Avtalsrörelsen avgörande för Stockholms konkurrenskraft

Globaliseringen och digitaliseringen gör att allt fler sektorer blir konkurrensutsatta. Samtidigt hackar den svenska konkurrenskraften och vi tappar marknadsandelar. Med en vikande global konjunktur har vi inte råd att chansa, utan vi måste sträva efter en arbetskraftskostnad som ligger i nivå med våra konkurrentländer i omvärlden. Det måste vara ingångsvärdet i nästa års avtalsrörelse, menar Mats Kinnwall, chefekonom på Teknikföretagen.

– Som Teknikföretagen längre förutspått, och som de flesta andra bedömare sent om sider insett, försämras världskonjunkturen nu snabbt. Och att Sverige dras med i den global konjunktursvackan är absolut ingen överraskning, Sverige är en liten öppen ekonomi där huvuddelen av industrins produktion går på export. När världskonjunkturen och världshandeln bromsar är det av större vikt än vanligt att svensk industri vårdar sin konkurrenskraft och marknadsandelar.

Om Sverige ska vara fortsatt konkurrenskraftigt krävs ett tydligare samband mellan produktivitetstillväxt och löneökningarna, menar Mats Kinnwall.

– Förutom en tydlig konjunkturavmattning brottas världsekonomin, inklusive Sverige, av en tydlig och ihållande avmattning i trenden för produktiviteten. Lägre produktivitetstillväxt innebär minskat utrymme för reallöneökningar, dessa kan endast baseras på produktivitetsvinster om konkurrenskraftens ska kunna värnas. I en värld där alla länder inklusive Sverige är nära sammanflätade, kännetecknad av vikande konjunktur och svag produktivitetstillväxt, kommer utrymmet för löneökningar av vara mycket begränsat de kommande åren.

Fundamentalt för Sveriges tillväxtmöjligheter är att den konkurrensutsatta delen av ekonomin även fortsatt ska styra löneutvecklingen. Industrin måste sätta märket. Stärkt konkurrenskraft är det enda som kan skapa nytt välstånd och då måste lönerna ligga på en internationellt hållbar nivå. Det anser Kjell Frykhammar, som jobbar med konfliktregler och lönebildningsfrågor på Svenskt Näringsliv.

– Märket eller lönenormen har visat sig vara bra för svensk ekonomi och för medarbetarna. Detta eftersom märket är nära kopplat till vilka lönekostnadsökningar de internationellt konkurrerande företagen kan klara. Märket är brett accepterat på arbetsmarknaden eftersom det har bidragit till en ordnad lönebildning med ökad köpkraft för medarbetarna i alla branscher.

Stärkt konkurrenskraft tillsammans med större flexibilitet för företagen står högst upp på Svenskt Näringslivs agenda inför Avtal 2020.

– Det är fortsatt prioriterat att vi får löneavtal som bidrar till stärkt internationell konkurrenskraft. Det är också viktigt att ingångslönerna inte är så höga att de hindrar människor från att få arbete. Mindre styrande regler för hur en avtalad löneökning ska fördelas mellan medarbetarna är en annan prioritering för att företagen i stället ska få större utrymme för detta. Det är också viktigt att avtalen tillgodoser företagens variation i behov av medarbetare, säger Kjell Frykhammar.

Vilka avtal som förhandlas fram av parterna nationellt får stor påverkan även för Stockholm, berättar Svenskt Näringslivs regionchef Annika Bröms.

– Att det blir ett bra utfall av avtalsrörelsen är avgörande för tillväxten i Stockholms län, inte minst för de många företag som verkar på den internationella marknaden. Stockholms export uppgår till cirka 310 miljarder kronor och cirka 40 000 industrijobb i länet är exportberoende. Totalt sett är 250-285 tusen jobb i länet beroende av utrikeshandel, vilket i sin tur motsvarar cirka 60 miljarder i skatteintäkter. Internationell hänsyn i avtalsrörelsen är alltså av stor vikt för alla länets invånare.

Att den svenska ekonomin nu går in i en tydlig avmattning bekräftades också i Svenskt Näringslivs företagarpanel för tredje kvartalet. Även företagarna i Stockholms län tecknar en dyster bild av framtiden.

– Företagare är optimistiska i grunden vilket vi ser i vår undersökning. Men optimismen är tydligt lägre nu än för ett år sedan och ligger under genomsnittet för perioden 09-19. Stockholmsföretagen har under den perioden varit mer optimistiska än företagen runt om i landet men har nu lägre förväntningar än riksgenomsnittet om framtida investeringar, säger Annika Bröms.