Lärarbrist kräver nytänkande

Lärarbristen i Sverige är ett problem som uppmärksammats under lång tid – men som tycks vara svår att hejda. Enligt Skolverkets lärarprognos från den 18 december kommer det att saknas 80 000 behöriga lärare om femton år.

För att täcka behoven borde 227 000 lärare och förskollärare examineras från lärar- och förskollärarutbildningarna fram till 2031. Men enligt Skolverkets beräkningar – baserat på antal nybörjare och andel studenter som tar examen i dag – kommer endast omkring 145 000 bli examinerade till 2031.

Allra störst väntas bristen bli på förskollärare och yrkeslärare. När det gäller yrkeslärarna är problemet tudelat: många väntas gå i pension under de kommande åren och det är svårt att få existerande yrkeslärare att stanna. Det bådar inte gott för företagens kompetensförsörjning.

Att snabbt utöka antalet utbildningsplatser på lärarutbildningarna är inte ett klokt alternativ. Söktrycket och genomströmningen på utbildningarna fortsätter att vara låga och kvaliteten är starkt ifrågasatt. Till exempel skriver Tünde Puskás, universitetslektor vid Linköpings universitet, på DN Debatt den 27 november att uppskattningsvis 20 procent av studenterna ”har uppenbara svårigheter med grundläggande läs- och skrivfärdigheter”. En lärarutbildning som förknippas med låga krav och bristfällig kvalitet har förstås svårt att locka de mest välmeriterade studenterna.

Här krävs nytänkande och reformer på flera nivåer:

1. Skärp antagningen till lärarutbildningen. Åtgärden kan verka paradoxal, när det redan råder lärarbrist, men faktum är att alltför låga krav kan få ambitiösa studenter att välja andra alternativ. När Danmark år 2013 införde en nedre betygsgräns för att söka till lärarutbildningen ökade antalet studenter med toppbetyg och avhoppen minskade.

2. Skapa fler vägar in i läraryrket. Svenskt Näringsliv har länge påtalat vikten av att skapa fler och mer flexibla vägar in i läraryrket. I dag finns flera olika utbildningsalternativ för den som redan har en akademisk examen, som kompletterande pedagogisk utbildning, KPU. Kruxet är dock att KPU:n motsvarar tre terminer eller ett helår med utökad studietakt. Det är förmodligen inte ett realistiskt alternativ för den som skulle vilja arbeta som lärare under kortare tid eller på deltid. Ett mer flexibelt system skulle inte bara ge skolorna en breddad rekryteringsbas, utan också ge eleverna tillgång till fler lärare med uppdaterade kunskaper om och täta kontakter in i arbetslivet.

3. Differentierad lönesättning. Statistik från OECD visar att ingångslönerna för lärare i Sverige är konkurrenskraftiga. Däremot är löneutvecklingen under yrkeskarriären liten – något som nämns som ett skäl till att välja bort yrket. Goda möjligheter att göra karriär och få lön efter prestation kan få fler toppstudenter att välja lärarbanan.

Om den dystra trenden ska vändas måste situationen tas på största allvar. Framtidens elever är beroende av att vi klarar av att lösa lärarbristen i dag.