konkurrens.
Sämre möjligheter för småföretag.
Sämre leveranssäkerhet och riskspridning om möjligheten att använda nischföretag med specialkompetens minskar.
Till de faktorer som brukar anges som fördelar med kortare leverantörskedjor hör främst att de skulle kunna minska antalet olyckor, minska risken för kriminalitet och svartarbete samt skapa en bättre arbetsmiljö. Statistiken visar dock en kraftig förbättring inom byggsektorn (som är den primära sektorn vad gäller argumentet om olyckor och arbetsmiljö) i både Sverige och inom EU samtidigt som antalet specialistföretag ökat och antalet UE-led blivit fler. Det är därför tveksamt vilken effekt en reglering verkligen skulle ha.
Vår rapport pekar på att förslaget till och med kan försämra arbetsmiljön och öka antalet olyckor, eftersom risken ökar att företagen längre ned i kedjan inte kan anlita de bästa leverantörerna för att t ex bygga speciella ställningar, skydd etc. Istället kommer de nu tvingas göra det själva, utan att ha vare sig den bästa kompetensen eller utrustningen. Specialistföretagen kan dessutom ha större möjligheter att köpa in modernare och därmed arbetsmiljömässigt bättre utrustning, eftersom de kan utnyttja den oftare. Också vad gäller kriminalitet och utnyttjandet av svart arbetskraft finns en risk att förslaget tvärtom leder till större problem. Detta beror främst på att högre kostnader för den seriösa verksamheten leder till att det lönar sig mer att vara oseriös eller kriminell. Skillnaden i konkurrenskraft ökar till de kriminellas förmån.
Ytterligare en invändning är att en begränsning av antalet underentreprenörsled med största sannolikhet är i strid med grundläggande EU-rätt. Att inskränka på företagens möjligheter att använda underentreprenörer strider mot närings- och kontraktsfriheten. Underentreprenader är en del av avtalsfriheten och skyddas av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, samt av reglerna om etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster. Det diskuterade regelverket uppfyller inte heller proportionalitetskravet, dvs att kostnaderna och de negativa effekterna måste vara rimliga i förhållande till det som uppnås. Det missgynnar vidare små företag och är inte konkurrensneutralt.
Avslutningsvis; Ett regelverk som begränsar antalet underleverantörsled skulle i praktiken slå sönder den moderna företagslogiken i industrin, byggsektorn och stora delar av tjänstesektorn. Resultaten vad avser handel, jobb och tillväxt skulle bli kostsamma. Kampen mot kriminalitet och osund konkurrens kan drivas med andra effektivare metoder. Framför allt gäller det att förbättra det gränsöverskridande utbytet av information och företagsuppgifter mellan medlemsstaterna. Mer information skulle möjliggöra enklare övervakning av företag och individer. Mer information gör också att företagen lättare kan kontrollera vem de köper varor och tjänster av. Bättre kontrollmekanismer är grundläggande för att bekämpa arbetsrelaterad brottslighet och förbättrad säkerhet.
Vi uppmanar därför att lägga förslaget där det hör hemma, i papperskorgen.
