Synen på friskolor baseras på myter

Erik Söderlind hävdar i en debattartikel i SvD (27 november) att skolpengen är feltänkt och att den bör fasas ut. De argument han framför bygger emellertid på ett antal myter. Det är angeläget att debatten förs på saklig grund. Därför måste de myter som Söderlind framför bemötas.

Den första myten handlar om att den kommunala skolan blir ineffektivare när den får konkurrens från friskolor, och detta skulle bero på att den då får tomma platser. Men då resonerar Söderlind som en traditionell monopolist, det vill säga att effektivitet uppnås bäst med centralplanering där till exempel gjorda investeringar i lokaler ska skyddas, och störande konkurrensinslag utestängas.

En färsk rapport, som skolforskaren Gabriel Heller-Sahlgren gjort på uppdrag av Svenskt Näringsliv (2020), visar också att fristående skolor minskar kommunernas skolkostnader. Ju högre andel av kommunens elever som går i fristående grundskolor desto lägre sammanlagda skolkostnader för grundskolan får alltså kommunen. En viktig orsak till detta är sannolikt att kommunerna blir mer effektiva själva när de utsätts för konkurrens.

Den andra myten är att friskolornas vinster sker på bekostnad av kvaliteten. Flera studier har kommit fram till att detta helt enkelt inte stämmer. I en välrenommerad studie av Böhlmark & Lindahl (2015) framgår att en ökning av andelen friskoleelever i en kommun i grundskolan, desto högre resultat för alla elever. Förbättring är störst för elever i kommunala skolor, som alltså generellt sett påverkas positivt av konkurrensen. Resultaten mäts med variabler, som inte påverkas av eventuell betygsinflation, som framgång i internationella prov i gymnasiet (TIMSS) och i högskolestudier.  

Den tredje myten är att nedgången i den svenska skolans resultat sedan 1990-talet skulle bero på friskolereformen i kombination med sämre ekonomi för den kommunala skolan. Även detta påstående saknar belägg. Det motsägs också av Böhlmark & Lindahls nämnda studie, som visar att en ökning av friskoleandelen leder till högre elevresultat. Påståendet motsägs också av såväl den så kallade Likvärdighetsutredningens beräkningar, som visar att svensk skola i internationell jämförelse har jämförelsevis gott om resurser, att resurserna ökade 1998-2007 och att förändringarna därefter varit små. Påståendet motsägs även av Heller-Sahlgrens ovan nämnda studie som också visar att kommunala skolor varit överfinansierade jämfört med de fristående skolorna under 2010-talet, även när hänsyn tas till skillnader i uppdrag och elevernas socioekonomiska bakgrund.    
Inom skolan har andra stora förändringar skett sedan 1990-talet. Några av dessa är att skolan har kommunaliserats och läroplanerna har förändrats. Dessutom har läraryrkets attraktivitet varit låg och lärarutbildningarna utsatts för hård kritik från granskande myndigheter, som till exempel i en nyss utkommen granskning från Universitetskanslersämbetet där man ifrågasätter kvaliteten i 43 procent av de granskade lärarutbildningarna. Det kan således finnas många orsaker till nedgången i resultaten men friskolereformen och nivån på de resurser som tilldelats skolan har knappast bidragit till nedgången. Snarare har friskolereformen motverkat nedgången.

Det finns dock angelägna uppgifter för politiken för att förbättra kvalitet och resultat i skolan. Några av dessa är att öka kvaliteten i lärarutbildningarna, genom mer fokus på lärande och ämneskunskaper, förändra skolans läroplaner så att baskunskaper och kritiskt tänkande stärks, och genom att införa kraftfulla åtgärder mot betygsinflation. En viktig åtgärd för detta är att varje skola i sin betygsättning endast i begränsad utsträckning får avvika på skolnivå från dess resultat i ämnets nationella prov.  

Att rulla tillbaka friskolereformen, eller dra undan en del av finansieringen för friskolorna som just nu diskuteras, är dock inte några recept som leder till ökad kvalitet i den svenska skolan. Tvärtom skulle konkurrensen elimineras eller drastiskt minska, elevanpassningen försämras och kvaliteten och resultaten med all sannolikhet sjunka.

Läs mer på SvD debatt