Sveriges roll i kunskapsekonomin – kommissionen pekar ut vägen
Är det bra för produktiviteten att kasta pengar och arbetsinsatser i sjön? Bygger det konkurrenskraft att göra det? Får vi tillväxt på det sättet, skriver experten Christina Wainikka.
Frågorna kan te sig ganska korkade, för svaren är ju rungande nej. Faktum är att det intresse som tidigare visats för de immaterialrättsliga frågorna i Sverige har tytt på att åtgärder för att lösa problem med bortkastade pengar och arbetsinsatser beträffande forskning och innovation inte ansetts vara nödvändiga. På senare tid har detta dock börjat förändras.
För en kort tid sedan släppte Produktivitetskommissionen sitt slutbetänkande, SOU 2025:96, Fler möjligheter till ökat välstånd Produktivitetskommissionen visar tydligt att svaret ska vara nej på de ovanstående frågorna. De kommer också med konkreta förslag på åtgärder. Detta är otroligt välkommet. Av 100 förslag är två konkreta förslag om immaterialrätt, förslag 28 och 41.
Lösningar som Produktivitetskommissionen pekar på är kopplade till behovet av ökad kunskap och bättre stöd. Detta är mycket välkommet.
Vad har då immaterialrättsfrågor med produktivitet att göra? En första viktig sak är att, rätt hanterat, kan intäkterna kopplade till de kunskapsbaserade tillgångarna vara mycket stora i förhållande till arbetsinsatsen. Låt säga att Markus Krunegård låter en filmskapare använda en låt han skrivit. Markus behöver inte göra någonting mer än att ge sitt tillstånd, men pengar tjänar han.
Det finns dock ytterligare exempel, som verkligen tydligt visar vad som systematiskt går fel i Sverige och som Produktivitetskommissionen adresserar. Ett exempel är att ganska enkla misstag görs som leder till att kommersialisering omöjliggörs. Det kan handla om oklarheter kring vem som äger rätten till vad eller att patentansökningar som görs blivit alldeles för breda. Misstag som görs av forskare, uppfinnare och även av företag.
Ett annat exempel är att svenska innovativa företag i ganska tidiga skeden köps upp av utländska intressenter. I och med att många svenska aktörer inte alltid förstår att värdera de immateriella tillgångarna blir bolagen ofta uppköpta för en billig penning. Bra för köparen, dåligt för Sverige.
Lösningar som Produktivitetskommissionen pekar på är kopplade till behovet av ökad kunskap och bättre stöd. Detta är mycket välkommet. Självklart behöver Sverige som land säkerställa att forskare, entreprenörer och andra har tillräcklig kunskap och får tillgång till kvalificerad rådgivning.
Produktivitetskommissionens förslag ligger helt i linje med den rapport som Ingenjörsvetenskapsakademin släppte i april 2025. Förslagen ligger också helt i linje med Svenskt Näringslivs immaterialrättsstrategi, som tydligt pekar på effekterna av dagens kunskapsbrist.
Varje resa måste börja någonstans. Ett första steg är att komma till insikt.
Det kan också konstateras att det redan i budgetpropositionen, som släpptes strax före Produktivitetskommissionens slutbetänkande, innehöll tydliga satsningar på kunskapshöjande åtgärder. Produktivitetskommissionens förslag kan alltså redan börja sjösättas.
Detta är viktigt inte minst eftersom många av Sveriges konkurrentländer ligger betydligt längre fram när det gäller kunskapshöjande insatser och utbildning om immaterialrättsliga frågor. Ett exempel är det amerikanska patentverkets satsningar på kunskap riktade till barn, från kindergartennivå. Ett annat exempel är det center för kunskapsspridning som finns i Japan, som firat 100 år.
Varje resa måste börja någonstans. Ett första steg är att komma till insikt. I den industristrategi som regeringen presenterade i somras står det bland annat: ”Teknikledarskap förutsätter också strategisk hantering av immaterialrättsliga tillgångar och skyddsvärd teknik.”
Ett andra steg är att börja höja kunskapen så att tillgångar tas tillvara. Produktivitetskommissionens förslag ska ses i det ljuset.
