Bristerna i infrastrukturen allt allvarligare – ”Vi kommer inte i kapp”

Finns det brister i beslutsprocessen som rör den nationella planen för transportinfrastrukturen och vilka förväntningar har näringslivet på Sveriges nya regering? Frågorna diskuterades på ett seminarium arrangerat av Svenskt Näringsliv nyligen. I juni antog regeringen en nationell plan som ska gälla mellan 2022 och 2033. Trots en historiskt stor ekonomisk ram på över 799 miljarder kronor har den nya planen mötts av kritik i olika delar av landet.

– Det är många som anser att det tar allt för lång tid att utveckla infrastrukturen för att hålla jämna steg med tillväxt och befolkningsökning. Vårt budskap till regering och riksdag är att våga prioritera rätt och göra rätt bedömningar, sa Nils Paul, ansvarig för infrastruktur på Svenskt Näringsliv på seminariet.

”Tyvärr är underhåll idag nedprioriterat”

I den nuvarande nationella planen kommer underhållsskulden att fördubblas från dagens 70 miljarder till 137 miljarder kronor 2033, enligt beräkningar från Svenskt Näringsliv.

– Tyvärr är underhåll idag nedprioriterat. Det handlar om både järnvägar och vägar där underhållsskulden ökar och vi kommer inte i kapp. Den här situationen drabbar företagen på väldigt konkreta sätt.

Nils Paul lyfte även fram tre budskap till den kommande regeringen: Upprätta en långsiktig och finansierad underhållsplan för väg och järnväg, återta hela det eftersatta underhållet senast 2030 och nyttja möjligheten till alternativ finansiering av infrastruktur.

– För att kunna få ordning på investeringarna så ser vi gärna att nästa regering tar ett omtag när det gäller planeringsprocesserna, sa han.

Jonas Eliasson, måldirektör för tillgänglighet på Trafikverket, menar att dagens planeringsmodell fungerar ”skapligt”.

– Det är svårt att komma ifrån att man behöver både vara flexibel samtidigt som ledtiderna är långa och att det är många aktörer som ska försöka synkronisera.

Han lyfte även fram att underhåll sparar pengar på längre sikt.

– Om man inte underhåller sin infrastruktur så kommer det att bli dyrare sett över tid.

Planeringsprocessen har ”gått i stå”, menar Gustaf Engstrand, näringspolitisk chef på Tågföretagen.

– Det är en fyraårscykel. Man börjar med prognoserna, sedan kommer inriktning och planering och efter det en nationell plan. Det här synkar exakt med mandatperioderna och vi ser att vi är låsta i ett system där vi inte får något att byggas klart.

– Vi har en nationell plan med enorma resurser men av de stora objekten så byggs ingenting klart under planperioden och det blir svårt att räkna hem de värden som samhället behöver.

Carl Bergkvist, näringspolitisk expert på Stockholms Handelskammare, lyfte under seminariet fram vikten av politisk samsyn och tog upp höghastighetstågen som ett exempel. Han hänvisar till den politiska processen där en regering, med ett mandats övervikt, la fram en plan för ett projekt som kan kosta så mycket som 400 – 500 miljarder kronor. Nu vill den nya regeringen skrota planen.

– Med den typen av infrastrukturplanering där allt ändras vart fjärde år, och där företag, kommuner och regioner ska investera, det funkar inte, sade han.