Vinstförbud ökar förlusterna i välfärden

Inom regeringskansliet förbereds nu en lagstiftning om vinstreglering av privata företag i skolan och omsorgen. För vårdens del tillsätts en utredning som ska föreslå hur vinstregleringen där ska genomföras.

Ett avgörande skäl, som regeringen och Vänsterpartiet för fram, till att vilja införa det som i praktiken är ett vinststopp i välfärden är att företagens vinster sägs medföra att vi får mindre välfärd för skattepengarna. Men detta argument är falskt. Vi får inte mindre välfärd utan mer på grund av att privata företag anlitas i stället för offentliga utförare.

Ersättningen till de privata utförarna är nämligen lika hög eller lägre jämfört med den ersättning som offentliga utförare får för samma prestation. Om de privata välfärdsföretagen inte fanns, och kommuner och landsting tog över deras verksamhet, skulle kostnaderna för välfärden sammantaget alltså öka. Därmed skulle högre skatter behöva tas ut från medborgarna. Eller så skulle vi få mindre välfärd för samma skattepengar.

Den verkliga misshushållningen med skattepengar är i stället den bristande effektivitet som finns i alltför många offentligt drivna verksamheter. ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” är ett citat som brukar tillskrivas den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller, verksam i mitten på förra seklet. Redan då fanns uppenbarligen en insikt att bristande omsorg hur allmänna medel hanteras ytterst drabbar medborgarna.

Ett sätt att beräkna storleken på den bristande hushållningen av skattemedel är att jämföra kostnaden för kommunal kärnverksamhet mellan en grupp kommuner, som har relativt hög kvalitet och låga kostnader, och övriga kommuners kostnader. En sådan beräkning har gjorts – välfärdsområde för välfärdsområde – i en studie av konsultföretaget WSP, på Svenskt Näringslivs uppdrag.

Med ett antagande om att det är möjligt att driva verksamheterna lika kostnadseffektivt som i jämförelsekommunerna finns idag en förlust på 42 miljarder kronor till följd av bristande kostnadseffektivitet i kommunerna. Om vi i stället antar att det är möjligt för kommunerna att förbättra sin kostnadseffektivitet med endast hälften av differensen till jämförelsekommunerna är förlusten 21 miljarder kronor. Hänsyn tas i analyserna till att kommunernas grundförutsättningar påverkar kostnadsnivån i respektive kommun. Till exempel är det dyrare att driva skola i en glesbygdskommun.

Det finns även stora skillnader vad gäller kostnader och produktivitet mellan olika akutsjukhus i Norden och inom Sverige, vilket framgår av en internationell studie i ämnet. De finska sjukhusen har högst produktivitet (Rehnberg 2016).

Utifrån de skillnader som framkommer i studien är det tydligt att det finns en betydande produktivitetspotential även i akutsjukhusvården. Om alla svenska sjukhus förbättrade sin produktivitet med 5 procent samt om de sjukhus i Sverige som har en produktivitet under genomsnittet förbättrade sin produktivitet till genomsnittssjukhusets nivå, skulle det vara möjligt att frigöra 18 miljarder kronor.

Den totala förbättringspotentialen i hanteringen av skattemedel inom offentligt driven välfärd kan på detta sätt beräknas till 40 - 60 miljarder kronor. 40 miljarder kronor motsvarar kostnaden för all välfärd i Östergötlands och Gotlands län sammantaget.

Sverige står inför en stor välfärdsutmaning i vår omedelbara framtid. Antalet och andelen äldre i befolkningen växer snabbt de närmaste 15 åren. Därmed ökar de samlade behoven av vård och omsorg kraftigt. Samtidigt minskar andelen som är i arbetsför ålder och som genom sitt arbete ska finansiera de ökade välfärdskostnaderna. För att klara denna utmaning är det nödvändigt att vi får ut mer välfärd av varje skattekrona.

Det handlar inte om att de som arbetar i välfärden ska ”springa fortare”. Det handlar i stället om att nyttja medarbetarnas kompetens bättre och undvika detaljreglering, göra rätt från början, använda IT effektivare och bättre ledarskap som minskar sjukskrivningar och ohälsa – för att ta några exempel på vad som behöver göras.

Vår uppmaning till regeringen är självklar: Sluta jaga de privata företagen. De presterar lika hög eller högre kvalitet på nästan alla områden inom välfärden jämfört med de offentliga utförarna, till samma eller lägre ersättning. Ett vinstförbud skulle medföra att huvuddelen av de privata företagen avvecklas. Detta skulle bli dyrare för skattebetalarna.

Det problem som måste åtgärdas är den misshushållning som finns i den offentligt drivna välfärden. Den totala förbättringspotentialen i hanteringen av skattemedel hos offentliga utförare kan beräknas till upp mot 60 miljarder kronor, vilket är närmare åtta procent av kommunernas och landstingens totala kostnader för välfärden. Det är dessa välfärdsförluster som måste jagas.

Artikeln publicerades på DI den 4 december.