Avsaknad av svensk position kring utsläppshandeln oroar

EUs utsläppshandelssystem har funnits sedan 2005 och är det centrala styrmedlet för klimatarbetet inom EU. Systemet omfattar energisektorn och energiintensiv industri. Nu pågår förhandlingar i EU om vilka förändringar som ska genomföras inför den fjärde handelsperioden som löper år 2020-2030.

En av de centrala frågorna är hur industrin fortsatt ska skyddas i systemet. För industrin som konkurrerar på globala marknader och har konkurrenter i hela världen är avsaknaden av ett globalt pris på koldioxid något som påverkar konkurrenskraften. Svenskt Näringsliv har länge efterfrågat en global prissättning på koldioxid, men trots att Parisavtalet nu ratificerades med rekordfart kvarstår avsaknaden av ett globalt pris. Om europeisk industri konkurreras ut av aktörer utanför EU riskerar den totala effekten bli globalt ökade koldioxidutsläpp.

För svensk del är industrins villkor i handelssystemet extra viktiga. Den svenska industrin är bland de mest klimateffektiva inom EU i respektive sektor. För flera av de industrisektorer som ingår i utsläppshandeln är utsläppen dock mycket svåra att minska. Ofta är de en del av den kemiska omvandlingsprocessen, eller givna av den råvara som används.

Det som hittills har hänt i förhandlingsprocessen är att Industriutskottet i Europaparlamentet i oktober enades om ett förslag kring utformningen efter 2020. Kompromissen, som föregicks av stor dramatik med hot om fällning från både höger och vänster, blev i slutändan ganska balanserad och bra. Självklart fanns mer på industrins önskelista, men givet frågans politiska känslighet och komplexitet blev ändå utfallet bättre än industrin vågat hoppas på.

Nu är stafettpinnen överlämnad till miljöutskottet, som är huvudansvariga för frågan i Europaparlamentet. Flera av nyckelpersonerna i förhandlingarna har riktat skarp kritik mot industriutskottets förslag, som de anser är allt för oambitiöst och inte tillräckligt bidrar till Parisavtalets målsättningar.

Parallellt med förhandlingarna i Europaparlamentet pågår förhandlingarna i Europeiska rådet. Vid Miljörådets möte i december är planerat att en så kallad allmän inriktning ska antas.

Svenska regeringen presenterade nyligen att man avsätter pengar för att stötta industrins arbete mot lägre utsläpp. Detta är ett välkommet initiativ då stora teknikskiften och innovationer, som kräver mycket resurser, kommer att vara nödvändiga för industrins omställning. Men de medel som regeringen kan bidra med kommer inte räcka långt, utan allra största delen av kostnaderna – i många fall i miljardklassen - kommer fortsatt att ligga hos företagen. Många av dessa teknikskiften ligger dessutom långt in i framtiden. Om teknikskiftena ska kunna bli verklighet måste företagen ges förutsättningar att vara konkurrenskraftiga fram till dess att lösningarna är kommersiellt gångbara. Och där spelar utsläppshandeln en avgörande roll.

Det är anmärkningsvärt att regeringen ännu inte klargjort sina förhandlingspositioner för utsläppshandeln. Det lilla som hittills framkommit pekar dessutom snarare på att industrins förutsättningar försämras, vilket är högst oroande. Regeringen behöver därför skyndsamt utveckla sin position, där följande delar finns med för att säkra industrins konkurrenskraft:

• Säkerställa att det finns tillräckligt många gratis utsläppsrätter till industrin. Detta behövs för att de som är bäst i sina sektorer inte ska få ökade kostnader, och också för att förhindra att orättvisa åtgärder behöver införas om utsläppsrätterna inte räcker till.
• Garantera att de riktmärken som avgör tilldelningen i olika sektorer är nåbara och realistiska samt sätts utifrån verklig data. Riktmärkena är det som premierar dem som ligger i framkant och motsvarar snittet av de bästa 10 % i varje sektor.
• Säkerställa att alla industrisektorer som löper risk att de kan konkurreras ut av verksamheter utanför EU finns med på den så kallade koldioxidläckagelistan, och att alla dessa branscher garanteras full fri tilldelning upp till riktmärket.
• Göra kompensation av de indirekta effekter på elpriset som uppstår till följd av utsläppshandeln obligatorisk, för att minska konkurrensnackdelar gentemot konkurrenter utanför EU. Det bästa ur svensk synpunkt vore att en central fond på EU-nivå etableras.

Om regeringen menar allvar med att industrin har en framtid i Sverige måste man nu se till att skapa rätt förutsättningar för industrin i utsläppshandeln. Det är vad som krävs om svensk industri på sikt ska kunna bli världsledande på nya teknologier som minskar utsläppen, både i Sverige och globalt.