”Parterna måste skärpa sig!”

– Jag tycker att parterna har varit alldeles för konservativa. De har inte lyckats förnya sin verksamhet och kollektivavtalen. Konsekvenserna av det ser vi nu i form av ett stort utanförskap bland de som inte kan ta sig in på de höga ingångslönerna. Det här problemet måste tas på allvar.

Att fackförbund och arbetsgivarorganisationer nyligen inledde diskussioner om en så kallad etableringsanställning för att integrera nyanlända på arbetsmarknaden är dock ett steg på vägen, anser hon.

– Där har man kommit fram till en lösning avtalsvägen och det är jättebra! Politikerna ska absolut inte blanda sig i det här.

Siri Steijer påpekar att det för gruppen som skulle hjälpas av en etableringsanställning redan finns statliga subventioner. Enligt forskningen behöver ingångslönerna vara betydligt lägre än idag för att de som står allra längst från arbetsmarknaden ska komma in. Får en anställd dubbelt så mycket i lön som arbetsgivaren är beredd att betala för dennes arbetskraft ger det märkliga signaler, betonar hon.

– Det kan låsa fast människor i de här bidragen för att det inte lönar sig att gå vidare till ett annat jobb. Subventionen verkar fortfarande bli väldigt dyr, men det är helt rätt att försöka göra någonting. Det är helt bisarrt bara att det har tagit så lång tid!

Hon är kritisk till att ”politikerna inte tagit fajten med facket när det gäller trösklarna in på arbetsmarknaden”.

– I stället har det skapats en låglönemarknad finansierad med subventioner där skattebetalarna får stå för notan. På grund av den rigida arbetsrätten har lönerna inte kunnat sänkas på ett marknadsmässigt sätt, så att utbud och efterfrågan kan mötas.

Att klyftan mellan de utanför arbetsmarknaden och de som är inne på den växer handlar i grunden om att modellen inte fungerar längre, hävdar hon.

– Det är något asymmetriskt över hela förhandlingspositionen. LAS är till exempel en lagstiftning som privilegierar fackförbunden. Men det den gör är att stänga ute de som är utanför arbetsmarknaden medan den ger de på insidan en ännu bättre position att förhandla upp sina löner.

Hon är kritisk till både Svenskt Näringslivs och fackförbundens agerande, och poängterar att det är parterna tillsammans som ska värna den svenska modellen.

– Parterna borde inte känna sig så trygga som de gör idag. Vi har fri lönesättning i Sverige och en majoritet av företagen idag är småföretag utan kollektivavtal. Att tro att man inte behöver förnya sig är farligt med tanke på hur arbetsmarknaden utvecklas. Parterna måste skärpa sig!

Blir den svenska modellen med kollektivavtal inte mer attraktiv kommer den inte att finnas kvar så länge till med tanke på att allt fler arbetsgivare väljer bort avtalen och arbetstagare väljer att stå utanför, betonar hon.

– Då kommer en helt ny modell att växa fram. Parterna måste inse att de blir konkurrensutsatta, och att det inte är som tidigare. Den svenska modellen bygger ju på att i princip alla är anslutna.

Det gäller att hitta tillbaka till drivkraften som låg till grund för att fackförbund och arbetsgivare en gång i tiden ville ha kollektivavtal, och fundera på var det går att enas nu, konstaterar hon.

Idag ser arbetsmarknaden helt annorlunda ut med många småföretag, egenföretagare och egenanställda, medan kollektivavtalen är anpassade till betydligt större företag.

Den ökande trenden med mer flexibla arbetsformer måste både fack och arbetsgivare förhålla sig till, enligt Siri Steijer.

– Alla egenföretagarna- vilken sida vinner över dem – arbetsgivarna eller fackförbunden? Ska de identifiera sig som företagare eller anställda? Med tanke på att det finns 800 000 egenföretagare i Sverige är det en viktig kamp att vinna.