”Regeringen bör inse sin passivitet” 

Metaller som koppar och zink är helt avgörande för att samhället ska kunna elektrifieras. Och behovet ökar.  

Laver-projektet utanför Älvsbyn skulle kunna bli Europas största koppargruva, men tillståndsprocessen har tagit lång tid och nyligen kom ett negativt besked från regeringen vad gäller bolagets bearbetningskoncession. Nu överklagar Boliden regeringsbeslutet till Högsta förvaltningsdomstolen för att få en ny prövning huruvida regeringens beslut följde lagen.  

Regeringens beslut har fått Boliden att varna för att investeringarna kan komma att flytta utomlands. Till fPlus säger bolagets kommunikationsdirektör Klas Nilsson: ” Gruvnäringen bygger på investeringar av enorma belopp i befintlig eller ny verksamhet för att hitta och utvinna mineraler. Stannar det av i Sverige kan vi inte sitta med armarna i kors och hoppas på att det löser sig. Då måste vi titta i andra länder.”  

Laver-projektet är inte det enda gruvprojektet som har fastnat i tillståndsprocesser. Den planerade järnmalmsgruvan Kallak i Jokkmokks kommun har också dragit ut på tiden utan något regeringsbeslut. För detta kritiserades näringsminister Ibrahim Baylan av riksdagens konstitutionsutskott.  

Detta är en situation som inte har någon ljusning i sikte. En direkt konsekvens blir förlorade investeringar, arbetstillfällen och en mer hållbar brytning. Svenskt Näringsliv har därför frågat några av Västerbottens riksdagsledamöter om vad de vill göra för att säkerställa en hållbar och långsiktig situation för den svenska gruvnäringen.  

1. 1.
   Vad vill ni göra för att förbättra tillståndsprocesserna?  
2. 2.
   Idag kan ett enskilt tjänstemannabeslut innebära nya restriktioner för verksamheten. Hur vill ni arbeta för att säkerställa en långsiktighet för gruvnäringen?  
3. 3.
   Hur ska konkurrenskraftiga villkor säkerställas för den svenska gruvnäringen?

Främja näringslivets roll i den gröna omställningen 

Till att börja med vill vi att regeringen inser att deras passivitet, och myndigheternas saktfärdighet, kraftigt försvårar den fossilfria omställning som de, liksom Centerpartiet, vill se att Sverige tar en ledarroll inom, säger Helena Lindahl.  

– Det är lätt att tala med stora ord om Sveriges resa mot ett fossilfritt samhälle, det är svårare att omsätta den i praktiken när tillståndsprocesserna ser ut som de gör. Vi får också hålla i åtanke att detta inte enbart berör gruvnäringen – etableringen av ny vattenkraft, vindkraftsparker, hållbart skogsbruk, återvinningsindustrierna och landbaserade fiskodlingar är också branscher som kraftigt missgynnas av regelkrångel och utdragna processer. Vi vill se en linje från regeringen som i högre utsträckning bejakar och främjar näringslivets roll i den gröna omställningen och alla de jobb som kan skapas här i Sverige. 

– Därför har Centerpartiet varit med och tillsatt en utredning som syftar till att modernisera tillståndsprocesserna inom ramen för Januarisamarbetet. Vi hoppas att utredningen ska lämna konkreta förslag på; hur tillståndsprocesserna kan effektiviseras och förkortas, hur man kan uppnå mycket högre förutsebarhet och likformighet runtom i landet, hur olika intressen och värden kan balanseras mer jämbördigt, hur motsägelsefulla lagstiftningar och olika prövningsinstanser kan rationaliseras bort. Vi kommer vara drivande för att regeringen halverar tiden för tillståndsprocesserna - för att främja att tekniker som möjliggör omställningen till klimatneutralitet ska kunna komma på plats snabbare, fortsätter hon.  

Helena Lindahl vill också att de ansökningar om bearbetningskoncessioner och anläggningar som redan ligger på regeringens bord måste få ett beslut.    

– Det faktum att beslut om nya gruvor inte tagits på över tio år talar sitt tydliga språk och belyser regeringens ovilja att skapa bästa möjliga förutsättningar för Sverige som en hållbar gruvnation.  

Oproportionerligt stort inflytande för myndigheterna 

Helena Lindahl säger att Centerpartiet är mycket kritiska till att Sverige hamnat i ett läge där myndighetsväsendet fått så oproportionerligt stort inflytande över företagens möjligheter att etablera sig och expandera.  

– Detta i synnerhet när det gäller sektorer som har en direkt avgörande roll i att Sverige ska kunna genomföra sin resa mot fossilfrihet. Även om man kan och bör vara kritisk mot myndigheternas hantering så är det ytterst regeringen som är ansvarig för detta. 

– Vi anser att tillståndsprövningsprocesserna är alldeles för långa, det är inte rimligt att ett företag ska behöva vänta uppemot tio år på att få ett besked. Vi vänder oss emot det faktum att olika myndigheter kan överklaga varandras beslut istället för att tala med en röst, det skapar en enorm osäkerhet och oförutsebarhet för företagen. Vi är bekymrade att tillståndsprocesserna är så olikartade runtom i landet och att företag ska behöva ta beslut om sin lokalisering utifrån vilken länsstyrelse som bäst kan balansera frågor mellan bevarande av naturområden och hållbar industriutveckling – det ska vara samma i hela landet. Vi upplever heller inte att det finns en balans mellan olika värden, det har blivit lite väl kraftig slagsida åt att bevara till exempel kulturlandskap och nyckelbiotoper kontra bygga vindkraftsparker, även när påverkan på kulturlandskapet eller artrikedomen är nästintill minimal.  

Hon är också kritisk till den stora administrativa börda som hamnar på företagen.  

– Slutligen så menar vi också att det finns alldeles för många olika lagstiftningar och prövningsinstanser inblandade, det lägger en orimligt tung administrativ bevisbörda på företagen och öppnar upp för godtycklighet och utdragna processer. På grund av detta har vi, via Januariavtalet, varit med och tillsatt en pågående utredning om hur vi ska göra tillståndsprocesserna mer effektiva, enklare och mer likvärdiga i hela landet. Idag rasar Sverige som attraktivt gruvland i internationell ranking och en stor orsak till detta är just långa, krångliga och kostsamma tillståndsprocesser. 

Tusentals nya arbetstillfällen går förlorade

– Konsekvensen av att företag som Boliden överväger att lämna Sverige är dels att tusentals nya arbetstillfällen helt enkelt går förlorade, dels att Sverige går miste om att ha på sig den ledartröja i den fossilfria, gröna omställningen som regeringen ofta talar om att vi ska ha. Svensk miljölagstiftning är bland de striktaste i världen och det vill vi fortsätta se, även med förenklade tillståndsprocesser, och våra svenska gruvbolag har kommit längre i hållbarhetsarbetet än något annat lands. 

Att gruv- och mineralnäringen hamnar utanför Sverige är inte heller särskilt bra för miljön, fortsätter Helena Lindahl.  

– Om de väljer att flytta utomlands finns risken att utvinning och bearbetning sker på ett mindre hållbart sätt, vilket inte gynnar miljön, klimatet och planeten i stort. Idag importerar vi koppar och många andra mineraler från länder där miljötänket är långt mindre utvecklat och där utvinning sker under mycket dåliga arbetsvillkor, samtidigt som vi har alla möjligheter att utvinna våra egna fyndigheter på ett miljömässigt hållbart sätt. 

Inte minst vill hon understryka näringens betydelse för glesbygden.  

– Självklart behövs gruvnäringen här! Det blir särskilt påtagligt när fyndigheterna av viktiga metaller finns i kommuner och regioner långt ifrån storstäderna, i vilka arbetstillfällena är få och där storskaliga investeringar verkligen skulle göra skillnad lokalt. Centerpartiet vill att hela landet ska leva och att det ska vara attraktivt att leva och jobba även i små kommuner på glesbygden. Kaunis Irons etablering i Pajala är ett gott exempel på vad denna typ av investering kan göra för ett samhälle. Tidigare talades det om att orten skulle tömmas på folk – vem minns inte att det talades om att ”sista personen släcker lyset”. Idag är arbetslösheten i kommunen en av de lägsta i Norrbotten. Man får heller inte glömma att svenska mineraler och metaller kan bli en enormt betydelsefull exportvara för Sverige i den nära framtiden, i dagsläget är i princip hela EU beroende av importer från tredje land. Så jobbskapandet går också långt bortom enskilda kommuner och regioner. Av den här anledningen behövs en tydlighet och effektivitet i de krav som ställs på gruvnäringen – inte minst gällande tillståndsprocesserna, avslutar Helena Lindahl.