Dolda skatten smyghöjs än en gång
313 miljarder kronor. Det räknar regeringen med att staten får in nästa år från den allmänna löneavgiften när den än en gång höjs. Skatten utgör då 40 procent av arbetsgivaravgiften, men saknar koppling till socialförsäkringarna. Enligt skatteexperten Fredrik Carlgren är det ”en renodlad dold skatt på arbete”.
När avgiften nu höjs från 11,6 till 12,6 procent kommer den att stå för nästan 40 procent av hela arbetsgivaravgiften. Det gör den till den i särklass största delen, långt över den blygsamma nivån på 1,5 procent som gällde när den infördes 1995.
Förra året fick staten in totalt 270 miljarder kronor via den allmänna löneavgiften. Nästa år räknar regeringen enligt budgeten med att intäkterna uppgår till drygt 313 miljarder kronor. Det är 50 miljarder mer än vad avgiften för ålderspension beräknas nå upp till.
Regeringen beskriver den allmänna löneavgiften som ett dragspel som justeras upp och ned för att hålla arbetsgivaravgiften oförändrad när kostnaderna för socialförsäkringarna varierar. Men Fredrik Carlgren, skatteexpert, menar att konstruktionen i praktiken har förvandlats till något helt annat.
– Arbetsgivaravgiften består av sju delavgifter där de flesta är tänkta att finansiera socialförsäkringarna. När kostnaderna för vissa av dem minskar ska avgifterna sänkas, och då ska den allmänna löneavgiften ska fungera som ett dragspel. Problemet är att dragspelet har blivit väldigt långt.
Enligt Fredrik Carlgren har principen förskjutits över tid. I stället för att spegla kostnaderna i socialförsäkringssystemen har den allmänna löneavgiften blivit ett verktyg för att hålla intäkterna till staten uppe.
– Minskar kostnaderna i socialförsäkringarna borde den naturliga slutsatsen vara att skatten på arbete kan sänkas, säger han. Det skulle stärka försäkringsmässigheten i arbetsgivaravgiften att den fungerar som det var tänkt, alltså som finansiering av pension och trygghetssystem.
Han påpekar att viss tröghet dock kan vara motiverad för att skapa stabilitet.
– Förutsägbara regler är viktigt. Men det här har pågått så länge. Dragspelet har dragits ut mer och mer, och eftersom den allmänna löneavgiften inte är kopplad till någonting blir arbetsgivaravgiften allt mindre försäkringsmässig. Det blir en renodlad dold skatt på arbete.
Om politiken vill minska beskattningen av arbete genom arbetsgivaravgiften finns det två tydliga åtgärder, påpekar Fredrik Carlgren. Att minska den allmänna löneavgiften och att införa tak i de andra delavgifterna.
I dag fortsätter arbetsgivare att betala avgifter även på lönenivåer där individerna inte får högre förmåner. I andra länder är det vanligt att sätta tak just för att upprätthålla försäkringsmässigheten.
Sverige sticker dessutom ut med sina höga arbetsgivaravgifter.
– I många andra länder ligger avgiftsnivåerna lägre. Och i vissa länder sker beskattningen av arbete nästan uteslutande via inkomstskatt, vilket är mer transparent. Där ser man direkt vad som dras på lönen.
Att arbetsgivaravgiften är mindre synlig för den enskilda löntagaren är enligt Fredrik Carlgren en central förklaring till varför frågan får så lite uppmärksamhet.
– Anställda ser hur mycket skatt som dras på lönen varje månad, men kunskapen om arbetsgivaravgifterna är betydligt lägre, säger han. När skatter blir höga och samtidigt osynliga kan det till slut bli ett demokratiskt problem.
Risken är att människor underskattar hur mycket arbete faktiskt beskattas, menar han.
– Arbetet är ju en extremt stor del av våra liv. Det som vi tjänar därifrån beskattar staten, och då är det rimligt att enkelt och transparent få veta hur mycket beskattningen utkräver. Särskilt eftersom den allmänna löneavgiften inte ger individen några extra fördelar utan går rakt in i statskassan.
Från politiskt håll har frågan hittills rört sig långsamt. Den största nyheten är att statligt anställda framöver får arbetsgivaravgiften redovisad på sina lönebesked.
– Det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Men i grunden behöver man antingen stärka kopplingen till pension och socialförsäkringar – eller erkänna öppet att det här är en skatt.
Hos många företag är frustrationen påtaglig, enligt Fredrik Carlgren.
– För företagen är arbetsgivaravgiften en tydlig kostnad. Den allmänna löneavgiften sticker i ögonen eftersom den inte är kopplad till systemen överhuvudtaget – och ändå fortsätter den att öka.
Vad skulle då en sänkning innebära? Enligt Fredrik Carlgren varierar effekterna beroende på metod.
– Sänks den allmänna löneavgiften så sänks kostnaderna rakt av för alla anställda. För statskassan kan det bli kännbart, drygt 20 miljarder kronor per procentenhet, men när de lägre arbetskraftskostnader successivt leder till fler jobb kan förstås den siffran bli lägre. Med takbegränsningar blir det en större lättnad av arbetskraftskostnaden för de grupper som är allra dyrast att anställa.
Han lyfter särskilt att Sverige fortfarande har höga marginalskatter och att en takbegränsning på arbetsgivaravgiften skulle mildra den problematiken.
– Sveriges konkurrenskraft skulle stärkas. Det skulle bli billigare att anställa högkvalificerad arbetskraft som kan jobba med forskning och utveckling. Det skulle få positiva effekter genom hela ekonomin.
