Parlamentsledamöter sätter frihandeln på spel

Idag är en viktig dag för klimatpolitiken i EU. Europaparlamentet röstar om hur systemet med utsläppshandel, EU ETS, ska se ut under perioden 2021-2030.

Ett av förslagen som parlamentet röstar om innebär att ett klimattullsystem ska etableras, på engelska kallat import inclusion scheme. Systemet skulle riktas mot industribranscher som är koldioxidintensiva, och där handelsutbytet mellan EU och andra länder är förhållandevis lågt. En typisk sådan bransch är cementindustrin. Europeiska företag i dessa branscher skulle då få köpa sina utsläppsrätter, istället för att som idag få gratis tilldelning som syftar till att säkerställa att den internationella konkurrenskraften inte försvagas till följd av EU ETS.

Några ytterligare detaljer om hur tullsystemet skulle utformas finns inte, mer än att det ska vara i enlighet med världshandelsorganisationen WTO:s regelverk. Men enligt Socialdemokratiska gruppens förhandlare, Jytte Guteland, skulle systemet innebära att en klimattull läggs på import av varor som tillverkats med högre utsläpp i andra länder än motsvarande produktion inom EU.

De som förespråkar införandet av klimattullar hävdar att man på så vis kan höja EU:s klimatambitioner genom att den gratis tilldelningen till dessa branscher fasas ut, utan att företagens konkurrenskraft försvagas eftersom import från utomeuropeiska företag beläggs med tull.

Det är både olyckligt och obegripligt att förslaget vunnit så stort stöd i Europaparlamentet. I rådande tider när värdet av frihandel ifrågasätts, inte minst av USAs nya president, behöver EU mer än någonsin stå upp för frihandel och öppenhet genom att motverka protektionistiska åtgärder, snarare än att vara de som inför dem. Att parlamentet nu föreslår införandet av ett direkt handelshinder som försvårar handel med andra länder är därför oerhört beklagligt. Risken är stor att ett sådant system skadar relationen med EU:s handelspartner, som i värsta fall reagerar med att i sin tur upprätta tullar och handelshinder.

Det finns också flera praktiska svårigheter med förslaget. För det första är det svårt att se att det ens går att utforma ett klimattullsystem som är i enlighet med WTO-regelverket. För det andra kan man ifrågasätta möjligheten att få tillgång till och verifiera den data som krävs för att kunna bedöma huruvida utsläppen vid tillverkningen av varorna som importerats varit högre eller lägre än motsvarande produkt tillverkad inom EU.

En stor farhåga om förslaget blir verklighet är att detta bara är början. Om ett klimattullsystem införs i några branscher är steget att gå vidare och inkludera fler branscher betydligt mindre.

Det är väldigt svårt att se att ett klimattullsystem skulle gynna vare sig klimatet eller den europeiska industrins konkurrenskraft. Istället riskerar systemet att försämra möjligheten till handel med andra länder och begränsa möjligheten att exportera produkter med god klimatprestanda från EU som skulle vara positivt för klimatet.

Tyvärr verkar risken stor att förslaget får en majoritet i Europarlamentet i dag. Det positiva är att de flesta av EU:s medlemsländer verkar ha en mer klarsynt inställning till frågan, och inser att ett sådant system inte är rätt väg för EU. Om förslaget röstas igenom i Europaparlamentet står hoppet till att regeringarna i EU:s medlemsländer kan ta död på förslaget så snart förhandlingarna mellan EU-institutionerna börjar.