Håll koll på hotet från en global förmögenhetsskatt

Trots utbredd kunskap om förmögenhetsskattens skadlighet och att nästan alla länder därför avskaffat den - lever drömmen om den tyvärr fortfarande kvar hos en del akademiker och politiker som nu gör försök att återlansera den globalt.

I somras försökte Brasiliens president Lula da Silva få G20-länderna att ställa sig bakom ett förslag om att världens ca 3000 dollarmiljardärer ska betala två procent i förmögenhetsskatt. Förslaget har tagits fram åt Brasilien, som för närvarande är ordförandeland i G20, av den franske ekonomen Gabriel Zucman och är utformat som en minimiskatt. Förslaget innebär att  miljardärerna ska betala minst två procent av sina tillgångar i någon skatt. En förebild för införande av denna skatt sägs vara den globala skattesamverkan som skett kring företagens bolagsskatter inom BEPS-projektet. Då dollarmiljardärernas tillgångar ofta är företag tänker sig Zucman att företagen ska tvingas informera om ägande och på det sättet tvinga fram data från länder som annars kanske inte vill samverka.

Förslaget motiveras med att de rikaste äger en allt större del av tillgångarna och att de inte betalar lika stor andel skatt på sina inkomster som andra. Båda dessa påståenden måste ifrågasättas. När det gäller andelen skatt florerar ibland påståenden om direktörer som betalar lägre skatt än sina sekreterare. Detta kan bygga på felaktig definition av inkomst som även räknar in orealiserade kapitalinkomster som inkomst. Om marknaden värderar ett företag högre så ses detta som en inkomst – men detta är ju en illusion så länge det inte sker någon utdelning eller försäljning. På papperet, eller kanske snarare i appen, kan det se ut som att det finns stora tillgångar att beskatta men vägen till att dessa eventuellt realiseras i köpkraft är lång, svår och osäker. I många fall blir det kanske aldrig några pengar och för växande företag där ägare inte kan göra utdelningar finns det i praktiken inga pengar att betala skatten med.

I rapporten till Lula da Silva och G20 noterar Zucman denna problematik men säger att ägare i så fall kan låna till skatten. I boken The Triumph of Injustice som kom för några år sedan föreslog Zucman och hans forskarkollega Emmanuel Saez till och med att skatten skulle kunna betalas med aktier, det vill säga ägande av företaget skulle överföras till staten. För oss svenskar för det förstås tankarna till löntagarfonderna på 1980-talet.

Att räkna förändring i förmögenhet som inkomst kommer från ekonomerna Haig och Simons som för 100 år sedan föreslog en bredare definition av inkomstbegreppet: Inkomst = Konsumtion + Förändring i förmögenhet. Detta synsätt präglar president Bidens förslag om skatt på miljardärer, ett förslag som han dock klokt nog valt att inte realisera. Jag tar också upp detta i min kommande bok Generation Ö som i överlåtelse som beskriver Sveriges framgångsrika avskaffande av arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatterna. Tidningar som Economist som präglas av amerikansk debatt har pekat på att det i USA finns möjlighet för företagare att med en mycket riskabel metod undkomma beskattning genom belåna sina aktier och leva på lånen istället för att göra utdelningar. I USA nollställs kapitalvinster vid varje generationsskifte och då kan lånen betalas tillbaka om det finns några vinster kvar. Så är det inte i Sverige. Vi har förvisso ingen arvsskatt men den som övertar ett hus eller andra egendomar vid generationsskifte får skatta för eventuella reavinster när dessa säljs. Så detta resonemang är helt irrelevant i Sverige vilket kan vara bra att notera.

En annan intressant uppgift i Zucmans rapport är att han med hänvisning till en ny dansk rapport påstår att risken för att rika skulle emigrera om det införs förmögenhetsskatter är liten. Zucman menar att endast 0,01 procent av befolkningen lämnade Danmark och Sverige årligen när dessa länder hade förmögenhetsskatt. Vi som känner till namnen på de som flyttade från Sverige vet att det var entreprenörer som Kamprad, Rausing och Lundberg. I Norge kan vi nu följa hur hundratals entreprenörer lämnar landet, de kanske inte är så många jämfört med Norges befolkning men det är riktigt illa för landets ekonomiska utveckling.

Även OECD hade tagit fram material till G20 mötet. I en underlagsrapport om förmögenhetsskatt konstaterar OECD att många länder avskaffat skatten, 1990 hade 12 OECD länder förmögenhetsskatt och idag är de bara fyra. OECD har också ett avsnitt där de redogör för de problem som skatten innebär men någon support för eller emot innehåller inte den rapporten.

Hur gick det då på G20-mötet i Rio de Janeiro? Brasilien lyfte Zucmans förslag om en förmögenhetsskatt för dollarmiljardärer men det fanns inte stöd för någon gemensam deklaration då USA och Tyskland motsatte sig förslaget. I slutdeklarationen från G20 slås fast att skatter är nationella men att man givetvis kan utbyta erfarenheter kring skattereformer. De som vill se global förmögenhetsskatt hoppas nu på FN där arbete pågår att försöka ge organisationen en roll i skattefrågor.

De flesta nationer har klokt nog insett att förmögenhetsskatt är en dålig ide. Att införa den via FN eller G20 gör den inte mindre skadlig. Att beskatta tillgångar istället för inkomster är svårt och slår mot investeringar och tillväxt. Motiveringen att de superrika skulle blivit så mycket rikare än andra kan också ifrågasättas vilket görs i den nya boken Richer and More Equal: A New History of Wealth in the West där professor Daniel Waldenström från IFN visar att alla blivit mycket rikare de senaste hundra åren och att befolkningens samlade tillgångar i pensionssparande och bostäder gör att de superrikas andel av tillgångarna minskat. Skattepolicy bör därför sikta på ökad tillväxt och att ge de som tjänar minst möjlighet att öka sina inkomster. Här skulle G20 och FN kunna göra stor skillnad. De som representerar Sverige i EU, FN och liknande internationella fora har en viktig uppgift.