Svenska företag bidrar till globalt sänkta utsläpp

Det finns flera olika metoder att mäta de växthusgasutsläpp som mänskligheten skapar. Den mest spridda och vedertagna metoden är att mäta territoriella utsläpp. Detta mått mäter de utsläpp som sker inom en stats gränser och är det mått som Parisavtalet är byggt på. Sveriges utsläpp 2019 var knappt 51 miljoner ton. En stor styrka med detta mått är att det mäter de utsläpp som en stat har jurisdiktion över och således direkt kan påverka. Sverige, eller EU för den delen, kan inte välja att lagstifta om nya krav och mål utanför vårt territorium.

Det finns exempelvis indirekta utsläpp som inte mäts av de svenska territoriella utsläppen. Detta handlar om utsläpp som sker uppströms och nedströms och om dessa utsläpp sker utanför Sveriges gränser. Det kan röra sig om exempelvis utsläpp från fossila bränslen vid användningen av bilar eller lastbilar producerade i Sverige och det kan röra sig om utsläppen från mineralbrytning utanför Sveriges gränser som används för produktion i Sverige.

Detta mått brukar kallas för Scope 3 och används för att beskriva ett företags samlade klimatpåverkan. Det man måste komma ihåg när man mäter på detta vis är att en stor mängd av dessa utsläpp ligger utanför ett företags direkta möjlighet att påverka. Man ska även ta i beaktande att dessa utsläpp också bokförs som territoriella utsläpp i det aktuella landet. Därför belastas ett svenskt företag som tillverkar vitvaror med utsläppen för den el som krävs för att driva vitvarorna i exempelvis Tyskland om de används där, enligt denna metod.

Dessa utsläpp belastar givetvis Tysklands territoriella utsläpp också och det är svårt för ett svenskt vitvaruföretag att direkt påverka den tyska energimixen, det är en fråga för det tyska parlamentet. Företaget kan sänka dessa indirekta utsläpp genom att producera mer energieffektiva vitvaror men enda sättet att få bort dessa indirekta utsläpp på kort sikt är att lämna marknader som har smutsig el. Det kommer inte leda till sänkta globala utsläpp, det är till och med möjligt att det leder till ökade globala utsläpp eftersom energieffektiva svenska produkter kan komma att ersättas med mindre effektiva alternativ som konsumerar mer smutsig el.

Företag kan pressa länder att ställa om till fossilfritt

Det företagen kan göra för att sänka dessa utsläpp på längre sikt är att sätta press på de länder där man är verksam att ställa om sina elsystem till fossilfritt. Omställningen av elsystemet i exempelvis Tyskland är emellertid inte ett beslut som exempelvis ett svenskt vitvaruföretag har full rådighet över. Dessutom kan svenska företag verka för att fler marknader ska sätta ett pris på att släppa ut CO2 för att på så sätt snabba på omställningen och få fler länder att gå över till fossilfri energi.

Att mäta indirekta utsläpp kan vara ett bra verktyg för att synliggöra ett företags samlade klimatpåverkan och effekterna av exempelvis teknikskiften eller energieffektiviseringar, men det har precis som andra metoder sina brister. Inte minst eftersom det leder till dubbelbokföring av utsläpp och att utsläpp som är svåra för företagen att påverka belastar deras klimaträkenskaper.

I sammanhanget är det också viktigt att understryka att svenska företag bidrar till globalt sänkta utsläpp genom att tränga undan produktion från länder med sämre förutsättningar att producera klimatsmart. 2018 sänkte svensk export de globala utsläppen med motsvarande hälften av Sveriges totala utsläpp.