Vilka får ersättning från a-kassan i den utdragna lågkonjunkturen? En regional branschanalys

Arbetsmarknaden står i dag inför betydande utmaningar. Den utdragna lågkonjunkturen har lämnat tydliga avtryck och arbetslösheten är tillbaka på nästan samma nivåer som under pandemin. Utöver den höga och geografiskt ojämnt fördelade arbetslösheten har antalet personer som får arbetslöshetsersättning (A-kassa) ökat markant. Detta indikerar att individer med tidigare stabil anknytning till arbetsmarknaden i allt större utsträckning drabbas av arbetslöshet. Parallellt rapporterar över hälften av svenska företag att kompetensbrist utgör ett betydande tillväxthinder. Allt detta pekar sammantaget på ett matchningsproblem mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden.

I denna rapport analyserar vi utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden sedan pandemin, med särskilt fokus på mottagare av arbetslöshetsersättning. Våra huvudresultat är följande:

• Stor ökning i A-kasseutbetalningar och nya ersättningstagare

Antalet personer som får ersättning från A-kassan har ökat med 60 procent sedan 2023 och närmar sig idag nivåer som uppmättes under pandemin. Ökningen omfattar samtliga åldersgrupper. Det totala utbetalda ersättningsbeloppet har ökat med 85 procent, från cirka 3,7 miljarder kronor under första kvartalet 2023 till 6,8 miljarder kronor under första kvartalet 2025.

• Regional och yrkesmässig obalans: tecken på matchningsproblem

A-kasseersättningen har ökat bland flera yrkesgrupper där det råder arbetskraftsbrist. Detta tyder på bristande matchning mellan utbud och efterfrågan. Antalet ersättningstagare har ökat mer i södra Sverige, där bristyrken är mindre vanliga än i norra Sverige. Detta visar vikten av ökad geografisk rörlighet för de som är arbetssökande.

• Arbetsförmedlingens bristande förmåga att främja rörlighet

Trots ett tydligt uppdrag lyckas Arbetsförmedlingen inte säkerställa att arbetssökande breddar sitt geografiska sökområde. Granskningar från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) visar på svaga kontrollrutiner och otillräcklig uppföljning, vilket försämrar matchningen på arbetsmarknaden.

Matchningsproblemen på den svenska arbetsmarknaden innebär färre arbetade timmar i ekonomin och därmed lägre ekonomisk tillväxt. Detta sker i en tid med stora investeringsbehov i infrastruktur, ökade försvarsutgifter och demografiska förändringar som ställer allt högre krav på välfärden. För att förbättra matchningen behövs en tydligare statlig styrning av Arbetsförmedlingen, så att myndigheten klarar av sitt uppdrag att ställa krav på arbetssökande att vidga sitt geografiska sökområde. Detta behöver kombineras med skarpare sanktioner och bättre efterlevnad av sanktionsregelverket för de som inte är villiga att ta ett arbete utanför hemregionen efter en längre period i arbetslöshet.