”Gör inte landsbygden till ett enda stort museum”

Lars Kallsäby är inte bara gruppledare för Centerpartiet i Västerås sedan snart tjugo år, utan är också lantbrukare och ägare av familjegården Kallsäby i Dingtuna, som han tog över redan 1981. Lantbruket omfattar bland annat växtodling på över 800 hektar, som han driver tillsammans med ett par kollegor. Efter alla år som lantbruksföretagare är det uppenbart för honom vilken uppgift Sveriges politiker måste ta sig an: att hitta en balans mellan miljö och produktion.

- Pendeln har slagit över. Risken är att vi straffar bort alla näringsidkare som kan utveckla Sverige och ta oss in i det gröna samhället. Man saknar inte kon förrän båset är tomt, som man brukar säga.

Denna utveckling vill han bryta, varför han inför valet 2018 siktar på att komma in i riksdagen. Landsbygdsnäringarna måste, menar han, börja ses som en förutsättning för att skapa ett hållbart samhälle och inte som idag, ett hinder.

- Vi bönder brukar jorden och skogen, vi förbrukar den inte. Jord- och skogsbruk är den enda egentligt hållbara produktionen. Så länge solen skiner, så länge växter planteras och regnet faller så går det här runt. Ska vi kunna gå in i det biobaserade samhället borde vi öka produktionstakten, inte reglera sönder branschen. Gröna material kan ersätta bränslen, plaster och annat miljöfarligt. Det är otroligt att detta inte uppvärderas. I stället tillåts andra krafter styra, som vill att allt ska stå still på landsbygden.

Att de gröna näringarna ständigt drabbas av nya politiska pålagor menar Lars Kallsäby beror på att Sverige i dag präglas av en oerhört stark urban norm.

- Man bor i staden och ser det som är utanför stadsgränsen som ett museum som ska stå där och vara tillgängligt som ett dött besöksmål. Detta är felinriktat eftersom landsbygden är nödvändig för Sveriges ekonomi och försörjning av energi och mat. Tjänster och upplevelser i all ära, men det är faktiskt basnäringsverksamhet som pågår här ute på landet.

För att svenska landsbygdsföretag ska kunna vara konkurrenskraftiga anser han att det behövs ett systemskifte där det offentliga uppmuntrar innovation och företagande, snarare än att kväva det med nya skatter, regler och inskränkningar.

- I dag är det så illa att det inte går att bedriva lantbruk utan att begå ett antal brott varje dag. Sådan är den svenska lagstiftningen, samtidigt som vi bönder ständigt åläggs nya miljöskatter och får vår äganderätt ifrågasatt. Här i trakterna har det bott människor sedan åtminstone 800-talet. De har brukat marken, utvecklat sina verksamheter och format landskapet här. Varför ska vi nu sluta och konservera allt? Jag vill fortsätta utveckla mitt lantbruk så att jag så småningom kan lämna över till nästa generation.

Kallsäby lyfter fram äganderätten som den just nu viktigaste frågan. Detta eftersom regeringen nu utreder möjligheten att låta vem som helst överklaga enskilda avverkningar samtidigt som Skogsstyrelsen på löpande band delar ut avverkningsförbud under åberopande av artskyddsförordningen, någon som resulterar i att skogsägarna inte kan bruka skogen och därmed får ett enormt inkomstbortfall som de inte ersätts för.

- Jag förstår inte att detta inte uppmärksammas mer. Det är inte bara en fråga för lantbruksnäringen. Det handlar om äganderätten, den fria näringsverksamheten och förutsättningarna för en levande landsbygd. Landsbygdens värden skyddas inte genom att göra allt till ett stort Skansen, utan genom att låta de som bor där ta hand om den. Det pluralistiska privatägandet är anledningen till att vi i dag har ett så rikt och vackert landskap. Det man äger vårdar man.