Därför är svenska företag mindre produktiva än tyska

Svenska små och medelstora företag är dåliga på att ta tillvara på kunskapsbaserade tillgångar. Faktum är att Sverige ligger under EU-snitt, det är knappt 9 procent av svenska små och medelstora företag som ens har registrerat ett varumärke.

För att företag ska kunna bedriva verksamhet behövs att de blir valda. Väljs deras produkter eller tjänster har de kunder. Har de kunder har de intäkter. Om man vänder på det kan man fundera på vad det är som får kunder att göra olika val. I praktiken styrs många av våra val, såväl privat som i yrkeslivet, av olika immaterialrättigheter. Köp av en vara som en ny tandkräm styrs av varumärket. Köp av en ny mobiltelefon styrs av bland annat de patenterade tekniska lösningarna.

Det har visats att de mindre företag som använder registrerade skydd har i snitt 68 procent högre omsättning per anställd än de utan. Detta är enkelt att förstå. Immaterialrättigheter skapar det som kallas ”unique selling points”.

Sverige rankas ofta högt beträffande innovation. Detta beror dock till stora delar på några få framgångsrika storföretag, vars verksamheter kretsar kring bland annat patent. Vid sidan av dessa företag ser det betydligt sämre ut. Det finns brister när det gäller utbildning i immaterialrätt, det finns brister när det gäller politisk styrning. Det finns också brister generellt beträffande immaterialrättens betydelse i ekonomin.

Att Sverige är dåligt på att ta tillvara de kunskapsbaserade tillgångarna får effekter på samhällsekonomin. Om svenska små och medelstora företag var bättre på att använda immaterialrättigheter skulle det påverka näringslivets omsättning.

För Sverige hade redan effekterna av att öka andelen SME:s med rättigheter till EU-genomsnittet på 10 procent varit betydande, visar Svenskt Näringslivs beräkningar. Omsättningen per anställd hade ökat med cirka 30 000 kronor. Varje anställd hade alltså varit 30 000 kr mer produktiv. Om vi multiplicerar denna siffra med antalet anställda i svenska SME:s kommer vi fram till att näringslivets totala omsättning hade ökat med över 61 miljarder kronor.

Ett mer ambitiöst mål hade varit att nå upp till samma nivå som Tyskland, där 12,42 procent av de små- och medelstora företagen har registrerade rättigheter. Om vi i Sverige hade lyckats nå upp till Tysklands nivå hade omsättningen per anställd ökat med cirka 70 000 kronor, vilket hade inneburit en total omsättningsökning på nästan 157 miljarder kronor.

Hade Sverige däremot lyckats prestera lika bra som nuvarande ledaren Malta, med 16,92 procent av landets SME:s med registrerade immateriella rättigheter, hade omsättningen per anställd i Sverige ökat med hela 150 000 kronor samtidigt som den totala omsättningsökningen hade landat på 333 miljarder. Detta hade ökat det svenska näringslivets totala förädlingsvärde med 11 procent.

Hela vägen till Maltas nivå är kanske att spänna bågen väl högt. Frågan är dock om vi har råd att låta bli att spänna bågen alls.

Det behövs flera politiska beslut för att komma tillrätta med hur kunskapsbaserade tillgångar slarvas bort i Sverige. I flera andra länder, såsom Finland och Danmark, har nationella immaterialrättsstrategier tagits fram. Till dessa kommer analyser av hur kunskapsnivån om immaterialrätten kan höjas. Det räcker inte med de punktvisa insatser som görs idag.

Regeringen bör också snarast ta initiativ till en innovationsutredning. Denna utredning måste inkludera hur immaterialrättigheter kan användas bättre i Sverige. Idag kastas innovationer bort på grund av felaktig hantering av (eventuella) kunskapsbaserade tillgångar.

Det behövs en politik för kunskapsekonomin.