Ny bok slår hål på myter om ojämlikhet

Förespråkare för en global förmögenhetsskatt hävdar att de superrikas tillgångar utgör en stor orörd skattebas. Argumentationen påminner om den som fördes för tio år sedan kring multinationella företag och som ledde fram till BEPS-projektet om reformerad internationell bolagsskatt. Det andra motivet är att det vuxit fram en historiskt unik grupp superrika vars rikedom hotar våra samhällen. Kampanjens ideologer är främst de franska akademikerna Thomas Piketty och Gabriel Zucman.

Piketty beskriver ojämlikheten under 1900-talet som en U-kurva, den var hög i 1900-talets början men minskade till följd av krig och progressiv beskattning för att sedan öka igen från 1980-talet och framåt som följd av nyliberal politik och lägre skatter.

Tanken att de rika bara blir rikare och detta på bekostnad av resten av befolkningen har länge fått stå närmast oemotsagd. Exempelvis sprider Oxfam uppgifter om hur mycket en liten grupp rika entreprenörer äger i förhållande till alla andra. Nu finns en bok som i grunden ifrågasätter hela denna historieskrivning. Professor Daniel Waldenström på IFN har studerat ojämlikhet över 100 år i Sverige och ett antal andra länder. Boken Richer and More Equal: A New History of Wealth in the West kom i somras (Polity 2024) och nu finns det även en svensk upplaga Superrika och jämlika (Mondial 2024).

Daniel Waldenström ifrågasätter nu hela den världsbild som präglat debatten om ojämlikhet. Det kanske viktigaste är att vi alla fått det så enormt mycket bättre under 1900-talet - och då handlar det inte bara om välstånd. Medellivslängden har ökat dramatiskt, barnadödligheten minskat, läskunnigheten har ökat och andelen som lever i extrem fattigdom har minskat. De alla rikaste för 100 år sedan skulle knappast kunna drömma om den standard som idag är legio. Med ökad livslängd har också behov och incitament för sparande ökat och med det har pensionskapitalet ökat. Lägger man till värdet av ägda bostäder så har tillgångarna hos vanligt folk ökat dramatiskt. Detta gör att de rikastes andel av de totala tillgångarna inte är så stor som den var för 100 år sedan. I Sverige ägde den rikaste tiondelen av befolkningen 1910 omkring 90 procent av all privat förmögenhet. Under 1900-talet minskade den rikaste tiondelens andel från 90 procent till drygt 50 procent. Och samma utveckling, visar Waldenström med omfattande statistiska data, kan vi se under 1900-talet i Frankrike, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och USA. Och även i närtid har vi alla vunnit på att ekonomin växt. I Sverige brukar man peka på 1980 som det jämlikaste året. Waldenström konstaterar att svenskarna idag är tre gånger rikare i köpkraft än 1980. Både den svenska och engelska utgåvan är fulla av intressanta grafer för den som vill lära mer om hur rikedom och fördelning av denna.

Felet som görs i debatten är att se ekonomin som nollsummespel. När rikedom skapas av framgångsrikt företagande så vinner hela samhället på det. Vi får fler och mer välbetalda arbeten liksom ökade skatteintäkter. Till detta bör läggas Nobelpristagaren William D. Nordhaus uppskattning av hur värdet av framgångsrikt företagande fördelas, ca två procent tillfaller företagaren medan resten tillfaller andra - främst alla de som får tillgång till nya bättre produkter och tjänster.

Vilka är då lärdomarna? Vi bör se till att vi har institutioner som gynnar såväl kapitalbildning som ett brett ägande i befolkningen. Skatteförslag som motiveras med att de minskar ojämlikhet riskerar att hålla tillbaka den ekonomiska utvecklingen gör då alla till förlorare. Vi bör stimulera sparande och bostadsägande. En reflektion är att bostadsägande bland ekonomer ofta ses som en ”fri lunch” att beskatta. Waldenströms bok ger här ett bredare perspektiv och kanske en del kommer att ompröva sin syn på fastighetskatten?

Boken finns både i internationell och svensk upplaga. Förhoppningsvis kommer den på fler språk för det är internationellt som den verkligen behövs. I Sverige avskaffade vi arvsskatten i full politisk konsensus och förmögenhetsskatt finns inte på den politiska dagordningen. När den tyska sociologen och historikern Rainer Zitelmann jämfört Sverige med andra länder visade det sig att vi inte alls är särskilt avundsjuka och som enda land motsätter vi oss extra höga skatter på rika. Kanske blev svenskarna vaccinerade när Sverige hade världens högsta skatter och företagandet hotades av löntagarfonderna?

Internationellt finns dock risken att en del låter sig lockas av påståenden om att de superrikas tillgångar är en betydande skattebas. Waldenström är tydlig med att man kan beskatta avkastning på tillgångar att man inte ska beskatta förmögenheter. Skattebasen är begränsad och policy som går emot sparande, investeringar och entreprenörskap är skadlig. Fler måste förstå att ekonomin inte är något nollsummespel. Det är en växande ekonomi, växande välstånd hos alla som gör hela samhällen rikare. Här kan budskapet i Daniel Waldenströms bok göra stor skillnad.