Två viktiga rättsakter för vår digitala framtid

Denna vecka träffas ledamöterna i Europaparlamentets för att diskutera två av de viktigaste rättsakterna för vår digitala framtid. Lagen om digitala tjänster (DSA) innehåller omfattande regler om mellanhänders juridiska ansvar för användares kommunikation. Lagen om digitala marknader (DMA) innehåller särskilda krav för de allra största tech-bolagen.

Svenskt Näringsliv har ställt sig positiv till de förslag på rättsakter som EU-kommissionen lade fram i december 2020 men flera av de många ändringsförslag som nu diskuteras i Europaparlamentet oroar.

Lagen om digitala tjänster (DSA)

Behåll undantagen för de mindre tjänsteleverantörerna

DSA innehåller skyldigheter för digitala tjänster genom införande av stegvis striktare krav, bland annat när det gäller transparens mot myndigheter och slutanvändare. På detta sätt kan DSA hindra potentiell omfattande spridning av olagligt innehåll samtidigt som alltför betungande och kostsamma regler för de mindre tjänsteleverantörerna undviks.

Transparenskraven kan innebära komplicerade frågeställningar och gränsdragningar för företagen med hänsyn till kunders integritet, efterlevnad av dataskyddsregler, kommersiella överväganden och interoperabilitetsfrågor. Det måste därför vara tydligt vad kraven innebär och de får endast avse relevant och nödvändig informationsinhämtning. Bland ändringarna har dock föreslagits att flera av kraven ska omfatta även mindre aktörer. Svenskt Näringsliv motsätter sig sådana ändringar. Företag, särskilt mindre aktörer, måste så långt möjligt skyddas från oproportionerligt betungande regelbörda. Det är därför välkommet att MEP Arba Kokalari (M), den enda svenska Europaparlamentarikern vid förhandlingsbordet, lagt fram ändringsförslag som innebär att både micro, små och mellanstora företag undantas vissa av transparenskraven i DSA.

Effektiv notice and take down process men utan tidsfrister

Plattformar som har faktisk kännedom om ett begånget brott på sin tjänst måste stoppa detta brott, oftast genom att plocka ner det olagliga innehållet från sina tjänster. För att effektivare upptäcka olagligt innehåll på plattformarna föreslås i DSA att varje plattform måste ha en rapporteringsfunktion, där vem som helst kan anmäla innehåll som olagligt. När en sådan rapport inkommit anses plattformen få kännedom om brottet.

Bland ändringsförslagen finns särskilda tidsfrister för när en tjänsteleverantör måste ta bort olagligt innehåll. Svenskt Näringsliv är emot förslag på sådana tidsfrister eftersom allt för korta tidsfrister kan orsaka överborttagningar. Plattformen hinner inte utreda riktigheten i anmälan och väljer att hellre ta bort innehållet för att undvika ansvar. En allt för lång tidsfrist kan å andra sidan motverka syftet att effektivt motverka olagligt innehåll online. Svenskt Näringsliv anser att det i likhet med EU-kommissionens förslag är bättre att undvika skarpa tidsgränser och vidhålla regeln att agera skyndsamt.

Stärkt konsumentskydd genom särskilda due dilligence krav för online marknadsplatser

Olagliga och farliga produkter som kommer in till EU via e-handel är ett stort problem. Ansvarsfrågan är särskilt problematisk när säljaren inte finns representerad inom EU. Svenskt Näringsliv håller dock inte med om de förslag på ändringar som innebär att marknadsplatsen i dessa fall ska påföras ansvar. Det är ett allt för långtgående förslag som också frångår den rådande ansvarsregimen enligt e-handelsdirektivet. Det är dock relevant att införa hårdare krav på digitala marknadsplatser än de EU-kommissionen föreslagit, i vart fall när det gäller försäljning av farliga produkter via digitala marknadsplatser direkt till konsument. I de fall det inte finns någon annan ansvarig person i EU för de produkter som säljs bör det därför uppställas krav på marknadsplatserna att dels samla in relevant information om de som säljer produkter på marknadsplatsen dels säkerställa att produkterna lever upp till europeiska säkerhetskrav. Eftersom många plattformar aldrig tar emot produkterna fysiskt är det rimligt att relevanta dokumentationskrav därför laddas upp av säljaren och kontrolleras digitalt av marknadsplatsen.

Om plattformen får kännedom om att en produkt inte uppfyller europeiska säkerhetskrav, ska säljaren inte längre få erbjuda produkten på marknadsplatsen. Plattformen ska också samarbeta med behöriga myndigheter för att vidta åtgärder för att undvika eller minimera risker och informera tillverkaren.

Digital marknadsföring med stöd av opt-out

Bland ändringarna föreslås ett nytt system för onlineannonsering som innebär att riktad reklam endast tillåts efter det att individens samtycke har mottagits, så kallad opt-in. Digital marknadsföring är en övergripande term för ett stort antal aktiviteter och reklamen är helt kritisk för mycket av det innehåll som finns online och en viktig drivkraft för ekonomisk tillväxt och konkurrens. För konsumenter kan effekten bli att konsumenter blockeras från mycket innehåll online genom ytterligare samtyckesförslag att besvara. Det kan också innebära mindre tillgång till gratis innehåll som stöds av reklam.

Det finns redan regler för digital marknadsföring och opt-in föreslaget innebär ytterligare regelbörda för europeiska företag utan att nödvändigtvis gagna konsumenterna. Riktad onlineannonsering är ofta en kostnadseffektiv och effektiv metod för att nå nya kunder och marknader, särskilt för SME företag. Svenskt Näringsliv förordar av bland annat dessa skäl att konsumenter istället ges möjlighet att frånsäga sig reklam, så kallad opt-out.

Lagen om digitala marknader (DMA)

Diskussionerna kring DMA tycks alltjämt i första hand handla om vilka som ska omfattas av förordningen och vilken roll medlemsstaternas konkurrensmyndigheter skall ges vid tillämpningen av reglerna.

Utöka inte medlemsstaternas roll vid tillämpningen av DMA

Svenskt Näringsliv vidhåller sin tidigare ståndpunkt att det är lämpligast att EU-kommissionen ensamt verkställer DMA. Att öppnas upp för en större roll för medlemsstaternas konkurrensmyndigheter är potentiellt problematiskt om det leder till en mer fragmenterad och mindre tydlig tillämpning och fler aktörer för grindvakterna att interagera med. Med hänvisning till grindvakternas gränsöverskridande karaktär är EU-kommissionen bäst lämpad för uppdraget.

Bibehåll huvudkriterierna för grindvakter

Svenskt Näringsliv har tidigare ifrågasatt förslag att begränsa DMA till aktörer med minst två kärnplattformstjänster (jämfört med nuvarande föreslag om minst en sådan tjänst). Det har nu, som argument för en begränsning, också framförts att ändringen inte ändrar så mycket i sak. Detta eftersom kommissionen med stöd av artikel 3.6 kan tillskriva företag grindvaktsstatus även om de inte fullt ut uppfyller huvudkriterierna. Svenskt Näringsliv hade inledningsvis starka invändningar mot artikel 3.6 med hänsyn till den rättsosäkerhet den kan innebära. Vi har dock landat i att 3.6 behövs men att den inte ska användas annat än på marginalen och med stöd såklart av tydligt fastställda kriterier. Förutsebarhet är viktigt för företagen och huvudkriterierna i DMA får därför inte ändras med resultatet att grindvaktsstatus i större utsträckning istället tillskrivs med stöd av artikel 3.6. 

Avstyrk förslag för EU-kommissionen att lägga till ytterligare restriktioner

Det har föreslagits att kommissionen, när så är nödvändigt och i tillägg till restriktionerna i artikel 5 och 6, ska kunna påföra ytterligare skräddarsydda restriktioner för vissa tjänster. Kritiken med artikel 5 och 6 har bland annat varit att restriktionerna syftar till att fånga nu aktuella problem, att grindvakters och övriga aktörers affärsmodeller ständigt uppdateras eller ändras och att regelverket riskerar att vara utdaterat innan det ens hunnit träda ikraft. Svenskt Näringsliv menar dock att denna kritik är överdriven och anser att de olika krav som ställs i artikel 5 och 6 är anpassade efter att affärsmodellerna för de olika tjänster som kan komma att träffas av DMA är olika. Detta under förutsättning att möjligheten till regulatorisk dialog också tillvaratas. Det är också tydligt att vissa kriterier är riktade mer mot vissa affärsmodeller än andra. Detta bör dock tydligt klargöras av EU-kommissionen sedan förteckningen över grindvakter och förteckningen över de centrala plattformstjänster som ska uppfylla restriktionerna har offentliggjorts.

Förutsägbarhet för företagen är mycket viktigt, och förslag som innebär att EU-kommissionen utanför lagstiftningsprocessen ges möjlighet att påföra ytterligare skräddarsydda restriktioner för vissa tjänster riskerar att leda till obalansen mellan behovet av flexibilitet och rättssäkerhet. DMA kan utvärderas och förändras efter några år, och vi har dessutom kvar konkurrensreglerna som kan tillämpas mot beteenden av grindvakter som är dominanta, även om det inte är det enklaste och mest snabbfotade sättet.