Två dagar innan julafton gav regeringen i uppdrag åt Svenska kraftnät att ta fram en ny modell för hur företagen ska kunna återbetalas för de höga kapacitetsavgifterna. Redan nu kan uppdragets formulering visa på vilken riktning som den nya modellen kommer ta, skriver Stefan Sagebro, expert på konkurrens- och statsstödsfrågor.
När Energimarknadsinspektionen (EI) prövade Svenska kraftnäts (SvK) förra ansökan kompletterade EI modellen med att införa krav på att elslutkunder med en förbrukning över 3 miljoner kilowattimmar i en ansökan måste kunna visa att den har haft en faktisk kostnad för el som överstiger referenspriset under perioden oktober 2021 till och med september 2022. Övriga elslutkunder kunde använda den schablonmodell som SvK räknat fram. EI menade att krisinterventionsförordningen, som används för att kunna använda kapacitetsavgifterna för att finansiera åtgärder för att mildra effekter av höga elpriser, ställer krav på proportionalitet, och EI menade att detta inte är förenligt med en sådan generell schablonmodell som SvK tagit fram.
Det innebär att modellen i sin helhet räknas som statligt stöd enligt EU-rätten, eftersom elslutkunderna som är företag inte behandlas lika och det finns en risk att konkurrensen snedvrids.
Regeringen ser därmed vägen att få till en modell som inte räknas som statligt stöd som stängd. I det nya uppdraget till SvK utgår man därför ifrån att modellen kommer omfattas av statsstödsreglerna. Men inte nog med det – man instruerar också SvK att utforma åtgärden enligt en viss specifik artikel i det tillfälliga krisramverk som kommissionen tagit fram.
Artikel 2.1 i krisramverket ger medlemsstaterna möjlighet att ta fram stödordningar för företag som drabbats av den ekonomiska krisen till följd av kriget i Ukraina. Det gäller ekonomiska konsekvenser i allmänhet, inte bara höga energipriser. Stöd får ges med som mest 2 miljoner Euro per företag, dvs. ca 22 miljoner kronor enligt nuvarande växelkurs. För företag inom jordbruk och fiske gäller markant lägre tak för stödet.
Det finns en annan artikel i krisramverket, artikel 2.4, som är särskilt framtagen för stöd mot höga elpriser. Där kan stöd ges upp till 4 miljoner Euro, men där finns samtidigt andra begränsningar för hur stor andel av de ökade elpriserna som får täckas. Här finns också bestämmelser för stöd till energiintensiva företag som kan ges betydligt mycket mer stöd. Att regeringen har valt att inte använda artikel 2.4 visar att man prioriterar snabbhet och enkelhet. Man vill inte begränsa SvK när de ska utforma en ny beräkningsmodell, förutom just taket på 2 miljoner Euro. Stödet kommer därmed vara högst relevant för små och medelstora företag. För stora företag och stora elförbrukare kommer dock stödet förmodligen vara otillräckligt, inte minst på längre sikt.
Sammantaget kan vi alltså inom kort vänta oss något i stil med följande: