Forskare ifrågasätter effekterna av svaveldirektiv

I januari 2015 infördes det så kallade svaveldirektivet. Det innebar att merparten av de 14 000 fartygen som hör hemma i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen, den så kallade SECA-regionen, gick över från tjockolja till gasolja, i första hand diesel. Det är en åtgärd som ingår i arbetet på att minska användningen av fossila bränslen inom sjöfarten och studier visar att svavelutsläppen från fartygens skorstenar har minskat med drygt 80 procent.

– Men det är inte hela sanningen. I takt som svavelutsläppen sjunkit har utsläppen av koldioxid ökat dramatiskt. Jag menar att bytet av bränsle inom sjöfarten kan ha inneburit att så mycket som 93 miljoner ton extra koldioxid släppts ut i luften. Det är en enorm skillnad.

Det säger Gustav Krantz, forskare vid Transoleum som på Svenskt Näringslivs uppdrag studerat effekterna av svaveldirektivet. Han pekar på att beslutet att stoppa användningen av tjockolja i de fartyg som tillhör SECA-regionen har fått konsekvenser på annat håll och som inte förutspåddes innan.

– Det har flyttat efterfrågan från tjockolja som idag finns i överflöd, till diesel. Vi har alltså ersatt en lågvärdig produkt och använder istället en högvärdig, raffinerad produkt som bränsle, fortsätter han.

Den ökande efterfrågan på diesel har gjort att inflödet av råolja till raffinaderierna ökat dramatiskt. Ur ett ton råolja kan cirka 400 kg diesel utvinnas medan resterande 600 kg, alltså 60 procent, förbränns. Därmed ökar också utsläppen av koldioxid i atmosfären.

– Enligt mina beräkningar har intaget av råolja i raffinaderierna i SECA-regionen ökat med 2,6 miljoner ton per månad och det förklarar de ökade utsläppen av koldioxid från raffinaderierna. Det som händer i fartygens skorstenar spelar alltså mindre roll när utsläppen ökar på annat håll.

Det var ett resonemang som ifrågasattes av Naturvårdsverket när Gustav Krantz i dagarna presenterade sin rapport vid ett seminarium hos Svenskt Näringsliv.

– Att råoljeintaget till raffinaderierna ökat kan bero på en allmänt ökad efterfrågan på transporter och på det faktum att vi har låga oljepriser just nu. Att hela tiden sträva efter att ha en totalbild av vilka effekterna av en åtgärd innebär, riskerar alltid att döda det viktiga policyarbetet, sa Leif Holmberg, handläggare på Naturvårdsverket i den efterföljande debatten.

Det fick dock mothugg av bland andra Serina Ahlgren, docent vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

– Frågan om oönskade effekter av ett policybeslut är intressant. Vi borde ta med både direkta och indirekta konsekvenser och på så sätt få ett bredare perspektiv, sa hon.

I rapporten presenterar Gustav Krantz även en uträkning som visar att fartygen inom SECA, istället för det tvingande svaveldirektivet och bytet till diesel, kan ha uppnått lika bra resultat genom att istället installera reningsutrustning ombord. Så kallade scrubbers i skorstenarna reducerar utsläppen av svavel. I förlängningen av det minskar behovet av diesel och den förhöjda produktionen, med tillhörande utsläpp, uteblir.

– Det visar än en gång på behovet av ett helhetstänkande kring regleringar och lagar som gäller miljön. Det går inte att inordna olika typer av utsläpp i ”stuprör” och tro att de inte hänger samman. En åtgärd på ett håll får alltid konsekvenser på ett annat håll. Det är en av de viktiga lärdomarna vi kan ta med oss från den här undersökningen säger Inger Strömdahl, miljöexpert på Svenskt Näringsliv.