Miljöskatteförslag slår mot industrins konkurrenskraft

Idag presenterades en utredning som haft i uppdrag att bland annat utreda om avfallsförbränningsskatt och kväveoxidskatt (NOx-skatt) bör införas i Sverige.

Utredningens hantering av NOx-frågan har varit anmärkningsvärd. Istället för att analysera företagens faktiska möjligheter att minska utsläppen genom investeringar och åtgärder har utredningen valt att fokusera på skattens påverkan på produktionsvolymerna, där de konstaterar att en positiv effekt av skatten är att den skulle skapa incitament för ”återhållen produktion”.

I klarspråk betyder det att skatten skulle slå mot lönsamheten i de berörda företagen på ett sådant sätt att det leder till minskad produktion av energi, och därigenom industriproduktionen, i Sverige. Till exempel visar utredningens konsekvensanalys att produktionen i den svenska cement- och kalkindustrin skulle kunna minska med en dryg tredjedel till följd av skatten.

Det är mycket allvarligt att en statlig utredning resonerar på det sättet och inställningen känns väldigt främmande. Eftersom en NOx-skatt i stor utsträckning träffar internationellt konkurrensutsatta branscher blir resultatet att den svenska produktionen minskar till förmån för produktion i andra länder. En skatt som minskar industriproduktionen i Sverige skulle få effekter på jobb och tillväxt.

Utredningen inser att konsekvenserna för industrin skulle bli mycket stora, varför den överlåter till politiken att ta det slutliga beslutet huruvida skatten bör införas eller ej. Men eftersom utredningen principiellt anser att en skatt vore ett bra styrmedel, så läggs två alternativa skatteutformningar ändå fram. Utredningen borde istället kommit till slutsatsen att konsekvenserna för industrin skulle bli så allvarliga att skatten inte kan införas, och därmed avrått från en sådan.

Genom ett tilläggsdirektiv tvingade regeringen i ett sent skede utredningen att lägga fram ett förslag om en avfallsförbränningsskatt, trots att utredningen kommit till slutsatsen att en sådan inte är lämplig. Syftet som regeringen vill uppnå med skatten är att bidra till en cirkulär ekonomi med ökad materialåtervinning samt att Sverige ska bli ett fossilfritt land, vilket är goda intentioner.

Men för industrin skulle skatten bli direkt kontraproduktiv. Dels träffar skatten företag som ägnar sig åt materialåtervinning och skulle kraftigt fördyra verksamheten. Dels träffar den företag som försöker lämna fossilt kol, där avfallsbränslen idag är enda alternativet och som kan bidra till rejält sänkta koldioxidutsläpp. Skatten skulle därför motverka sitt eget syfte, och snarast slå undan möjligheterna för dessa företag att bidra till målen om cirkulär ekonomi och ett fossilfritt Sverige.

Regeringen har under mandatperioden utropat miljöskatter till en av sina paradgrenar och har återkommande slagit sig för bröstet med siffror om hur mycket miljöskatterna har höjts. Detta trots att inte alla skatter som utmålas som ”gröna” i verkligheten har någon miljöeffekt. Att regeringen tillsatt utredningen är därför kanske ingen överraskning. Men låt oss hoppas att regeringen inser bristerna i förslagen om avfallsförbränningskatt och NOx-skatt och dess orimliga konsekvenser för konkurrenskraften, och inte gör verklighet av dem.

Läs det särskilda yttrandet nedan.