Så ska europeiska försvarsupphandlingar reformeras
EU:s upphandlingar ska ändras för att stärka unionens försvarsförmåga. Mycket återstår, men räkna med en del förändringar som höjda tröskvärden, nya upphandlingsformer, längre ramavtal och minskad rapporteringsskyldighet, skriver experten Ellen Hausel.
EU:s nuvarande upphandlingsregelverk består av fyra lagar (LOU, LUF, LUK och LUFS, se faktaruta), vilka alla bygger på lika många EU-direktiv. Just nu pågår ett omfattande arbete i Bryssel för att revidera stora delar av det upphandlingsrättsliga regelverket, bland annat inom försvars- och säkerhetsområdet. Drivkraften bakom detta är bland annat den ryska invasionen av Ukraina, som blottlagt sårbarheter i Europas försvarslandskap och visat på behovet av en starkare, mer sammanhållen och motståndskraftig försvarsindustriell bas inom EU. En välfungerande europeisk försvarsmarknad är avgörande för att medlemsstaterna ska kunna möta nuvarande och framtida säkerhetsutmaningar.
Omnibuspaketet – innehåll och mål
Den 17 juni 2025 presenterade EU-kommissionen ett så kallat Omnibuspaket för försvarsberedskap (Defence Readiness Omnibus). Paketet syftar till att undanröja juridiska och administrativa hinder som idag försvårar en snabb upprustning av EU:s försvarsförmåga. Det är en del av EU:s bredare strategi, bland annat ”Vitbok om europeisk försvarsberedskap 2030” och SAFE-instrumentet för att stärka den europeiska försvarsindustrin.
Förslagen är ännu inte lag, utan måste behandlas av EU-parlamentet och rådet. Kommissionen trycker dock på för ett snabbt agerande, då åtgärderna anses brådskande.
Stora investeringar och effektivisering av upphandling
Det förväntas omfattande investeringar i europeiskt försvar, minst 800 miljarder euro de kommande fyra åren, varav 150 miljarder via det nya instrumentet SAFE. För att underlätta dessa upphandlingar föreslås förenklingar i direktivet 2009/81/EG, som styr försvarsupphandlingar (LUFS-direktivet). Målet är att medlemsländerna ska kunna agera snabbare och mer flexibelt, samtidigt som en konkurrenskraftig och integrerad försvarsmarknad upprätthålls.
De centrala förändringarna i förslaget:
Höjda tröskelvärden: För varor och tjänster höjs tröskelvärdet från 443 000 till 900 000 euro, och för byggentreprenader från 5 538 000 till 7 000 000 euro. Detta ska minska den administrativa bördan och låta myndigheter fokusera på de mest kritiska kontrakten.
Nya upphandlingsformer: Innovationspartnerskap, öppna förfaranden och dynamiska inköpssystem (DIS) införs nu även i LUFS, vilket ger myndigheter fler verktyg och ökad flexibilitet.
Längre ramavtal: Maximal längd för ramavtal utökas från sju till tio år, för att möjliggöra långsiktiga samarbeten och bättre planering.
Förenklad direktupphandling av FoU-resultat: Ett enklare förfarande införs för direktupphandling av innovativa varor och tjänster från parallella FoU-projekt.
Undantag för gemensamma inköp: Upphandlande myndigheter från minst tre medlemsstater kan använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid gemensamma inköp, fram till 1 januari 2031.
Minskad rapporteringsskyldighet: För att minska administrationen föreslås minskade rapporteringskrav för medlemsstaterna.
En återkommande fråga är relationen mellan LUFS-direktivet och FEUF artikel 346, som ger medlemsstater rätt att vidta åtgärder för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen. Hur denna artikel tillämpas varierar mellan länder, och vissa – exempelvis Frankrike – använder den för att direktupphandla från inhemska leverantörer. Kommissionen har i Omnibusen klargjort hur konkurrens- och statsstödsregler ska tillämpas på försvarssektorn, och betonar att statsstöd enligt artikel 346 kräver noggrann prövning från fall till fall.
Det återstår nu för parlamentet och rådet att avgöra om förslagen är tillräckliga för att öka innovationstakten och produktionen av europeisk försvarsmateriel. Kritiska röster menar att förändringarna inte går tillräckligt långt. Det blir intressant att följa utvecklingen och se hur balansen mellan förenkling, konkurrens och säkerhetsintressen hanteras framöver.
EU-kommissionen förslag till ny upphandlingslagstiftning beräknas komma Q2 2026.
Viktiga begrepp
LOU: Lagen om offentlig upphandling är den grundläggande svenska lagen som reglerar hur statliga myndigheter, kommuner, regioner och offentligt styrda bolag ska göra sina inköp av varor, tjänster och byggentreprenader.
LUF: Lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (LUF) – detta är en svensk lag som reglerar hur upphandlingar ska göras inom vissa sektorer, till exempel energi, vatten, transporter och posttjänster.
LUFS: Lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
LUK: En svensk lag som reglerar hur koncessioner ska upphandlas av offentliga myndigheter och vissa företag. En koncession innebär att leverantören får rätt att utnyttja en tjänst eller anläggning, till exempel driva en bro, och samtidigt ta betalt direkt från användarna.
ESPD: I den intygar leverantören att den uppfyller de krav som ställs i upphandlingen, inte kan uteslutas på grund av till exempel skatteskulder och korruption och har den ekonomiska och tekniska kapacitet som krävs. Leverantören behöver alltså inte skicka in alla intyg och bevis direkt vid anbudsinlämning — det räcker att fylla i ESPD.
