Ny EU förordning om digitala nät måste moderniseras
Sverige måste verka för att Digital Networks Act (DNA) moderniseras och leder till minskad regelbörda, skriver experterna Carola Ekblad och Eva Häussling.
Digital Networks Act (DNA) är EU‑kommissionens förslag till en direkt tillämplig förordning som ska ersätta nuvarande telekomreglering och skapa en mer harmoniserad inre marknad för konnektivitet.
Europa behöver robusta och framtidssäkra nät. DNA innehåller viktiga förslag som syftar till att stärka investeringar, förbättra spektrumförvaltningen och utveckla den digitala infrastrukturen i Europa. Det är bra, men DNA innehåller också förslag som riskerar att hämma innovations- och investeringsviljan i Sverige och andra länder som har en väl utvecklad konkurrens och som ligger långt fram inom konnektivitet och digitalisering. För att motverka sådan inbromsning måste fokus i kommande förhandlingar vara regelförenkling som frigör investeringar – inte bevarar gamla strukturer och hämmar konkurrenskraften.
Konsumentskyddet i DNA är ett exempel där Sverige bör driva på för ytterligare modernisering och minskad regelbörda.
Konsumentskyddet i DNA bygger i stor utsträckning vidare på rådande sektorsspecifika “end‑user rights” från European Electronic Communications Code (EECC) men i en förordningsform som minskar nationellt utrymme för avvikelser.
Svenskt Näringsliv har tidigare framfört att konsumentskyddet i EECC, som i Sverige har genomförts genom lagen om elektronisk kommunikation (LEK), vid kommande revidering bör slopas eller moderniseras. Det gäller framför allt de frågor i LEK som redan täcks av den horisontella konsumentlagstiftningen genom:
Marknadsföringslagen – säkerställer korrekt och väsentlig information vid marknadsföring av abonnemang och tjänster.
Distansavtalslagen – reglerar vissa allmänna krav på avtalet, förhandsinformation och ångerrätten.
Lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden – hanterar oskäliga villkor i avtal, vilket kan omfatta villkor om bindningstider och prisändringar.
Prisinformationslagen – ställer krav på tydlig och korrekt prisinformation, vilket är en bärande del av LEK:s transparensregler.
Tillgänglighetslagen - DNA ställer krav på tillgänglighet i enlighet med tillgänglighetsdirektivet.
Att bibehålla rådande struktur innebär att berörda aktörer måsta tillämpa parallella regelverk vilket hindrar innovation och driver kostnader. En annan utmaning är att konsumentskyddet i DNA, om den bygger vidare på reglerna i LEK, tillämpas olika beroende på till exempel om tjänsten är nummerbaserad eller inte, eller om den är interpersonell eller inte. Allmän konsumentlagstiftning som gäller lika för alla operatörer, oavsett teknisk lösning, vore mer lämplig.
Sverige måste i kommande förhandlingar därför verka för att DNA ytterligare moderniseras och leder till minskad regelbörda, bland annat på konsumentområdet. Här är också Implementeringsrådet om DNA okt 2025 tydlig: Sverige bör i första hand låta den horisontella konsumentlagstiftningen gälla för konsumentaspekter i stället för att även införa regleringar om detta i DNA.
