Vem tar ansvar för tillväxt, arbetstillfällen och skatteintäkter?

Det är därifrån både Länsstyrelse och Naturvårdsverk får sina uppdrag och det är där många företag finns som vill köpa batterier och fossilfritt stål. Men om företagen i Norrbotten ska kunna fortsätta vara draglok i klimatomställningen - och verka för att hela Sverige ska leva - då måste processen för tillstånd förbättras och samverkan med de statliga myndigheterna utvecklas.

Att Norrbottens gruvor är grunden för många av våra mindre orters existens gör att företagen tar stort ansvar för regionens utveckling; inklusive tillväxt, arbetstillfällen, skatteintäkter och en bra fritid. Men ska de ensamt behöva ta det ansvaret, borde det inte delas med statliga myndigheter som Länsstyrelsen och Naturvårdsverket? Min bild är att Länsstyrelsen och Naturvårdsverket inte verkar för den helhetssynen, utan väljer att enbart fokusera på miljökonsekvenser när de är part i långdragna tillståndsprocesser. Myndigheternas egen beskrivning av sina uppdrag ger emellertid en bild av att de, i alla fall delvis, har ett bredare samhällsuppdrag

”Länsstyrelsens uppdrag är att verka för en utveckling där miljö, tillväxt och goda levnadsvillkor samverkar. Målet är en ren livsmiljö, en stabil arbetsmarknad samt ett gott liv för invånarna. Kort sagt arbetar vi för en hållbar utveckling i länet.”
(Länsstyrelsen Norrbottens uppdrag)

”Naturvårdsverket har fokus på den ekologiska dimensionen av hållbar utveckling men visar också på synergier inom andra områden, som exempelvis hälsa, livskvalitet och arbetstillfällen.”
(Om Naturvårdsverket)

Hur kan det då komma sig att företagen upplever att helhetsbilden inte beaktas vid tillståndsprövningen? När Naturvårdsverket ville att Kaunis Irons tillstånd skulle återkallas konstaterade Mark- och miljödomstolen i sin dom häromveckan att verksamheten är viktig ur ett samhällsperspektiv. Domstolen poängterar också vikten av att det går att lita på givna tillstånd - och gav därmed Kaunis Iron rätt att fortsätta med gruvdriften.

Men företaget är inte ensamt om att undra. I Kallakgruvan, med ett beräknat personalbehov på 500 personer, upplever man att Länsstyrelsen i Norrbotten inte tar behovet av järnmalm i beaktning, inte heller tillväxt eller jobb. Detta trots att behovet av järnmalm är enormt. H2 Green Steel, vars mål är att bygga en fossilfri stålproduktion i Boden, riskerar att inte kunna köpa svensk malm eller starta sin produktion i tid. Om malmen måste importeras, eller om ingångna avtal inte kan hållas, så försämras bolagets fina ambitioner genom myndigheternas arbete.

Det är komplext, jag vet det. Och vår miljö är otroligt viktig och värdefull, därom tvistar jag inte. Men kom ihåg att lösningarna finns hos företagen. Det är de som bygger ett fossilfritt och cirkulärt samhälle, inte myndigheterna. Men man måste våga lita på att företagen kan sitt jobb - samt gör allt de kan för att värna miljön och utveckla klimatsmarta nya produkter och tjänster.

När tillståndsprocesser tar fem, åtta, 15 år att tröska igenom med en ovisshet som skapar otrygghet, både inom bolagen och på de aktuella orterna, då riskerar vi snart att tappa det vi har i norra Sverige. En basindustri som jobbar allt hårdare för att bli en miljösmart industri med konkurrensfördelar på den internationella marknaden. Och en basindustri är inte bara viktig där den finns, den är viktig för hela Sverige.

Vi behöver bättre tillståndsprocesser i Norrbotten och i hela Sverige där hanteringen måste vara förutsägbar, inte dra ut på tiden och utslagen rimliga och ekonomiskt genomförbara.

En hållbar och livskraftig industri är avgörande för utvecklingen i Norrlandslänen, och i förlängningen för hela vårt land.