Vägkvaliteten är sämst i Norrbotten

Malin Öhrlund, vd på Öhrlunds Åkeri AB, vittnar om situationen på vägarna. Företaget har ett 30-tal anställda i bolag och dotterbolag och har god koll på branschen som helhet, då de är ett av många åkerier som ingår i lastbilscentralen BDX. 

– Det är både brist på kvalitet och underhåll. Detta, i kombination med de rigorösa regelverk som finns gällande kör- och vilotider, skapar ibland ett stresspåslag hos våra chaufförer. Vintertid när vinterväghållningen blir eftersatt och chauffören inte vet om parkeringsfickorna är plogade eller inte då tiden närmar sig för att ta sin lagstadgade rast, då blir det stressigt. De begår ett brott om de inte stannar och ibland kan de helt enkelt inte stanna, säger Malin Öhrlund. 

Den 22 augusti konstaterar Riksförbundet M Sverige (f.d. Motormännen) i ett pressmeddelande att det är en stor skillnad i vägkvalitet mellan norr och söder med påtagligt sämre vägar i skogs- och glesbygdslänen. Sämst är vägarna i Norrbottens län, följt av Västerbottens län. 

– Vi väntar oss ännu sämre vägar framöver. Nedbrytningshastigheten av vägnätet går allt snabbare till följd av ökad mängd tyngre trafik och eftersatt underhåll. Trafikverket har en underhållsskuld till vägnätet på 23 miljarder kronor och tvingas fokusera på akuta lappningsåtgärder, säger Tony Gunnarsson, sakkunnig i trafiksäkerhet på Riksförbundet M Sverige i pressmeddelandet. 

Den enorma underhållsskulden är något Malin Öhrlund också tar upp. Vägarna i deras geografiska område är eftersatta och det krävs någon form av insats från oktober till april för att vägarna ska vara trafiksäkra. Vinterväghållningen med salt, sand och plogning har dessutom blivit sämre de senaste tio åren, konstaterar Malin. 

– Från myndigheternas sida har man pressat priserna rejält på vinterväghållningen, vilket gör det nästintill omöjligt för en underleverantör att köra och göra någon form av vinst. Dessutom dras budgeten ner så mycket att gränsen för när ett väghållningsfordon ska tas ut höjs, det är något vi märker av i vårt arbete, säger Malin. 

Förutom vinterunderhållet så är vägarna där Malin och hennes medarbetare kör så eftersatta att det ibland knappt kan kallas väg. Gropar och tjälskott är vardagsmat, liksom smala och krokiga körbanor. Det är en situation som knappast vittnar om ett industrialiserat land i väst. 

– Ta E10 mot Kiruna som exempel. Trots Europavägstatus är den smal, krokig, bär mycket tung trafik och det rör sig mycket vilt i området. Den är farlig helt enkelt. 

Malin är tillsammans med bröderna Peter och Mikael tredje generationen som driver Öhrlunds Åkeri och de kör framförallt järn- och ståltransporter. Företaget har funnits sedan 1946, så Malin vet vad hon pratar om. 

– Vi betalar stora summor i skatter, till exempel vägskatter och fordonsskatter. Jag skulle vilja se att merparten av de pengarna går tillbaka till vägunderhållet. I norra Sverige pågår en industriell revolution. Det byggs ett stort stålverk innanför grindarna på SSAB och ett i Boden. Vi har batterifabriken i Skellefteå, Talga i Luleå och Reemap i Luleå, det kommer krävas enorma volymer av transporter och järnvägen går inte fram till de enskilda anläggningarna. 

Linda Nilsson på Norrbottens handelskammare menar i en artikel att alla transportslag behövs. Tillsammans skapar de ett blodomlopp som gör att landet Sverige växer och skapar den gröna omställningen. Malin Öhrlund håller med och ser inget motsatsförhållande i satsningar på järnväg eller väg. 

– Tvärtom, jag tycker man ska satsa mycket på järnvägen för den är också eftersatt. Idag väljer företag att transportera med lastbil för att de inte får plats på tågen, vilket såklart inte är bra. När transportbehovet ökar kommer både tåg-, sjö- och lastbilstrafik öka. Och jag menar att det inte är transporterna i sig som ska minska, det är utsläppen. Och det jobbar vi väldigt aktivt med i vår bransch, säger Malin Öhrlund.