Pensionssystemets nestor varnar: ”Systemet riskerar att kollapsa”

Han var med när pensionssystemet byggdes och menar att svenskarna kommer att behöva jobba längre upp i åldrarna. Nu varnar KG Scherman för att politikerna har urholkat systemets ursprungliga principer. ”Det är det som är felet – att politiken har hittat på nya saker hela tiden”, säger han.

Han var med när pensionssystemet byggdes och menar att svenskarna kommer att behöva jobba längre upp i åldrarna. Nu varnar KG Scherman för att politikerna har urholkat systemets ursprungliga principer. ”Det är det som är felet – att politiken har hittat på nya saker hela tiden”, säger han.

Det svenska pensionssystemet byggdes för att vara långsiktigt, finansiellt hållbart och knutet till människors livsinkomster, oavsett ekonomiska och demografiska förändringar.

Systemet skulle ge goda pensioner och vara mindre känsligt för politiska beslut och ingrepp. Samtidigt gjordes uttalanden om social trygghet.

KG Scherman var en av dem som arbetade med reformeringen av det gamla ATP-systemet på 1990-talet. Han var då generaldirektör för Riksförsäkringsverket, med ansvar bland annat för allmänna pensioner.

– Efter att ha insett att det var lönlöst att förmå Socialdemokraterna till en reform av ATP, och med hänsyn till hur förarbetena till det nya systemet såg ut, tillstyrkte Riksförsäkringsverket förslaget till ett nytt system, säger han.

Därefter har han fortsatt att vara central i debatten om pensioner både i Sverige och internationellt, och han har skrivit flera böcker om det svenska pensionssystemet. Enligt honom har flera av de bärande principerna i systemet successivt satts ur spel.

– Det centrala nu är att inse att vi måste börja från början, säger han.

En av de centrala idéerna var livsinkomstprincipen – att pensionen skulle bygga på vad individen faktiskt hade tjänat in under arbetslivet. I det gamla ATP-systemet var pensionen i högre grad knuten till ett begränsat antal av de bästa inkomståren.

För KG Scherman är livsinkomstprincipen fortfarande viktig. Den skapar en direkt koppling mellan arbete och pension och ger människor ett incitament att arbeta längre, menar han.

– När livslängden ökar är det rimligt att kräva att människor arbetar längre. Samtidigt är det självklart nödvändigt att det finns fungerande trygghetssystem för dem som av objektivt iakttagbara skäl inte kan eller orkar jobba vidare, säger han.

Exploderande befolkningsökning

Problemet är att förutsättningarna har förändrats snabbare än systemet. Framför allt har medellivslängden ökat betydligt mer än vad någon hade räknat med.

– I efterhand visade det sig att det skapades någonting som ingen riktigt förstod. Men efter bara ett par år blev det tydligt för mig att allt inte stämde. Befolkningsökningen exploderade. Nu behöver folk jobba till 68 ungefär.

Samtidigt blir det svårt, eller till och med omöjligt, för individen att planera när pensionsåldern i hög takt successivt flyttas upp, menar KG Scherman.

Enligt honom är problemet inte nödvändigtvis att pensionärer får mer pengar. Problemet uppstår när stöden läggs ovanpå ett system vars ursprungliga logik bygger på att pensionen ska följa individens intjänade inkomster.

– Det är det som är felet – att politiken har hittat på nya saker hela tiden. Den ursprungliga konstruktionen har successivt rundats genom att höja pensionärers inkomster via andra delar av statsbudgeten och skattesystemet.

Det innebär enligt KG Scherman att framtida pensioner inte enbart finansieras med en fast och förutsägbar avgift, något som var en central tanke när systemet skapades. Nu har även statliga subventioner och skatteförändringar har blivit en del av ekvationen.

– Så det finns inga grundprinciper överhuvudtaget.

Efterlyser större öppenhet

En av KG Schermans mest återkommande invändningar är att politikerna har försökt hålla fast vid bilden av bred enighet om pensionerna, trots att det finns verkliga ideologiska skillnader.

Enigheten var viktig när systemet skapades, men nu är det hög tid att öppet visa sina olika synsätt, menar han.

KG Scherman efterlyser nu en mer transparent process där partierna tydligt säger vad de vill med pensionerna och hur förändringarna ska finansieras.

– Den grundläggande frågan är vad pensionssystemet faktiskt ska åstadkomma. Vilka grupper ska omfattas? Hur mycket ska det kosta? Hur långt vill vi gå?

För ett pensionssystem som ska fungera under lång tid framåt är generationsperspektivet avgörande. Dagens arbetande ska finansiera dagens pensioner, samtidigt som de måste kunna lita på att nästa generation kan bära systemet när det blir deras tur.

– Men det är klart att det blir svårare att se vad pensionen egentligen bygger på och vem som i slutänden betalar när staten, helt vid sidan av systemet, skjuter till stora belopp till pensionerna och andra stöd, säger KG Scherman.

Eftersom ett pensionssystem inte helt kan frikopplas från demografin, kommer det framöver att krävas en kombination av tydliga krav, men också insatser utanför pensionssystemet, konstaterar han. Kring arbetsmiljö, rehabilitering och kompetensutveckling, bland annat.

– Vi måste diskutera vad vi kan göra för att skapa bättre förutsättningar för äldre att hänga med och stanna kvar längre på arbetsmarknaden.

Löpande uppföljning

KG Scherman tror inte att lösningen är ännu en justering av pensionssystemets olika parametrar. I stället vill han se en bredare omprövning, följt av att oberoende forskare med jämna mellanrum prövar om systemets mål faktiskt uppnås, med jämna mellanrum.

– Att vart tredje år eller femte år ha en grundläggande oberoende uppföljning som ställer formulerade mål mot utfall. Som inte görs av politiker eller ens av myndigheter, utan av akademin.

Det skulle kunna visa om pensionsnivåerna utvecklas som tänkt, om livsinkomstprincipen fungerar och om systemet fortfarande är finansiellt hållbart när befolkningen lever längre, menar han.

– Dessutom skulle det bli svårare att smyga in förändringar som i praktiken ändrar systemets grundläggande konstruktion.

KG Scherman vill inte själv lägga fram ett färdigt politiskt pensionsprogram. Hans budskap är snarare att den nuvarande diskussionen behöver börja på en annan nivå. Först måste politiken bestämma vad pensionssystemet ska vara till för. Därefter är det möjligt att diskutera avgifter, pensionsnivåer, grundskydd och arbetsliv.

– Det viktigaste för ett hållbart pensionssystem är att det tål förändrade livslängder, demografi och arbetsmarknad utan att grundläggande spelregler ändras i efterhand, säger han.

Systemet ska vara byggt för att överleva politiska mandatperioder, och samhället måste ställa tydliga krav. Samtidigt måste det vara begripligt för människor vad som krävs för att få en pension som går att leva på, framför allt sambandet mellan arbete, livsinkomst och pension, poängterar KG Scherman.

– Annars kan det bli så att pensionssystemet går samma väg som ATP-systemet en gång gjorde. Det riskerar att kollapsa när folk tröttnar på det.