Energipolitiken hot mot företagen och klimatet

De skenande elpriserna har flyttat in energidebatten i vardagen. Svenska hushåll har drabbats av skyhöga elräkningar och många är oroade över om de ska få ekonomin att gå ihop. Att detta inträffar nu är ingen överraskning. Verkligheten och år av otillräckliga investeringar i vårt energisystem har hunnit i kapp svensk energipolitik.

Nyligen presenterade regeringen ett förslag om engångsutbetalningar till hushåll med hög elkonsumtion. Det hjälper inte gjuterier, pappersbruk, tågföretag, tomatodlingar eller andra elintensiva verksamheter. Och det bidrar definitivt inte till en långsiktig energipolitik.

Sveriges behov av el kommer att fördubblas de närmaste decennierna. Den elektrifiering som industrin och transportsektorn står inför kommer kräva tillförlitlig tillgång på el och en politik som är långsiktigt hållbar. Redan idag ser vi hur företagsetableringar och nya jobb i Mälardalen, Västra Götaland och Skåne uteblir när elen varken räcker till eller når fram. Utan ett fungerande energisystem blir Sverige ett både fattigare och mer sårbart land.

Svenska företag leder utvecklingen

Svenska företag leder idag utvecklingen av innovativa produkter och tjänster som substantiellt kan minska världens klimatutsläpp. Det gäller i våra basnäringar, men också inom områden som fordon, hushållsprodukter, telekom, digitalisering och automatisering. Men om det inte finns förutsättningar kommer alla dessa ambitioner och möjligheter att gå till spillo. Energipolitiken är helt avgörande.

Det finns en olycklig polarisering och en del missförstånd som försvårar en konstruktiv energidebatt. Det finns också en uppfattning att stängningen av svensk kärnkraft skulle bero på ”marknaden”. Faktum är att kärnkraftens lönsamhetsproblem har påverkats av en rad politiska beslut och elmarknadens funktionssätt har inte heller avspeglat de nyttor som olika kraftslag tillför systemet. Sveriges nuvarande problem beror i hög grad på bristande planerbarhet i kraftsystemet. Vi behöver genomföra förändringar som gör att planerbara kraftslag ersätts för den nytta de tillför, men som exempelvis vindkraften inte tillför.

Kommersiella beslut om kärnkraft fattas inte i ett politiskt vakuum. Långsiktiga investeringsbeslut med decennielånga horisonter påverkas av kortsiktig politik och uttalade politiska ambitioner att vissa kraftslag inte ska vara del av framtidens energimix.

Påståendet att ingen vill investera i kärnkraft måste ställas mot att det byggs ny kärnkraft i andra delar av världen och av att det finns tunga svenska industriaktörer som uttrycker intresse av att investera i kärnkraft under långsiktigt rimliga förutsättningar.

Debatten ställer oss också vid ett falskt val mellan kärnkraft och vindkraft. Sanningen är att vi kommer att behöva både och – kraftslagen fyller olika funktioner i elsystemet. Vindkraften är viktig, men den löser inte de långsiktiga problemen om den inte kombineras med planerbar kraft. Vi kommer att behöva alla fossilfria kraftslag för att möta efterfrågan.

Ensidig energipolitisk debatt

Den polariserade och ensidiga energipolitiska debatten är också en förklaring till att utbyggnaden av elnätet går för långsamt. Investeringar som borde ha gjorts för länge sedan är inte på plats och den förtida avvecklingen av kärnkraften i södra Sverige har skapat obalanser och effektbrister som direkt har omöjliggjort företagsinvesteringar och nya jobb.

Utvecklingen måste vändas och Sverige måste få en ny långsiktig energipolitik. Det måste finnas tillgång till el i framtiden, så att företagen klarar jobben, konkurrenskraften och omställningen. Stabila energisystem är också en förutsättning för att fullt ut kunna dra nytta av digitaliseringen. Men det handlar också om den tilltro som krävs för att företagen ska våga investera för framtiden.

Allt är inte nattsvart. Det finns viktiga ljuspunkter. EU beslutade nyligen att kärnkraft ska klassas som ett hållbart energislag. Det innebär att investerare uppmuntras att satsa på kärnkraft. Ett annat viktigt besked är det svenska beslutet om lagring av kärnbränsle. Låt dessa besked bli startskottet för en ny energipolitik där vi lämnar år av politisk självdestruktivitet och i stället skapar ett hållbart elsystem i världsklass.

• Slå fast att det svenska energisystemet ska vara fossilfritt. Visa att kärnkraften är en del av vår framtida elförsörjning.
• Bygg ut och förstärk elnäten. Korta ledtiderna genom förenklade och effektivare tillståndsprocesser. En reformering av regelverken för tillståndsgivning är också avgörande för en mer omfattande utbyggnad av vindkraften.
• Den planerbara kärn- och vattenkraften måste få betalt för de värden den skapar. Samtidigt bör väderberoende kraftslag vara med och betala för ett ökat behov av reglerbarhet och stödtjänster. Situationen under hösten och vintern visar tydligt hur viktigt det är med elproduktion som kan leverera även när det är vindstilla.
• De omprövningar av miljötillstånd som vattenkraften nu står inför får inte leda till produktionsbortfall eller till försämrad möjlighet att reglera elsystemet.
• Ge ny kärnkraft – inte minst små modulära reaktorer (SMR) - möjlighet att ingå i den framtida energimixen. Ta bort antalsbegränsningen och begränsningen i var nya reaktorer kan byggas.
• Premiera ny teknik och lösningar som bidrar till ett mer planerbart elsystem. Det sker nu en snabb utveckling av olika typer av energilager, inte minst med grön vätgas producerad med hjälp av elektrolys. Reglering och incitament för stärkt planerbarhet ska vara teknikneutrala.
• Ge kraftvärmen bättre skattemässiga förutsättningar att producera el.

Dessa beslut borde ha ett brett parlamentariskt stöd och skulle innebära en stor förtroendeinjektion för svensk energipolitik och för det svenska elsystemet. Ska företagen klara jobben, välståndet och klimatet är det helt nödvändigt.

Jan-Olof Jacke, VD Svenskt Näringsliv

Ola Axelsson, tf VD Svensk Handel

Marcus Dahlsten, VD Transportföretagen

Catharina Elmsäter-Svärd, VD Byggföretagen

Klas Wåhlberg, VD Teknikföretagen

Ann Öberg, VD Almega

Artikeln finns även på Di.se