Miljöskatter missar målet

Det var fullsatt när rapporten ”En analys av svenska miljöskatters effektivitet” presenterades på torsdagen. Rapporten beskriver vilka styrmedel som finns inom miljöpolitiken och innehåller en översyn över de olika styrmedlens för- och nackdelar.

Rapportförfattaren Runar Brännlund, professor i national¬ ekonomi på Handelshögskolan vid Umeå universitet, har på uppdrag av Svenskt Näringsliv granskat samhällsnyttan med flertalet miljöskatter och hans betyg blir: underkänt.

– Många av dagens miljöskatter är inte miljöskatter, i så fall kan vi kalla moms för miljöskatt, säger han.

Hans resonemang bottnar i att flertalet miljöskatter är fiskala snarare än styrande, då skatterna oftast inte träffar det miljöproblem de är avsedda att adressera. Han exemplifierar med det nya skattesystemet för bilar, bonus malus.

– Det bestraffar innehav av fordon, inte utsläppen i sig, säger Runar Brännlund.

Samma grundproblem är det med flygskatten, betonar han.

– Flygskatt baseras på resan, inte på de utsläpp som resan orsakar. Även om man skulle kunna flyga med luft som bränsle så får man skatta. Det är ett bra exempel på hur man inte utformar en miljöskatt.

I rapporten fastslås att det egentligen bara finns två renodlade miljöskatter – koldioxid- och svavelskatt.

– Koldioxidskatt är otvetydig. Den kan skapa rätt incitament för teknikutveckling och innovation om den är rätt utformad.

Här får han stöd hos flera av seminariets talare.

– Sverige är ett föregångsland inom koldioxidskatt, vi ska vara stolta över den, säger John Hassler, professor vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet, som går steget längre och framför idén om en negativ koldioxidskatt för bland annat skogsägare som lagrar koldioxid i biomassa.

Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige, betonar att vi står inför en omfattande omställning som kräver kreativitet och nytänkande.

– Vi ska nolla utsläppen till 2050 och sedan ska vi dammsuga atmosfären på koldioxid i 40 år. Den redskapsboden vi har i dag ger inte svar på de problem vi sitter med.

Han efterlyser ett teknikskifte.

– De branscher jag träffar säger att de måste bli fossilfria för att kunna sälja sina produkter i framtiden.

Från företagens håll talar man om behov av långsiktighet och lyhördhet inför vilka tekniska möjligheter som finns tillgängliga. Niclas Söderlund, Head of Global Tax and Holding på Electrolux, vittnar om att kemikalieskatten orsakar problem på grund av att den är viktbaserad.

– Det är inte elektroniken i tvättmaskinerna som är tung, utan de stabiliserande materialen. Kemikalieskatten för en tvättmaskin är i vissa fall högre än den vinst vi gör på produkten, sa han.

Karin Comstedt Webb, hållbarhetschef på Cementa, kommenterade hur den föreslagna skatten på kväveoxid skulle påverka bolaget.

– Det skulle innebära en skatt på motsvarande tio procent av vår omsättning, vilket skulle vara väldigt problematisk för oss. Sedan 1990-talet har vi tagit oss ned till låga nivåer och vi använder redan bästa tillgängliga teknik. När skatter diskuteras, så bör man också titta på vilka tekniska möjligheter som finns tillgänglig.

Sammantaget varnar Runar Brännlund för att miljöskatter och styrmedel riskerar att snedvrida marknadskrafterna.

– Om man bestraffar med ena handen och subventionerar med den andra så ersätts marknadskonkurrens med konkurrens om subventioner. Det är allvarligt på lång sikt i en marknadsekonomi, säger han.

Text o foto Karin Montgomery