Skatt på ägande hotar tillväxten

På DN Debatt 7/8 anmärker nationalekonomerna Marius Ring, David Seim och Gabriel Zucman på att kvarhållna vinster i holdingbolag inte beskattas personligen när de uppkommer. Men deras förslag förväxlar bolags resurser med dess ägares personliga inkomster. Pengar i ett företag är inte fria konsumtionsmedel. De finansierar investeringar, utgör buffert och bär företagandets risk.

Förslagen vore skadliga för tillväxten och vårt gemensamma välstånd. Att löpande beskatta bolagsvinster hos ägaren skulle höja avkastningskravet efter skatt. Färre investeringar skulle bli lönsamma, mindre kapital skulle stanna i svenska företag och färre jobb skulle skapas. Forskningen visar att kapitalbeskattning också påverkar risktagande och kapitalets användning.

I förlängningen hotar förslagen bolagsformen, en av marknadsekonomins viktigaste innovationer, som hyllats av exempelvis Nobelpristagaren Ronald Coase och svensk ekonomisk historias fader Eli Heckscher.

Företagande i bolagsform skiljer företagets åtaganden från ägarnas privata ekonomi. Det möjliggör tydlig ansvarsfördelning, begränsad och delad risk samt kapitalanskaffning från många investerare. Som juridisk person kan bolaget äga tillgångar, sluta avtal och bära ansvar. Det består även när ägare, ledning eller anställda byts ut. Förutsebarheten underlättar långsiktiga investeringar och möjliggör att bygga verksamheter som är större och mer beständiga än en individ.

Debattörernas bild av vilka som bär skattebördan är också missvisande. SCB-data visar att den femtedel av hushållen med högst ekonomisk standard betalar ungefär hälften av den slutliga skatten, medan femtedelen med lägst standard betalar mindre än 5 procent. Enbart den högsta tiondelen betalar 35 procent av skatterna, 330 miljarder kronor. På individnivå står de 5 procent som betalar mest skatt för drygt 30 procent av de totala slutliga skatterna. Sverige har alltså redan en starkt koncentrerad och progressiv skattefinansiering. Det motsäger bilden att höginkomstgrupper inte skulle bidra.

Förmögenhetsskatt är inte en bättre väg. Akademisk forskning pekar på likviditetsproblem för tillväxtföretag när skatt tas ut på tillgångar oberoende av faktisk avkastning. Erfarenheterna visar även på värderingsproblem, svåra särregler och höga administrationskostnader. Skatten gav historiskt bara enstaka promille av de totala skatteintäkterna. Företagares förmögenhet kan vara bunden i onoterade aktier som inte kan säljas bit för bit för att betala skatten. Kapital och kompetens är dessutom rörliga. Högre avkastningskrav och utflyttning minskar investeringarna och urholkar andra skattebaser.

Ett legitimt skattesystem måste väga fördelning mot effektivitet. Att kalla kvarhållna företagsvinster privat inkomst och återinföra förmögenhetsskatt skulle göra Sverige fattigare. Det vore förödande för vårt gemensamma välstånd att beskatta bort investeringarna, jobben och den bolagsform som utgör en grundpelare i bygget av det moderna välfärdssamhället.

Texten är en tidigare publicerad replik på DN-debatt.